Riktig autist (?) frågar
Jag inser att det här kan vara provocerande, men jag har en genuin fråga: hur mycket av det vi ser hos offentliga personer som nyligen fått en autismdiagnos går faktiskt att koppla till autism, och hur mycket kan vara en överdriven tolkning av personlighetsdrag?
Jag tänker t.ex. på Jockiboi och Therese Lindgren. Jag har själv autism och stora funktionsnedsättningar på grund av den. Jag kan inte arbeta eller köra bil, har mycket svårt att umgås med människor och kan sällan planera eftersom min energi är så oförutsägbar. Kollektivtrafik är extremt svårt och jag har i princip ingen flexibilitet.
Kändisar med stora ekonomiska resurser som dem kan köpa privata NPF-utredningar istället för att gå via den offentliga vården. Jag upplever att det idag är vanligare att personer som söker sådana utredningar får diagnoser som autism eller ADHD, vilket gör det relevant att diskutera om olika vägar till utredning kan påverka vilka som diagnostiseras. Min egen diagnos gick till på ett helt annat sätt. Jag sökte inte själv utredning, utan blev ombedd att göra en inom primärvården eftersom vårdgivare bedömde att det fanns skäl.
Jag vet vad maskering är och förstår att någon kan ha maskerat hela sitt liv. Men vilka konkreta svårigheter och funktionsnedsättningar ligger bakom deras diagnoser? Utifrån åratal av det offentliga jag sett framstår båda som väldigt sociala, extroverta, extremt framgångsrika, kreativa och energiska. Många av dragen, kreativiteten, mängden idéer, energin och det sociala tycker jag samtidigt passar väldigt väl in på ADHD.
Min oro är att det börjar gå inflation i autismbegreppet, särskilt när framgångsrika influencers med stora plattformar får tunga diagnoser samtidigt som de uppenbarligen klarar väldigt mycket utan omfattande stöd. Det kan skapa en bild av att autism inte behöver innebära särskilt stora begränsningar. För personer med vård- och stödbehov kan det leda till orimliga förväntningar: ”Kan de vara så framgångsrika, kan du också.”
Paula svarar
Det är en viktig fråga du ställer! Framstående autismforskare som Lena Nylander och Christopher Gillberg har varnat för överdiagnostik av autism. Det finns alltså privata kliniker som ger autismdiagnoser till människor som inte alls har autism och vars utmaningar egentligen beror på något helt annat. Jag tycker själv att det är mycket provocerande och jag hatar att det är så!
Vägrade tro på det
Jag vägrade först att ta in det eftersom diagnosen är mycket viktig för mig och överdiagnostiseringen är ett hot, men senare förstod jag att om jag förnekar vetenskapliga fakta så kommer jag inte att vara trovärdig som bloggare och föreläsare. Jag får väldigt ofta frågor om det här och då måste jag säga som det är: ja, överdiagnostisering av autism förekommer och är ett problem. Även om det tar emot att erkänna det, så har tyvärr inte alla som har en autismdiagnos på papperet autism.
Många får diagnosen för sent
Dock måste vi komma ihåg ett par saker. Underdiagnostisering av autism förekommer också, vilket gör att många fortfarande får sin diagnos alldeles för sent eftersom sjukvården helt har missat autismen (även om situationen tack och lov har blivit mycket bättre). Och även om det finns privata kliniker som ger felaktiga diagnoser betyder det inte att alla privatkliniker gör det. Vissa kan ha ”köpt” sin diagnos, men långt ifrån alla som har utretts privat har gjort det. Det är dessutom omöjligt för mig att uttala mig om huruvida specifika kändisar har fått sin diagnos av ett seriöst och kompetent utredningsteam eller inte.
Utmaningarna syns inte
Grejen är att det är svårt att bedöma just kändisar eftersom de kan ha stora resurser. Är man ekonomiskt oberoende kan man köpa massor av tjänster (då behövs ju inte t.ex. boendestöd) och man slipper jobba med något man inte klarar av vilket underlättar livet. En autistisk person kan mycket väl ha en specialbegåvning inom ett specialintresse och försörja sig på det. När omvärlden bara ser styrkorna och framgången märks inte utmaningarna.
Det går inte att veta allt
Det går inte heller alltid att veta hur kändisens sociala relationer ser ut. Hur fungerar vänskapsrelationerna och hur gick det i skolan? Kändisen kanske var en hemmasittare som var mobbad och inte hade en enda kompis under hela grundskolan. Kanske var hen mycket naiv och lättlurad och blev utnyttjad av sina klasskamrater. Och klarar hen av röriga miljöer och hur fungerar det med maten? Hen kanske har svårt att äta på restauranger p g a selektivt ätande. Kanske var det först efter kändisskapet som personen kunde få ett fungerande liv, tack vare uppmärksamheten och den ekonomiska tryggheten.
Framstår som extrovert
Själv framstår jag också som extrovert när jag står inför en publik och föreläser, och många har svårt att tro mig när jag säger att jag är väldigt introvert och inte klarar av grupparbeten eller gruppdiskussioner på jobbet. Jag tackar nej till gemensamma utflykter och konferenser, och mitt beteende sticker ofta ut eftersom jag är den enda som sitter ensam vid ett bord när alla andra pratar. Det här är det ingen som skulle tro om mig när de ser mig föreläsa! Många blir till och med nästan upprörda över att jag har fått en autismdiagnos för att ”jag är ju precis som vem som helst och har ju till och med bott och pluggat utomlands”.
Har misslyckats med mycket
ÄNDÅ har jag misslyckats i arbetslivet och levde länge på aktivitetsersättning och socialbidrag, innan jag blev utförsäkrad och hittade ett anpassat jobb som autismföreläsare. Jag ville inte leva och var helt beredd att ta mitt liv. Jag var helt utanför i skolan (och då menar jag VERKLIGEN helt utanför) och extremt mobbad då hela klassen mobbade mig, och det var först på gymnasiet som mobbningen slutade. Jag har aldrig haft särskilt mycket gemensamt med andra människor eftersom jag till exempel inte gillar musik, film, matlagning eller konst (och hatar de flesta fysiska aktiviteter som biljard och bowling). Jag klarade inte av att ta hand om hushållet när jag flyttade hemifrån och blev hotad med vräkning flera gånger.
Listan kan göras lång
Jag var över 30 år när jag äntligen lärde mig hur man fäller upp en strykbräda. Det har tagit lång tid för mig att lära mig hur man pumpar en cykel, kokar kaffe och pressar en citron. Nyligen misslyckades jag med en sömnapnéutredning eftersom jag, trots tydliga instruktioner, inte förstod hur man sätter på utrustningen. Och sedan klarar jag inte heller av att göra vanliga läkarundersökningar utan narkos på grund av min sensoriska överkänslighet. Att köra bil skulle inte komma på fråga, och inte heller att skaffa barn. Ja, listan över mina utmaningar är mycket LÅNG! Men det vet man inte när man ser mig.
Vanligt med autistiska drag
Som sagt vet jag inte hur det ligger till för dessa kändisar, men jag tycker att alla som berättar offentligt om sin autismdiagnos har ett ansvar att informera om vad autism verkligen är. Omvärlden får inte tro att autism bara är en ”extrakrydda” i livet eller en ren styrka i stället för en begränsning. Jag har själv varit med om att folk i min närhet har jämfört mig med framgångsrika autistiska kändisar och ansett att jag inte borde behöva boendestöd eftersom dessa kändisar klarar av det mesta. Faktum är att seriösa autismutredare aldrig ger en diagnos till en person vars utmaningar inte utgör en tillräckligt omfattande begränsning i vardagen. Annars har man ”bara” autistiska drag, inte autism — och autistiska drag är väldigt vanliga i befolkningen!
Hjälp mig informera om NPF genom att dela inlägget på Facebook, X m.fl.
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
M, detta gäller inte mig jag vet, men om jag vore du så skulle jag inte skrivit till Paula oavsett.…
Jag förstår nu vad du menar. Om du någon gång i framtiden skulle få ett besked om att du är…
Du missförstod mitt inlägg, Paula. Med anhörig menar jag någon som man kan kontakta och berätta att man är döende…
Ja, jag har tyvärr ibland svårt att sätta gränser för jag vill inte låta alltför otrevlig även om jag vill…
Jag förstår att du skulle vilja ha mitt nummer, men jag vill inte ha privat kontakt och kommer därför inte…
Tack Lisa, vad fint av dig! 🙂 Ja, det är en mycket märklig situation! Biståndsbedömaren har ju beviljat mig boendestöd…
Vet inte vem du är eller din relation till Paula, men jag tror hon försöker säga till dig att hon…
Synd. Jag skulle vilja ha ditt nummer ifall det skulle hända mig något, du är på sätt och vis en…
Nej, usch Paula! Det är INTE konstigt att du påverkas av röran omkring dig. De flesta människor skulle påverkas (även…
Jag förstår, men som jag tidigare har kommunicerat är jag inte intresserad av privat kontakt.
6 svar på ”Kan kändisar verkligen ha autism?”
Bra att den här frågan kommer upp. Känns som att Autism blivit en trendgrej hos vissa kändisar. Jag vet att på föreläsningar förr så nämndes Sverige mest populära komiker – Robert Gustafsson (född 1964) – som en person som kan tänkas ha asperger fast odiagnostiserad. Robert har själv fått den frågan av folk. Men han tror inte att han har Asperger, däremot hade han under sin mest intensiva karriärtid i slutet av 90-talet sömnproblem och psykisk stress. Han jobbade ju halvt ihjäl sig. TV/filminspelning på dagen och teater på kvällen. En annan känd svensk komiker – Christer Claesson – har bipolär sjukdom och har berättat hur det påverkade han. Världens rikaste man – Elon Musk, skaparen av Tesla och ägare till plattformen X/Twitter, har dock Asperger.
Ja, det kan bli märkligt när de spekuleras i om någon odiagnostiserad kändis kan ha autism. Det är omöjligt att säga om personen inte genomgått en utredning! Precis som du skriver kan psykisk stress och andra diagnoser ge stora utmaningar.
Tack Paula för att du svarade på mitt inlägg. Jag beklagar din uppväxt att det var så hårt för dig, livet kan verkligen vara orättvist och ingen förtjänar att bli mobbad.
Jag uppskattar din ärlighet om överdiagnostik, den fakta du anger bekräftar just det. Det har gått inflation i MÅNGA np-diagnoser genom åren… adhd och autism särskilt. Men iaf jag anser att det är värre med överdiagnostik i just autism eftersom diagnosen oftast är så genomgripande och därmed påverkar så otroligt många fält i livet som ofta får svåra konsekvenser för individen. Sen ska det erkännas att jag är djupt oroad för alla som fått utskrivet adhd-mediciner också, men det är ett annat ämne.
Egentligen tycker jag titeln för min fråga är lite missvisande, jag vet att kändisar kan ha autism, titta bara på Temple Grandin t ex (känd forskare) mfl. Dom jag ifrågasätter är dom framgångsrika nutida influencers som tex Therese Lindgren där hon i så många år har funnits på sin egen Youtube-kanal och varit med i både 24/7-live shows och varit gäst där man faktiskt fått se väldigt många av hennes sidor, på gott och ont. Såklart är detta inte jämförbart med en person man känner i verkligheten men jag ska förklara varför jag nämner just henne. Ett exempel är från en intervju hon gjorde med Malou von Siwers där hon nämner att hennes psykolog plötsligt tyckte hon skulle göra en autismutredning appropå ingenting enligt Therese, trots att Therese själv ”inte ansåg sig ha några problem”. Hon säger alltså detta själv i intervjun. Hon upplever sig inte ha problem. Hon har dessutom rätt, företagare och framgångsrik i mkt ung ålder, stabilt långt förhållande, supersocial, energisk, oftast väldigt glad och positiv sinnesstämning, har haft massa vänner genom åren som man kunnat få ”träffa” i hennes sociala mediekanaler där vissa av dessa vänskaper naturligt har tagit slut, hon har fortfarande en väninna kvar som hon umgås med, hon har körkort, kör oftast bil själv, extremt självständig i allt hon gör som tex handlar och fixar, kan verkligen multitaska och sköta sitt hem, hon har massa djur som hon sköter helt själv och även har hand om Harhjälpen dvs hjälper harar, hon har sköter sin egen hygien och ser alltid supervårdad och stylad ut. Hon hyser mycket empati för mobbade, men jag har aldrig läst att hon själv varit utsatt och mobbad som barn vilket många av oss var med autism. Sen säger hon i intervjun att psykologen sa att Youtube kanske var hennes ”specialintresse” för hon kunde sitta med det timme efter timme. Jaha, men det är väl ändå inte detsamma som en fullskalig autism-diagnos?
Jag skriver inte detta egentligen för att svartmåla just Therese Lindgren även om det kan se ut som det. Men hon är ett bra exempel på det jag försöker ifrågasätta. Det kan vara stigmatiserande för en individ att få en tung autismdiagnos som den ska relatera till resten av sitt liv trots att den funkar väldigt bra i övrigt. I Therese fall, hennes brist på vänner just då hon gick till psykologen kan ju helt enkelt handla om att dom vännerna fick barn/utvecklades åt andra håll som hon inte var intresserad av, det betyder inte ”utan vänner just nu = autism”. Nu kan hon och många andra som kanske fått diagnosen felaktigt känna att ”det beror nog på min autism” i mångt och mycket och vila i det, men hos många av dom berodde det kanske inte alls på det. Det kan vara helt normala förklaringar varför man i livet saknar vänner i perioder eller hela sitt liv, allt beror inte på autism.
Sen finns det dom som kanske har borderline istället eller är bipolära. När psykologer screenar för diagnoser så har dom en tendens att bara titta på adhd/add och autism men skippa väldigt många andra diagnoser som skulle passa bättre där personen ifråga skulle fått bättre stöd som passar dom bättre. Det finns många exempel på när folk plötsligt startar företag från ingenstans, går in i ett ämne dom inte vet något om och sen märka att detta var ännu en av deras maniska perioder för att sen dyka ner i nattsvart hål, dvs inte autism eller adhd utan snarare bipoläritet.
När jag utreddes frågade jag 2 frågor: Får alla som går hit en diagnos när dom är klara? Svaret var nej enligt psykologen, men detta var också inom landstiget, dvs ej privat. Den andra frågan jag ställde var: Screenar ni för annat än bara adhd och autism? Tänk om jag har något annat, hans svar var ”vi screenar för allt möjligt” men frågorna var trots det ställda åt autism/adhd i det mesta laget, det fanns några om mani och om man hört röster vilket jag faktiskt gjort vid några få tillfällen, men detta var inget som utredningspsykologen var intresserad av att dyka vidare i. Syftar alltså på att många utredningar, privata eller landstinget är inte så breda som man hade önskat.
Du har säkert även läst att många försöker numera att bli AV med sina diagnoser, många har alltså fått dom på fel grunder och det har förstört mkt i deras liv. Om jag inte hade problem i mitt liv på så många plan hade även jag tagit bort diagnoserna eftersom dom i vårdsammanhang verkligen har ställt till det för mig, jag har verkligen blivit dömd som ”ingen att ta på allvar riktigt” efter diagnosen men där jag var bedömd helt normalt före att jag nu undviker helt att nämna att jag har någon diagnos.
Jag tycker att har man omfattande problem på MÅNGA håll så som vi som verkligen har autism har, så ska man göra en utredning. Men man ska inte göra en np-utredning ”bara för att kolla” om man INTE har problem.
Vad roligt att höra att du uppskattade min ärlighet! Det är många som blir provocerade när jag nämner det vilket jag också kan förstå. Överdiagnostiken kan få folk att ifrågasätta om vi ”riktiga” autister verkligen har autism när det inte ens går att lita på att en diagnos är korrekt. Du har helt rätt i att det går att ta bort autismdiagnoser, och autismforskaren Lena Nylander nämnde för några år sedan att hon bland annat jobbar med ”avdiagnostisering”, d v s ogiltigförklarar autismdiagnoser när de har ställts på felaktiga grunder.
Min autism gör att jag är helt i min egen värld och har mycket dålig koll på kändisar så jag vet inte vem Therese Lindgren är, hehe. Jag har ingen aning om hur hennes psykolog resonerade när hon tyckte att Therese borde genomgå en npf-utredning, men jag kan tänka mig att Therese hade problem eftersom hon pratade med en psykolog (men om problemen sedan beror på autism eller på psykisk ohälsa är en annan fråga). Man kan förvisso ha autism även om man själv inte upplever sig ha några problem. Det är faktiskt vanligare än vad man tror att en autist inte upplever sig vara annorlunda eftersom man inte har förstått hur andra är och hur andra människor upplever världen. Jag har träffat personer som uppenbarligen har mycket stora utmaningar men som själva inte anser sig ha autism eller svårigheter (även om det är uppenbart för ”alla” att autismdiagnosen är korrekt). Vissa saknar självinsikt!
Baserat på det du berättar om Therese låter det dock som att hon har betydligt färre utmaningar än jag. Jag hade aldrig någonsin fixat det du räknar upp! Visst, en autist kan ha utseende och Youtube som sina specialintressen, men precis som du skriver är autism faktiskt en omfattande funktionsnedsättning och ett intensivt intresse för något räcker inte för att få en diagnos. Om Therese verkligen är autistisk så kan det finnas saker som hon inte har berättat för följarna för hon kanske vill visa en fin yta utåt.
Du har också helt rätt i att avsaknad av vänner i en specifik livsperiod inte betyder att man har autism. Autism kommer inte bara plötsligt. Precis som Lena Nylander har sagt så kan man inte vara autistisk utan att det har märkts under uppväxten, men särskilt när det gäller flickor kan autismen märkas på ett helt annat sätt än vad omgivningen tror (som t.ex. genom selektiv mutism kombinerat med självskadebeteenden, matproblem, social naivitet o s v). Men man skiljer sig definitivt från normen när man har autism! Och absolut kan t.ex. Borderline förväxlas med autism.
Jag litar inte på utredningsteam som ger npf-diagnoser till de allra flesta som de utreder Det går ju inte att bedöma på egen hand om man har autism eller inte, och det är vanligt att man misstar andra diagnoser för autism och adhd. Vad bra att du gjorde din utredning på en seriös mottagning!
Vad tråkigt att höra att du blivit så dåligt bemött av sjukvården. Jag har också dåliga erfarenheter av sjukvården 🙁
Jag håller med om att rubriken är lite missvisande för du frågade inte om det är möjligt att vara kändis OCH ha autism. Jag ville ha en rubrik som är kort (eftersom Google gillar det) och använda ord i rubriken som många söker på, och jag tror att många söker ord som kändisar + autism 🙂
Det är lugnt angående rubriken och jag har full förståelse för vad du menar. Jag ville mest visa att jag vet att kändisar KAN ha autism, men ifrågasätter överdiagnostiken hos väldigt framgångsrika personer som inte har så pass tydliga problem som autism faktiskt kräver för en diagnos.
Jag förstår att det är lite vanskligt av mig att nämna influencers som jag gjort, och dessutom bara anta att alla vet vem hon är. Det vet såklart inte alla. Therese är Sveriges största youtuber och har figurerat i både reklamsammanhang och på tv i övrigt, men mest i sociala medier. Men som sagt, alla vet förstås inte vem hon är och det är helt okej och inget konstigt med det. Det finns massor av kändisar, i synnerhet yngre, som jag har absolut noll koll på, så du är inte ensam om det på något sätt.
Det du säger om att många med autism saknar självinsikt är verkligen sant! Jag har stött på såna personer där dom inte bara påvisar drag av autism, utan varit autist ”personifierad” (om man nu får säga så) från barndom till vuxen ålder, där det är så tydligt att personen har autism, både i utseende, stil, beteende, intressen och i livet för övrigt, men där personen själv inte kan se det. En gång påtalade jag detta för en person jag haft kontakt med under flera år. Jag såg oss som ganska nära vänner, trots att vi bara var nätkompisar, men hen kunde absolut inte förstå vad jag pratade om. Hen hade till och med fått autismdiagnos hos en utredningspsykolog och sedan lyckats få den avskriven hos någon annan efter hens egen vilja. För hen var det helt enkelt mycket stigmatiserande. Jag misstänker starkt att hen skulle fått ett bättre liv nu om hen bara accepterade diagnosen helt och fullt.
Hen var extremt intelligent på många plan, men gick ner sig totalt i djupa depressioner istället och säkert lever så än idag. Vi har ingen kontakt alls numera. Så jag förstår precis vad du menar och jag tycker riktigt synd om personer som hamnar så där, det blir inte bra.
Precis som du själv nämner tror jag inte heller att detta med självinsikt stämmer när det kommer till just Therese. Det finns helt enkelt inte några genomgripande svårigheter på det sättet och insikt verkar hon faktiskt ha om sig själv i övrigt. Jag har självklart inte inblick i hennes privata liv, men samtidigt talar ju hennes liv för sig och autism känns inte helt givet.
Ens liv är ju ett slags kvitto på hur fungerande eller ofungerande man faktiskt är. Kan du sköta dig själv, ditt hem, din hygien, din ekonomi, köra bil och handla, betala räkningar, ta hand om din hälsa och dina tänder, spruta in fillers i ansiktet (hon bekräftade detta själv på sin Instastory och har gjort detta i över 20 år enligt henne själv), träna, ha en nära vän, ha en sambo, ta hand om djur och rasta hundarna, vara energisk och glad, sköta företag och sociala medier själv och inte vara socialt klumpig eller ens uppleva att du har några besvär själv, ingen erfarenhet av mobbning eller utanförskap, inga svårigheter i skolan på något plan alls osv – var någonstans är det då viktigt att få diagnosen autism på pappret? Bara för att hon just nu inte har vänner förutom en person? Bara för att hon trivs i ensamhet? Bara för att hon älskar att ägna sig åt djur som ”specialintresse”? Mer då?
För mig är detta tyvärr väldigt provocerande för oss andra. Vi som också ser förhållandevis ”normala” ut och kanske inte har det typiska utseendet vid första anblick kan få det mycket svårare att få respekt och den hjälp vi behöver.
Du har till exempel nämnt själv att du har stora behov av hjälp på olika sätt, men på grund av att du ser normal ut och pratar normalt kan du därmed bli ihopklumpad med ”mode-autister”, dvs kändisar som lever ett gott och bra liv, gör en utredning och får en tung diagnos där jag inte riktigt förstår VAD den ska hjälpa DOM med. Jag inser förstås hur provocerande jag är som skriver ”mode-autister”, ett ord jag kom på själv, men det finns något ytligt över det, medan vi andra kämpar stenhårt med vardagen och får den knappt att gå ihop och måste strida för att få hjälp.
Vi har inte pengar från våra framgångsrika företag som dom har, vi har oftast sjukersättning, sjukpenning, aktivitetsersättning eller lever på socialen. Och blir behandlade som skadat gods inom vården. Tråkigt att du också varit med om att inte bli tagen på allvar där. Tycker detta är förkastligt. Trots att man inte får diskrimineras så blir vi just det.
Med det sagt betyder det inte att dom som får diagnos autism på fel grunder inte har svårigheter. Dom kan vara i extremt djupa svackor och behöva hjälp på andra sätt, och jag har stor respekt för det och skulle aldrig mena att dom inte är värda hjälp alls. Absolut inte.
Men hur ska vi med ”riktig autism” få hjälp om det finns såååå många kända influencers som får diagnosen numera och lever ett liv som är MER överdådigt än en duktig mellanchef liksom? Det måste finnas gränser och jag tycker det gått lite för långt. Därför är det väldigt fint att man får dela sina åsikter på din blogg, Paula. Jag fattar att det jag säger kan röra upp mycket känslor, men det känns inte som att vi som lever långt ner i samhällsstegen riktigt får något utrymme att säga sånt här.
Läste att Therese hade fått kritik för att hon var otrevlig mot en gäst som kom hem till henne. Jag såg denna video och tyckte också att hon faktiskt var riktigt otrevlig och ogästvänlig mot den här personen. Influencers har ofta riktigt unga följare som gör ALLT för sin youtuber och försvarar dom utan att förstå kritiken alls, och många drar då in autismen i hennes kassa beteende som en ursäkt för att hon ”har maskerat hela sitt liv och hon är inte alls otrevlig”.
Samtidigt var en tjej och besökte henne för några månader sedan och då var hon jättetrevlig mot denna tjej som kom dit och gjorde samma sak. DÅ är hon totalt annorlunda, samt under alla andra möten jag sett henne ha med andra. Det är som att så fort någon fått diagnosen autism så är det som att allt är förlåtet, som att man inte kan vara otrevlig utan att det bara ska skyllas på att det är autismen och utmattningen.
Jag förstår dock vad dom menar i sitt försvar. Jag har själv ett batteri som tar slut och jag säger ibland saker som är lite överdrivna, MEN jag vet också när jag faktiskt är ogästvänlig och otrevlig. Dom flesta autister vet mycket väl detta och är otroligt måna om att vara trevliga. Många autister är ”people pleasers”, inte såna som kör över andra, så jag blir bara irriterad när jag ser folk gå i försvar för en väldigt framgångsrik youtuber så där. Det är som att så fort någon är känd och fått diagnosen autism så är personen helt befriad från kritik.
Det är intressant att många autister som kommenterade blogginlägget på Facebook inte ansåg att det är ett problem att framgångsrika kändisar som verkar vara välfungerande går ut med att de har autism, och någon ifrågasatte om överdiagnostik verkligen förekommer. Jag vet att vi autister tänker helt olika här! Jag tror på det som Lena Nylander och Christopher Gillberg säger, och för mig är det till och med logiskt att överdiagnostik förekommer eftersom många utredare saknar rätt kompetens (sedan förekommer såklart underdiagnostik också, men det är en annan fråga!)
Jag tror också att de personer som får felaktiga autismdiagnoser har andra svårigheter och problem, men de beror alltså på något helt annat än autism!
Jag kan inte uttala mig om varför Therese var otrevlig. Vissa autister kan ha svårt att vara trevliga i vissa situationer men inte i andra (för vissa är ”autismgrejen” just att man inte vet hur man är trevlig, och det kan vara svårt för oss andra att förstå som inte har samma problem). Jag vet själv att vissa autister helt enkelt inte vet hur de ska agera för att vara artiga och trevliga i vissa stressiga situationer och de råkar såra andra utan att mena något illa. Men nu vet jag som sagt inte hur det är för Therese! Vissa influencers vill skapa innehåll och just sådana här händelser kan attrahera följare.
Många förväxlar vanliga intressen med specialintressen. Om man bara gillar youtube och utseende väldigt mycket så är det ofta bara ett ”vanligt” intresse som inte har med autism att göra. Specialintressen tar ofta över hela autistens liv! Om Therese sysslar så mycket med Youtube och utseende att det går ut över hela hennes övriga liv så kan det vara ett tecken på autism (även om det såklart inte räcker för en autismdiagnos).