Herr Flytt frågar
Det känns inte bra flytta hemifrån för det är förändring men jobbigt vara hemma också. Jag har autism/asperger. Jag ska träffa kommunen snart ang serviceboende LSS.
Vad ska jag säga för öka mina chanser att få det beviljat? Egentligen tycker jag att det borde vara tillräckligt att man bor hemma i vuxen ålder för det tycker inte jag är goda levnadsvillkor för (just) mig. Men jag har förstått det som att även människor med autism som bor med föräldrarna inte fått LSS beviljat när de vill flytta hemifrån?
Tack för svar
Ps du har en väldigt bra blogg!
Paula svarar
Vad roligt att du gillar bloggen! Jag hoppas att mötet med biståndsbedömaren går bra. Precis som du skriver är det inte säkert att kommunen beviljar dig ett LSS-boende bara för att du är en vuxen autist som bor hemma. MEN det är viktigt att komma ihåg att kommunens beslut går att överklaga. Jag har under åren som föreläsare mött autister som bott hemma i vuxen ålder och som fått avslag på sina ansökningar om LSS-boende, men när de sedan överklagat beslutet till förvaltningsrätten har de fått rätt. Det lönar sig alltid att överklaga!
Fick avslag på LSS-boende
Tyvärr har Kammarrätten i Stockholm kommit fram till att en ung man med Aspergers syndrom inte hade rätt till LSS-boende, eftersom domstolen ansåg att han kunde bo självständigt med hjälp av boendestöd enligt SoL (mål nr 4689-14). Den domen har gjort att det ofta krävs ganska mycket för att få ett LSS-boende beviljat. Gemensamt för de autister som fått rätt hos förvaltningsrätten är att de alla har haft sjukersättning och daglig verksamhet. Om man har ett ”vanligt” jobb och har normalt IQ kan det vara svårare att få ett LSS-boende. Jag fick själv avslag på min ansökan om LSS-boende eftersom jag kan bo själv med boendestöd, vilket ju också stämmer.
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Jämför dig med dina jämnåriga
Har du alltså sjukersättning ökar dina chanser. Om du dessutom är ”äldre”, alltså äldre än typ 25 år, så är det ännu bättre. Monica Larsson skriver i sin bok LSS år att vid bedömningen av om den enskilde behöver en LSS-insats, så ska man jämföra med den livsföring som kan anses normal hos personer i motsvarande ålder. Idag är det relativt vanligt för en 20-årig neurotypiker att bo hemma, men däremot är det inte alls vanligt att bo hemma när man är 35 år. Betona detta! Säg att du enligt LSS har rätt att leva som andra (5 § LSS) och att du vill kunna leva på samma sätt som en genomsnittlig person i din ålder.
Förklara hur autism påverkar dig
Fokusera inte bara på din diagnos utan beskriv hur autism påverkar dig. Det räcker inte med att säga: ”Jag har autism, och jag vill flytta till ett LSS-boende för jag har rätt till det.” Förklara vilka utmaningar du har på grund av din autism och ge konkreta exempel. Om möjligt kan du bifoga ett läkarutlåtande som styrker det du säger.
Ge konkreta exempel
LSS tillförsäkrar den enskilde goda levnadsvillkor och möjlighet att leva ett självständigt liv (7 § LSS andra stycke). Förklara hur det kommer sig att du inte kan uppnå goda levnadsvillkor genom att fortsätta bo hemma och varför det är viktigt för dig att bli självständig från dina föräldrar. Ge konkreta exempel! Säg inte bara att du vill flytta hemifrån utan säg exempelvis att du mår dåligt hemma eftersom dina föräldrar lägger sig i ditt liv och att ni bråkar mycket med varandra. Nu var det bara ett exempel, jag vet inte alls hur du har det hemma, men använd exempel som stämmer in på din livssituation.
Lycka till
Var beredd på att kommunen troligtvis kommer att argumentera för att du skulle kunna flytta hemifrån om du ansöker om boendestöd enligt SoL. Du får vara beredd på att argumentera för att du har ett så omfattande stödbehov att boendestöd enligt socialtjänstlagen (exempelvis ett par timmar om dagen) inte är tillräckligt. Om du exempelvis får ångest när du är själv och saknar praktiska färdigheter skulle det kunna vara ett rimligt argument. Stor lycka till, jag håller tummarna!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Vi autister får skämta om oss. På samma sätt som mörkhyade får skoja om sig och jag ibland kallar mig…
Vad beror det på att man glömmer saker? Det behöver inte vara dåligt närminne. För mig klarnade mycket när jag…
Man riskerar att enbart träna upp just det man övar in sig på och det tillfälligt. Precis så! Den stora…
Wow, så fascinerande! Jag har aldrig försökt träna upp den här förmågan men jag skulle aldrig heller orka träna på…
Rainman är savant. Han har ett detaljseende som gör att han ser att det är 82, 82 och 82 tandpetare.…
Lite vid sidan av ämnet men intressant. När filmen ”Rain man” var aktuell så prövade jag om det gick att…
Jag förstår dig! Jag tycker iofs att vissa skämt kan vara roliga, men jag gillar inte alla skämt.
Då har du verkligen maskerat en stor del av ditt liv! Vad bra att det hjälper dig att följa olika…
Ja, hoppas det går att hitta någon motionsform som barnet gillar! Själv har jag tack och lov hälsa som specialintresse.…
Nä de är inte roligt, sanningen är att jag avskyr att folk skojar överhuvudtaget.
18 svar på ”Kan en hemmaboende vuxen autist få ett LSS-boende?”
Visst handlar det väl mycket om att man måste anses behöva ”personalstöd” och då oftare än vad boendestöd kan ge och/ eller ibland även akut..för att man ska beviljas bostad med särskild service enligt LSS?
Lite dåligt rimmar det med autism faktiskt då man kan ha ett stort behov av stöd med olika saker men inte ha energi över till den sociala interaktionen som kommer på köpet när någon ska hjälpa en med något🤔
Precis, ofta krävs det att man behöver stöd betydligt oftare än vid vanligt boendestöd och att man också behöver stöd akut ibland.
Ja, det kan verkligen rimma illa med autism! Jag vet autister som ibland ställt in boendestödet för att de inte orkat med den sociala interaktionen som boendestöd innebär. Jag tycker att boendestödet borde vara mer flexibelt. Om autisten inte orkar vara social varje gång borde man inte behöva prata med boendestödjaren.
Stöd på riktigt kan ju i vissa fall vara att bli avlastad från sysslor. Innebär personalstödet på särskilt boende enligt LSS att man alltid själv måste vara närvarande när man får hjälp eller kan någon hjälpa en att städa medan man inte är hemma? Tänker att slipper man vissa städmoment helt så kanske man orkar annat som att vara på sin DV, aktivitet, jobb, behandling, möte, göra ärenden, handla mat (som man i bästa fall orkar laga) etc.
Erfarit att när det kommer till boendestöd så brukar det va svårt att övertyga handläggare om sina behov av avlastning eftersom boendestöd präglas av grundidén att alla mår bäst av att vara så självständiga som möjligt. Men samma idéer verkar spöka även på vissa LSS-boenden jag kommit i kontakt med (framförallt i deras reklam). De verkar inte förstå själva hur autismovänliga dom framstår. Tyvärr verkar det som om många anhöriga inte klarar av att kritiskt ifrågasätta självständighetslinjen, om den är 100% bra. Det verkar inte kommunpoltiker heller klara av. Eller vårdpersonal. För att nämna några.
Precis, avlastning kan vara precis det stöd en autist kan behöva! Mina boendestödjare och min nuvarande handläggare har dock INTE godkänt att mina boendestödjare städar när jag inte är hemma. Jag hade den diskussionen för ett par år sedan när jag var utmattad. Har man däremot hemtjänst (vilket jag också hade förut) brukar det upplägget gå bra! Jag försökte alltid vara ute när hemtjänsten kom för jag ville inte träffa dem. Jag håller alltså helt med dig om att det är den ultimata avlastningen!
Min nuvarande handläggare vill att jag är mentalt delaktig, d v s att jag antingen diskar eller gör några andra sysslor när min boendestödjare t.ex. rengör badrummet eller så tar jag fram en stol, sitter ner och håller boendestödjaren sällskap när hon städar. Jag får INTE stänga in mig i sovrummet.
Jag har dock sagt till handläggaren att jag kan tänka mig att vara delaktig på det sätt som krävs med mina ordinarie boendestödjare, men när jag har en vikarie som jag inte känner mig helt bekväm med – exempelvis p g a dålig personkemi eller boendestödjarens dåliga svenskkunskaper som omöjliggör normal kommunikation – så kommer jag inte alltid orka vara delaktig. Hittills har handläggaren inte sagt något om det!
Du har rätt i att flera LSS-boenden ”kräver” självständighet eller åtminstone självständighetsträning. En gång träffade jag en autist som tidigare hade haft boendestöd och fått avlastning av boendestödjarna ibland, men sedan hade hen flyttat till ett LSS-boende och plötsligt hade hen blivit tvingad att utsätta sig för 100% självständighetsträning! Boendestödjarna som hen hade haft enligt SoL tidigare hade inte krävs lika mycket av hen som LSS-boendet gjorde. Hur konstigt det en låter kan vissa autister alltså få en sämre livskvalitet när de flyttar till LSS-boenden!
Med detta sagt har jag också stött på LSS-boenden där boendepersonalen utför städning och andra sysslor åt de brukare som inte orkar göra det själva. Det verkar alltså finnas stora skillnader LSS-boenden emellan!
Jag tycker man borde kunna få stänga in sig i sovrummet om det är det enda man orkar. En del autister kan inte välja boendestödstider som de skulle önska p g a t ex jobb eller studier . Har någon boendestöd efter en halv el hel dag med det så borde kraven på delaktighet sänkas ordentligt kan jag tycka.
Hade också sett till att va borta från hemmet om jag hade haft hemtjänst, och kunnat det.
Det låter jobbigt detta att det inte finns några garantier för ett anpassat stöd vare sig av boendestöd eller genom LSS (särskild bostad).
Bestämmer ens kommun även riktlinjer för alla privata utförare? Hur fria är privata utförare att forma sitt stöd för att det ska passa olika autister? Inte så fria gissar jag men ändå..Är det rentav autister i ledningen eller bland personalen borde dessa kunna ge avtryck i verksamheterna. Fast är man själv som autist i en personalgrupp med NT kan det nog va svårt..man får hoppas dessas erfarenheter tas till vara.
Jag tycker också att det borde vara okej att stänga in sig i sovrummet om autisten har en anledning till det (t.ex. energibortfall). Ibland har autisten ingen energi! Jag vet flera autister som avbokar boendestödet typ varannan gång eftersom de inte har energi till det sociala. Tänk om boendestödet var mer flexibelt, då hade inte autister behövt avboka lika ofta!
Det är biståndsbedömaren som fattar beslutet utifrån kommunens riktlinjer, och både kommunala och privata utförare följer biståndsbedömarens beslut. Det är alltså till stor del biståndsbeslutet som är avgörande för hur utföraren jobbar med brukaren (fast vissa utförare här i Stockholm arbetar bara med EN metod, t.ex. Ett Självständigt Liv)! Även här i Stockholm där boendestödet är flexibelt är alla seriösa utförare noga med att följa biståndsbeslutet. Eller enhetscheferna vill i alla fall att alla boendestödjare hos företaget ska göra det, men om den enskilde boendestödjaren är seriös och följer instruktionerna eller inte är en annan femma 🙂
Vissa enskilda boendestödjare kan såklart vara mer flexibla än andra. Jag har haft boendestödjare som haft brukare som enligt biståndsbeslutet aktivt ska delta i städningen, men ibland orkar brukarna bara inte och då har boendestödjaren varit flexibel ändå och städat trots att det egentligen går emot biståndsbeslutet. Vissa boendestödjare använder ”sunt förnuft” och resonerar att det inte gör något om man vid något enstaka tillfälle avviker från biståndsbeslutet och från genomförandeplanen.
Jag tror att det är sällsynt att det finns autister i ledningen, tyvärr. Ibland finns det däremot autister bland personalen. Jag har ibland haft autistiska boendestödjare, men det har inte riktigt funkat för mig med flera av dem. Förut inbillade jag mig att det alltid skulle vara en fördel om min boendestödjare också var en autist, men jag har lärt mig med åren att det är väldigt individuellt!
Vissa autistiska boendestödjare kan förstå mig, men andra kan ha liknande svårigheter som jag och inte ser/förstår vad som behöver göras hemma vilket gör att de inte kan hjälpa mig. Eller så tycker de att självständighetsträning är jättebra eftersom det funkat för dem själva och ifrågasätter varför det står som det gör i mitt biståndsbeslut. En boendestödjare med egen diagnos hade väldigt svårt att förstå varför så många autistiska brukare hade sjukersättning för ”hen klarade själv av att arbeta på heltid trots diagnos”!
Vilket uttryck det där är egentligen… ”Flytta hemifrån” Är inte ett hem något man vill flytta till/bo i? Och varför skulle det vara bättre att bo ”borta”? Vad är det som säger att man inte skulle vilja flytta ”hemifrån” det också då?
Om det är för ens egen skull, då ska man ju absolut göra det! Men det upphör aldrig att förvåna mig alla de saker man förväntas och nästan bara måste göra i olika åldrar för att passa in i mallen, bli accepterad och inte anses konstig och bli utstött. Man kan leva hela sitt liv för andra i hopp om att få deras bekräftelse och det är ändå inte säkert i slutändan. Eller så kan man leva som man själv vill och tänka att folk och deras åsikter är helt oviktiga. Alla som man inte valt själv och inte ens gillar. Eftersom de själva aldrig skulle göra detsamma.
Det är jättebra frågor du ställer! De allra flesta människor har ju ett hem och då bor man hemma 🙂
Jag håller med dig om att man inte ska behöva flytta ”hemifrån” bara för att passa in. Jag tycker att man ska flytta ”hemifrån” om:
1. Man vill flytta och bo själv eller:
2. Ens föräldrar blir överbelastade och orkar inte ha ett vuxet barn boende hemma
I annat fall ser jag ingen vits med att flytta ”hemifrån”. Om man inte har behov av självständighet, föräldrarna trivs med situationen och inte blir överbelastade finns det flera fördelar med att bo ”hemma”: man delar boendeskostnader med föräldrarna och kan därmed bo billigare än vad man hade kunnat göra om man hade bott själv i en likvärdig bostad. Och gillar man inte att vara ensam har man alltid sällskap! I många andra kulturer är det vanligt att vuxna ogifta barn bor tillsammans med sina föräldrar.
Det grundar sig på att man antingen ska vara missnöjd med sin boendesituation eller de man bor med = sin familj. Och det är alltså förväntat. MOTSATSEN anses konstigt och onormalt, eftersom det går emot normen. Som alltid är jätteviktig att följa. Men när är man då på rätt plats i omvärldens ögon? Vad är slutmålet? Eller är det just att man alltid ska vilja vidare och aldrig vilja stanna på samma plats som är målet = att aldrig vara nöjd?
I bondesamhällen förr i världen var det ju så att barnen allt mera tog över gården och allt vad det innebar, när föräldrarna blev äldre. Det var förväntat, naturligt och det rätta. Inte att de skaffade en lägenhet för att med alla medel komma därifrån och lämnade föräldrarna åt sitt öde att sköta allt själva, trots hög ålder. Det var väl bara om någon gifte sig som den personen med partner kanske ville bo någon annanstans än i föräldrahemmet och skaffa sig något eget.
Men allt som går emot normen gör att man anses annorlunda och blir utstött. Man MÅSTE göra allt man förväntas göra i rätt ålder. Och jag ser det bara som skrämmande. Hur de flesta är och deras syn på alla som på något sätt skiljer sig från mängden eller inte är precis som de själva.
Det märkligaste är att när en ung vuxen flyttar hemifrån för att bo inneboende hos någon främling så förväntas det att personen ska vara nöjd med att äntligen ha flyttat hemifrån. Jag menar alltså att ungdomen förväntas hellre vilja bo hemma hos en främling än hos sina egna föräldrar!
När jag flyttade hemifrån bodde jag inneboende i ett år hos en äldre dam. Den enda anledningen till att jag flyttade hemifrån var att jag ville flytta till Sverige och mina föräldrar ville bo kvar i Finland. Därför blev det nödvändigt för mig att flytta! Och anledningen till att jag bodde inneboende det första året var att det var billigt, och på den tiden var det nästintill omöjligt att hitta andrahandsboenden eftersom det fanns större hyresregleringar än vad det finns idag.
Jag trivdes inte alls som inneboende och hade mycket hellre bott hos mina föräldrar än hos en främling, om mina föräldrar hade flyttat med mig till Sverige vill säga. Många undrade om det inte var skönt att äntligen ha blivit ”självständig” och ”slippa bo med föräldrarna”, men det tyckte jag inte!
Människor har generellt mycket svårt att förstå människor som skiljer sig från normen, och jag upplever att människor ofta är ännu mer intoleranta i många andra länder än i Sverige! Sverige är ändå ett förhållandevis tolerant land tycker jag, men även här förväntas alla vara likadana och man får inte skilja sig alltför mycket från normen.
Nå, mig veterligt är det inte så ovanligt att unga neorotypiska svenskar bor hemma ett antal år efter gymnasiet. Några av mina klasskamrater gjorde det. Dock har de ju då antingen jobb eller pluggar på universitetet. En del har aspekter på det, men många tycker det är bekvämt och finner det heller inte så konstigt när det gäller en 20-åring eller kanske till och med 24-åring. En 30-åring är en annan sak. Det tror jag de flesta tycker är konstigt så länge inte det vuxna barnet är gravt handikappat och t.ex. har en allvarlig utvecklingsstörning.
Ja, för en 20-åring är det inte helt ovanligt att bo hemma i Sverige, men det beror nog dels på bostadsbrist i storstäderna och dels på att många studerar och vill slippa ta lån. Jag inbillar mig dock att många som kommer ut till arbetslivet tidigt och bor i mindre kommuner där det är lätt att få en hyreslägenhet flyttar hemifrån tidigare än t.ex. stockholmare. Men jag vet också flera som velat ta lån för att kunna flytta hemifrån så tidigt som möjligt, och vissa söker också rum som inneboende för att slippa bo tillsammans med föräldrar!
Jag hade gärna flyttat ifrån Sverige. Det är så mycket som blivit så dåligt. T.ex. detta att man kan få ett viktigt samtal och kanske inte känner att man kan kasta sig över telefonen. Man ringer upp efter någon minut, men då är det ett nummer man inte kan ringa. Inget meddelande lämnas och inga nya försök görs att nå en. Inte heller går det att ta reda på vem det var som ringde. Nästa chans kanske blir om en hel månad och då kanske man är på toaletten och missar samtalet av den anledningen. Jag som autist har dessutom svårt att ställa om så snabbt om jag är inne i någonting och ge mig själv order att svara, så att säga. Men det är jättemånga som upplever samma sak. Personen som vill bli min gode man har sökta upprepade gånger, men han har inte kunnat ta det precis då eftersom han jobbat. Men det har inte gått att ringa tillbaka. Därför har Överförmyndaren beslutat att söka en annan person istället!
Vad intressant för jag har tyckt att telefonsamtal till myndigheter har fungerat mycket bättre i Sverige än Finland! Jag måste ibland ringa till finska myndigheter (eftersom jag har finsk medborgarskap och t.ex. måste beställa skattesedel), och i Finland säger rösten i telefonen aldrig vilken köplats jag har. Rösten säger bara typ: ”Det är fortfarande kö, var god och vänta”. Här i Sverige säger rösten istället: ”Du har (t.ex.) plats 12 i kön, var god och vänta” vilket är mycket lättare för mig för det är förutsägbart.”
Här i Sverige får man också stå i telefonkö ”hur länge som helst” innan myndigheten svarar, man kastas alltså inte ut från telefonkön! I Finland har det hänt mig vid ett flertal tillfällen att när jag t.ex. stått i telefonkön i en halvtimme säger rösten plötsligt: ”Det är fortfarande lång telefonkö, var god och ring vid ett senare tillfälle.” Och sedan bryts samtalet! Då blir jag galen för jag betalar utlandstaxa när jag ringer till Finland, och jag har många gånger stått i telefonkö i onödan i över en halvtimme p g a detta och sedan kommer jag inte ens fram! Nästan varje gång jag har med finska myndigheter att göra tänker jag att vilken tur att jag bor i Sverige för här funkar allt så mycket bättre! 🙂
När jag ringer till vården i Sverige får jag alltid en ungefärlig tid då vården ringer tillbaka. När man ringer till vården i Finland får man aldrig veta vilken tid vården kommer att ringa. Om man vill kunna ta emot ett samtal kan man alltså glömma att gå ut och handla de närmaste dagarna för läkaren kan ringa när du står i kassakön!
Med detta sagt kan det såklart finnas länder där allt är bättre ordnat än i Sverige, men jag har ingen aning om vilket land det skulle kunna vara!
Jag har frågade en handläggare om det – med tanke på min ljudkänslighet – och fick svaret att antingen måste jag ha svårt att klara det allra mest grundläggande som att ta mig och se till att få mat i mig eller så måste jag ha råkat i stora ekonomiska svårigheter för att kunna få det beviljat.
Dock var det ju så i Eslöv att när jag blev vräkt från min första lägenhet för runt tjugo år sedan efter att ha slagit sönder alla rutorna när jag inte visste hur jag skulle inleda ett telefonsamtal till en vän och därför tvingades flytta hem till mamma och pappa igen – en situation som blev ohållbar – att jag erbjöds ett hus ute på landet att hyra. Där hade jag ju inga grannar alls. Problemet blev upprepade inbrott.
Vad läskigt med inbrott! Jag hade blivit jätterädd om jag hade bott i ett sådant hus där det skett inbrott flera gånger.
Precis, det är jättesvårt att få ett LSS-boende beviljat! Det är lättare om man är äldre och aldrig har flyttat hemifrån. Sedan är det inte omöjligt att du hade fått ett LSS-boende beviljat om du hade överklagat kommunens avslag. Svårt att säga!
Nu svarar jag på den kommentaren du gjorde den 7 okt kl 18.12 ovan (det eftersom det inte går att välja ”svara”, osäker på om det brukar vara så? Det står iallafall bara ”Av inläggets författare” utan svara-knapp längst ner i kommentaren):
Ja bara att man känner att man inte har energin att delta el närvara på boendestödstiden borde godtas som giltigt skäl för att kunna få stänga in sig. Då skulle nog fler slippa avboka tider.
Javisst bara för att en boendestödjare har egen autism behöver inte det betyda att hen nödvändigtvis är bra för andra autister. En förutsättning för att få en sån anställning hoppas jag är att man kan tänka utanför sig själv dvs ”bara för att detta passat mig behöver det inte vara rätt stöd för den jag ska hjälpa”. En autist som inte kan det kan faktiskt bli farlig i yrket, i verksamheten.
Du är iallafall jättebra på att ofta betona att autister kan ha olika behov, olika sätt vi behöver bli hjälpta, bemötta på🙂
Om det blir flera svar på samma kommentar blir det ibland så! Förut kunde man svara på kommentarer ”djupare”, men då klagade mina bloggläsare på att det var svårt att läsa de sista kommentarerna så därför ändrade jag inställningarna!
Jag hade verkligen önskat att brukaren hade fått stänga in sig i sovrummet (eller vara ute) om hen inte orkar ta emot boendestöd. Det är inte klokt att autister tvingas avboka boendestöd bara för att de saknar energi eftersom det ingår i diagnosen.
Men det största problemet är att boendestödjarna i många kommuner inte ens får utföra sysslor åt brukare utan de står bara bredvid och motiverar brukaren. Jag har det ändå förhållandevis bra eftersom jag bor i Stockholm och mina boendestödjare får utföra sysslor åt mig, men jag måste ju (tyvärr) också vara mentalt delaktig! Hemtjänst är såklart ett annat alternativ, men jag vet att många autister inte vill ha det eftersom det kan vara olika personer som kommer varje gång.
Vad roligt att du tycker att jag är bra på att betona att vi autister är olika! Jag försöker göra mitt bästa. Om jag någon gång råkat uttrycka mig otydligt på mina föreläsningar så att åhörarna skulle kunna tro att alla autister funkar som jag har jag fått feedback från andra autister efteråt. Det är jättebra för feedback hjälper mig att förbättra mina föreläsningar.