Jag kan inte köpa en ny boendestödjare

Det ska bli spännande att se hur boendestödscirkuset kommer att sluta denna gång! Bakgrunden är alltså att min ordinarie boendestödjare (som för övrigt är helt underbar!) har tagit en längre paus från boendestödsuppdraget p.g.a. personliga skäl. Både hon och samordnaren har betonat att hon inte har sagt upp sig men att det kan dröja länge innan hon är tillbaka. Och eftersom hon inte är tillgänglig för tillfället har jag under de senaste månaderna tvingats ta emot vikarier. Tanken är egentligen att bolaget ska hitta en fast vikarie för mig, men det tar alltid ganska lång tid innan de hittar någon som passar! Jag accepterar ju inte vilken person som helst och tackar nej till många förslag.

Boendestöd blev inställt

En ung tjej har jobbat hos mig under den senaste tiden ibland, men förrförra veckan meddelade hon mig att hon inte skulle kunna komma hem till mig som planerat eftersom hon var sjuk. Hon lovade att hon skulle höra av sig till mig så fort hon blivit frisk och återkomma med en ny tid. Den sista meningen fick mig att tolka det som att hon bara hade drabbats av en förkylning och allra senast skulle vara tillbaka på jobbet veckan därpå.

Ingen hörde av sig

Men dagarna gick och hon hörde inte av sig. Jag noterade att bolaget inte heller hörde av sig. Ofta är de snabba med att kontakta mig vid boendestödjarnas sjukskrivningar för att kolla med mig vilken tid och dag det skulle passa mig att ta emot en vikarie. Men den här gången var det alltså ingen som hörde av sig till mig och jag funderade lite på varför. Men jag vet att cheferna under vissa perioder har hög arbetsbelastning så jag antog att de hade glömt bort mig av den anledningen. Det var ingen större grej för mig för de vet att jag alltid kommer att höra av mig till dem om det är något viktigt. De vet att jag har deras kontaktuppgifter och att jag alltid är snabb med att höra av mig om jag behöver något. Det har jag också sagt till dem.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Samordnaren reagerade snabbt

Jag väntade ett tag eftersom det inte var något akut jag behövde stöd med. Men igår skrev jag till bolaget och frågade lite försiktigt om de hade någon hum om hur länge denna tjej skulle vara sjukskriven då jag inte hade fått boendestöd på ett tag. Samordnaren reagerade mycket snabbt denna gång! Hon frågade mig vad som hade hänt och från och med vilket datum denna tjej hade meddelat mig att hon var sjukskriven. Det var helt nytt för henne och hon visste ingenting även om det är hon är personalansvarig!

Boendestödjarna måste sjukanmäla sig

Jag vet bolagets rutiner: alla anställda måste meddela samordnaren direkt så fort de är sjuka. Och det är självklart att en anställd ska anmäla sin arbetsgivare direkt när hen är sjuk och inte kan jobba! Det är en sak om personen exempelvis ligger i koma och inte kan höra av sig, men denna tjej hade ju hört av sig till mig även om hon borde ha hört av sig till bolaget först. Det är självklart inte chefernas fel för de hade verkligen ingen aning och hade troligen levt i tron att jag haft boendestöd som vanligt! Det jag gillar med bolaget är att de alltid gör sitt bästa för att hjälpa mig varje gång jag upplever brister med boendestödet.

Får mig att undra

Jag vet att denna tjej också har andra kunder utöver mig. Det får mig att undra om hon har jobbat hos de andra kunderna men inte velat/orkat komma hem till mig av någon anledning. Om en anställd har flera kunder borde ju åtminstone någon kund ha meddelat bolaget redan förra veckan att de inte har fått sina stödinsatser på ett tag, tänker jag. Därför funderar jag på om hon har varit hemma hos andra och inte hos mig för annars borde samordnaren ha vetat om sjukskrivningen. Det skulle kunna vara så att hon inte vill/orkar jobba hos mig längre men inte vågar säga det. Jag vet att hon har lång pendlingsväg hem till mig för hon bor på helt andra sidan stan, och det är inte alla som orkar pendla. Men nu spekulerar jag bara! Jag har ingen aning om vad som har hänt.

Skulle aldrig accepteras

Jag misstänker att det jag ofta är med om aldrig skulle accepteras i många andra sammanhang. Hur skulle föräldrar reagera om en lärare på barnets skola skulle strunta i att meddela rektorn att hen är sjuk och att eleverna behöver en vikarie? Hur skulle patienter reagera om de hade bokat tid hos en fysioterapeut, och när de skulle dyka upp på mottagningen skulle det visa sig att fysioterapeuten inte alls är på plats och patienterna snällt skulle få återvända hem (mina boendestödjare har ju ibland låtit bli att dyka upp)? Tänk dessutom om det skulle hända vid upprepade tillfällen. Även många neurotypiker skulle troligen bli irriterade och undra hur det kommer sig att dessa fysioterapeuter får behålla sin anställning, men vi autister som har boendestöd tvingas ju acceptera att det inte alls är säkert att våra boendestödjare dyker upp.

Är det många som bryr sig?

Jag undrar om folk ens bryr sig. När en svensk man vid namn Roger inte fick köpa en bulle på en bensinmack orsakade det ett ramaskri, men hur många är det som bryr sig när boendestöd eller daglig verksamhet brister? Nu vill jag inte avfärda Rogers irritation. Jag kan tänka mig att det är fruktansvärt irriterande att inte få köpa en bulle när man är fikasugen. Men jag tänker ändå att om en bensinmack vägrar sälja en bulle så kan man alltid gå till en matbutik eller till ett café istället och köpa sin bulle där. Men jag kan inte gå till en butik och köpa en ny boendestödjare när mina boendestödjare har låtit bli att dyka upp. Missförstå mig rätt nu: det är helt okej för mig att tidningar uppmärksammar att vissa fikasugna vägras köpa bullar för då kan ju dessa typer av brister åtgärdas. Men jag önskar att medier också engagerade sig i bristerna i daglig verksamhet och boendestöd!

Borde uppmärksammas

Tack och lov är jag numera äldre och mår psykiskt bra. Därför kan jag för tillfället hantera det faktum att mitt boendestöd troligen kommer att vara opålitligt ett tag framöver. Just nu försöker jag låta bli att vara alltför irriterad och istället vänta och se hur det här kommer att sluta och om denna tjej kommer att jobba hos mig igen. Men jag tänker på de autister som mår psykiskt mycket dåligt och är i ett mycket stort behov av förutsägbarhet. Jag önskar verkligen att alla brister i boendestöd och daglig verksamhet fick större uppmärksamhet!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.