Jag har autism men inte svårt för nya människor

Som ni vet har jag haft det väldigt svårt att hitta en boendestödjare som passar mig. Fram tills för ett år sedan fungerade det bra. Jag hade en jättebra boendestödjare som dock tyvärr var tvungen att ta en längre paus från uppdraget på grund av hälsoproblem, och efter det har det bara gått utför. Jag har, som jag skrivit tidigare, känt mig frustrerad eftersom det varit svårt att hitta någon som kan bra svenska, är villig att jobba och inte bara fika, har tillräckligt bra sociala färdigheter för att kunna svara mer än bara ”ja” eller ”nej” på mina frågor och har god kognitiv förmåga så att hen kan hålla tider, förstå och komma ihåg skriftliga instruktioner samt förstå genomförandeplanen och följa den.

Anser mig inte vara petig

Jag anser mig inte vara den som klagar på småsaker. Jag är ingen perfektionist och det är okej för mig om boendestödjaren kommer fem minuter för tidigt eller sent. Men om hen är minst en halvtimme sen varje gång blir jag stressad. Jag har inget emot att boendestödjaren tar en fem minuters paus för kaffe eller te, och den tiden behöver inte dras av från boendestödstimmarna! Jag kan dessutom tillfälligt acceptera att ha en boendestödjare som inte uppfyller alla mina krav – till exempel någon som talar dålig svenska eller är väldigt blyg – eftersom företaget inte haft bättre alternativ. Men jag vill inte ha en sådan boendestödjare på sikt.

Jag har skuldbelagt mig själv

När jag tackat nej till så många av företagets anställda har jag ibland skuldbelagt mig själv och undrat om jag ställer för höga krav. Jag har dock varit ganska säker på att jag inte gör det, eftersom jag tycker att det är viktigt att sekretessen hålls – särskilt nu när många vet vem jag är. Jag mår också dåligt när boendestödjare inte dyker upp utan att meddela det. Men jag har ändå funderat på om jag borde vara mer flexibel. Jag har tänkt att det måste vara något fel på mig, eftersom jag nästan aldrig är nöjd med någon.

Kommentarerna har inte hjälpt

Det blev inte bättre när jag fått höra: ”Paula, du har ju autism. Och autister kan behöva tid för att vänja sig vid nya människor. Det är helt naturligt att du var så fäst vid din gamla boendestödjare eftersom du hade henne en lång tid. Därför känner du dig obekväm med nya boendestödjare i början. Men om du ger dem en chans kommer du se att de också är väldigt duktiga!”

Jag började tvivla på mig själv

Jag var ganska säker på att jag alltid vetat redan på första mötet om det kommer att funka med en ny boendestödjare eller inte. Men kommentarerna hade fått mig att tvivla på om det verkligen varit så. Det var ju några år sedan min tidigare boendestödjare (hon som tog en paus) var ny hos mig. Tänk om jag hade glömt hur jag hade känt inför henne de första gångerna vi hade setts? Jag var ganska säker på att jag hade känt direkt att den gamla boendestödjaren var rätt för mig, men ni vet nog vad jag menar: När en autist ständigt får höra att hen kanske ”känner fel, tänker fel, minns fel” och så vidare, så börjar man fundera på om andra människor kanske ändå har rätt.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Det kändes rätt direkt

Nu har jag, som sagt, fått en ny boendestödjare som företaget bara anställt för min skull (eftersom jag varit så missnöjd med många andra förslag). Jag kallar henne Linda (inte hennes riktiga namn). Jag har träffat henne tre gånger nu, om jag räknat rätt, och det kändes rätt direkt! De boendestödjare som jag tyckt varit dåliga har alltid varit det. Det kändes mycket mer rätt med Linda redan vid första mötet än vad jag känt med de flesta andra, trots att jag träffat de andra personerna väldigt många gånger. Det handlar alltså inte om att jag skulle känna mig obekväm med personer jag inte känner, utan om jag har rätt boendestödjare eller inte! Känns det rätt klickar det direkt. Det fick jag en bekräftelse på nu när jag har Linda!

Jag gillar allt med henne

Jag gillar allt med Linda. Verkligen allt! Hon frågade mig om jag blir stressad när hon ställer frågor. När vi skulle rensa i min garderob frågade hon om jag ville att hon skulle fatta beslut om vilka saker som skulle slängas, eller om jag ville bestämma själv, eller om vi skulle diskutera det tillsammans. Hon ville att vi skulle välja det alternativ som kändes bäst för mig. Jag blev helt tagen, för det är så ovanligt att en boendestödjare frågar hur jag vill bli bemött och vad som känns bra för mig. Sådana boendestödjare finns – mina tidigare favoriter har gjort så – men de är ändå ganska sällsynta! Det vanligaste är att boendestödjaren bara gör det absoluta minimum och visar inget intresse för att anpassa sig efter klienten.

Hon kan inte mycket svenska

Som jag har skrivit tidigare är det enda ”problemet” med Linda att hon inte kan mycket svenska (vi pratar finska med varandra). Hon kan därför inte hjälpa mig med allt – till exempel telefonsamtal. Men hon var öppen med det från början och vi bestämde att när jag behöver hjälp med telefonsamtal så får någon av företagets heltidsanställda vikariera för henne. Jag har träffat de heltidsanställda tidigare och de är trevliga. Så även om jag alltid velat ha en boendestödjare som kan bra svenska har jag sagt till företaget att det funkar bra med Linda och att jag jättegärna vill ha kvar henne! Hon är väldigt duktig.

Vi har kul tillsammans

Linda gör allt för att lära sig svenska. Hon har två timmars resväg hem till mig, men det gör inte henne något för hon pluggar svenska när hon sitter på tåget! Och när vi gör hushållssysslor lär jag henne också lite svenska, så att hon lär sig ord, grammatik och uttal. Hon kan inte uttala många ljud och därmed inte heller uttala vanliga ord som ”kort”, ”energi” och ”station”. Jag försökte också lära henne hur man uttalar långt ”a” på svenska (som i ordet ”mat”). Min tidigare boendestödjare hade satt upp lappar i min lägenhet, och när hon tittade in i min garderob såg hon att det stod ”örngott” på en av lapparna och ”trosor” på en annan. Hon frågade mig vad ”örngott” och ”trosor” betydde, och jag översatte dessa ord till finska. Så vi har också kul när vi jobbar, vilket är ett stort plus (men inte det viktigaste för mig).

Note to self

Det här blogginlägget kommer att fungera som en ”note to self” för mig att jag i fortsättningen inte måste ge nya boendestödjare fler chanser om jag upplever att personen inte ger mig bra stöd. Alla autister är inte nervösa för nya personer. Det enda som kan ta lite extra energi av mig i början är att instruera en ny boendestödjare, men det är verkligen ingenting jämfört med den energi det tar att ha en boendestödjare som jag har träffat många gånger men som inte passar mig. Linda är lättlärd och motiverad! Och jag är så glad att jag fått en bekräftelse på att mina negativa känslor kring de andra boendestödjarna var legitima. Jag har autism, men det betyder inte att jag inte skulle kunna bedöma redan från början vilka boendestödjare det kommer att funka med. Jag vet det väldigt snabbt!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.