Jag har autism, hur hushåller jag med min energi?

FiaLisa frågar

Jag är nybliven pensionär. Diagnos autism för några år sedan. Är nu utmattad efter ett liv utan att ha förstått mina ”problem”. Jag har svårt med att hushålla och fördela min energi och ork. Dåligt samvete över att jag inte orkar göra mer praktiskt hemma. Vill även umgås mer med barn och barnbarn. Men jag vet inte hur jag ska kunna det. Känner mig ensam, ingen att prata med om detta. Saknar jämngamla i liknande situation. Tilläggas bör att jag har en fantastisk man och barn som inte kräver något.

Paula svarar

Grattis till diagnosen! Din autismdiagnos kom väldigt sent i livet, men bättre sent än aldrig! Det är fantastiskt att du har en stöttande man och förstående barn som inte kräver något av dig. Du slipper därmed hantera andras krav och förväntningar, och ditt största problem verkar vara att du ställer för höga krav på dig själv.

Jämför dig inte med andra

Om jag förstår dig rätt är din fråga hur du ska må bättre samt hur du ska hushålla med din energi och sluta ha dåligt samvete. Eftersom du fick din autismdiagnos sent i livet har du förmodligen hittills levt ett liv som inte passar dig. Du har inte vetat om att du har autism och har troligen försökt leva på samma sätt som dina jämnåriga gör. Det första steget för dig är att sluta jämföra dig själv med andra! En autismdiagnos betyder inte att du mår bra av att leva som ”alla andra”, utan det betyder att du har särskilda behov. Vilka behov du har och hur mycket du orkar och inte orkar kan jag inte uttala mig om eftersom vi autister är olika, och därför är det viktigt att du försöker lära känna dina egna behov utan att jämföra dig själv med andra.

Ni behöver inte ses hela tiden

Vad gäller dina barnbarn så förstår jag att du vill träffa dem, men för att ni ska ha bra relation har jag svårt att tänka mig att ni behöver träffas hela tiden. Ibland kan det räcka med telefonsamtal! När jag var liten träffade jag mina morföräldrar bara några gånger om året (dock oftast en hel vecka åt gången på somrarna), men de var ändå viktiga för mig. Och jag led inte även om jag inte träffade dem varje vecka och inte ens varje månad. Det viktigaste är att du berättar för dina barnbarn att du älskar dem men att du ibland är trött och behöver vila. Barn förstår mer än vad man tror!

Du kan prata med en psykolog

Om din region har en habilitering skulle du kanske – om du vill – kunna prata med deras psykolog. Jag fick fantastiskt stöd från psykologen på habiliteringen när jag var som mest utmattad! Jag lärde mig att inte vara rädd för att göra andra människor besvikna. Självklart ska man inte utnyttja andra för sin egen vinning, och har någon ställt upp för en är det schysst att man också ställer upp för den personen när hen behöver en. Men däremot kan det alltid finnas människor som blir sårade och tar illa upp när man sätter gränser och säger ”nej, jag vill inte göra det här” eller ”nej, min energi räcker inte för att träffas”, men jag lärde mig av en psykolog att inte ha dåligt samvete för det. Man kan inte leva ens liv efter andras och samhällets förväntningar! Man mår bara dåligt i slutändan om hela ens liv går ut på att tillfredsställa andras behov och känna skuldkänslor! Det är alltid viktigt, men det är extra viktigt när man har en funktionsnedsättning.

Testa dig fram

Fram tills nu kan du ha gjort betydligt mer än vad du har orkat, och det kan ta lång tid innan du lär känna dig själv och vet hur mycket du orkar och inte orkar. Under de första åren kan du behöva testa dig fram, men det är viktigt att du hela tiden är medveten om vad du gör för andras och vad du gör för din egen skull. Du kan testa hur mycket återhämtning du behöver efter olika aktiviteter och hur många aktiviteter du kan boka i veckan för att du ska må bra! Var dock medveten om att din ork kan variera från dag till dag och från vecka till vecka så ibland kan du behöva göra en omvärdering.

Finns färre måsten än vad man tror

Jag vet inte vad det är för praktiska sysslor du tror att du borde göra hemma, men som en av mina bloggläsare en gång skrev så finns det betydligt färre måsten i livet än vad man tror! Visst, kastar man aldrig soporna kan de dra till sig skadeinsekter, och tvättar man aldrig kläderna börjar de snart lukta illa. Men vissa inbillar sig att hemmet måste vara kliniskt rent, men så är det inte hemma hos mig och mitt liv funkar ändå! Självklart måste man ta hänsyn till sin partner om man bor tillsammans, men min poäng är att det inte alls är säkert att din man tycker att du borde göra mer praktiska sysslor hemma utan det kanske bara är du som tycker det. Fråga honom! Du kan också delta i träffgrupper för autister och fråga dem vad de har för strategier för att hantera sina egna och samhällets förväntningar.

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.