Något som jag har svårt för är dömande människor. Vi influencers har ett stort ansvar här för våra budskap kan spridas till otroligt många och vi kan råka sprida felaktig information. Och nu tror jag att jag själv har råkat uttala mig dömande och dra förhastade slutsatser vilket jag verkligen är jätteledsen för 🙁
Även andra kan läsa bloggen
När jag startade den här bloggen var min tänkta målgrupp personer med autism och deras anhöriga plus eventuellt yrkesverksamma som ger stöd till oss autister. Jag tänkte att dessa grupper skulle vara de som skulle kunna vara intresserade av det jag skriver. Men ibland tänker jag inte på att även andra människor kan läsa bloggen och att mina blogginlägg kan få snabbare spridning än vad jag tror.
Fick en chock
I förrgår publicerade jag ett blogginlägg där jag kritiserade den socialdemokratiska integrationspolitiska talespersonens Lawen Redars uttalande om att passivitet inte var bra för någon. Det tog inte lång tid innan Lawen Redar kontaktade mig för att förklara vad hon hade menat med sitt uttalande. När jag fick hennes meddelande satt jag framför datorn och åt, och jag höll på att få maten i fel strupe när jag förstod att hennes mailadress faktiskt stämde överens med den som står på riksdagens hemsida. Då förstod jag att meddelandet verkligen kom från henne!
Borde bli mer försiktig
Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att riksdagsledamöter skulle kunna läsa min blogg! Jag trodde verkligen att de hade annat för sig. Inte heller trodde jag att de skulle kunna kontakta mig och förklara sig! Men så kom jag på att det visst är valår i år. Om politikernas uttalanden misstolkas och det får stor spridning kan det få negativa konsekvenser för politiska partier, särskilt nu när valet kan bli en riktig rysare. Jag kritiserar ju ofta Tidöregeringen, men jag vill absolut inte påverka vilket parti mina följare röstar på så jag kommer försöka vara lite försiktig med alltför många politiska inlägg ju mer valet närmar sig. Och jag borde definitivt vara försiktig med att dra förhastade slutsatser!
Nu förstår vi varandra
Nu har jag i alla fall fått kontakt med Lawen Redar och nu förstår vi varandra! Jag tycker fortfarande inte att ”passivitet” (=att sakna sysselsättning) måste vara dåligt för individen om hen trivs, och nu när jag har fått kontakt med henne är jag övertygad om att hon håller med mig! Hon vill förtydliga att man självklart inte ska jobba om man saknar eller har begränsad arbetsförmåga, och att Socialdemokraterna självklart står på de fattigas sida. Hon framhåller också att våra sociala skyddsnät i Sverige måste bli bättre.
Reagerar snabbt
När jag har gett intervjuer till tidningar och TV upplever jag ibland att det som jag har sagt har tagits ur sitt sammanhang. Journalisterna tar ibland med en del av det jag har sagt och på TV klipps vissa meningar bort. Då kan läsarna och tittarna uppleva att jag har uttalat mig dömande och tänker svartvitt, när sanningen är att allt jag har sagt inte kommit med. Och nu har jag själv dömt ut Lawen Redar baserat på en mening! Jag tror att jag reagerar snabbt när jag läser uttalanden om ”passivitet” eftersom jag mådde dåligt en stor del av mina ungdomsår då jag blev pressad att delta i aktiviteter som jag hatade. Så det här är ett känsligt ämne för mig vilket gör att jag ibland reagerar och blir arg, men nu förstår jag och Lawen Redar som sagt varandra!
Är glad att ha kontakt med henne
Även om jag skäms lite är jag också glad över att jag har Lawen på tråden nu för hon är som sagt Socialdemokraternas integrationspolitiska talesperson. Socialdemokraterna har ju föreslagit språkkrav i välfärden, och jag har skrivit till henne att de verkligen borde driva på frågan om att införa höga språkkrav på boendestödjare. Som ni vet har jag haft problem med boendestödjare som jag haft svårt att kommunicera med. Jag tycker att det borde vara förbjudet att anställa boendestödjare som endast har grundläggande svenskkunskaper om det är tanken att de ska gå hem till klienter som är kommunikativa, inte kan boendestödjarens modersmål och behöver bolla olika frågor med boendestödjare. Men självklart kan det finnas klienter som inte behöver boendestödjare med goda svenskkunskaper, och då är det en annan fråga!
Mitt liv skulle underlättas
Även om jag har fått kontakt med Lawen privat kommer jag inom de kommande veckorna också skriva ett offentligt blogginlägg där jag förklarar hur jag önskar att dessa skärpta språkkrav skulle se ut och på vilket sätt jag tycker språkkunskaperna borde testas. Detta eftersom jag nu vet att riksdagsledamöter läser min blogg och jag tycker att skärpta språkkrav är en viktig valfråga. Det skulle underlätta mitt liv otroligt mycket om alla boendestödjare kunde så bra svenska att de kunde kommunicera obehindrat med klienterna och förstå innehållet på genomförandeplaner!
Lycka till
Slutligen vill jag be om ursäkt för att jag drog förhastade slutsatser om ditt uttalande, Lawen. Stor lycka till med er valkampanj!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Vill bara flika in med Vilka kloka råd🌸 Att inte va rädd för att göra andra människor besvikna -va bra…
Ja, jag har ju själv varit orolig för detta hur jag skulle göra om jag fick så stora tillgångar. Nu…
Jag är väldigt stressad av detta fokus på vad som står i biståndsbeslutet. Nu har det bara precis hunnit komma…
Ja, jag förstår att du också var arg på det. Jag förstår att det måste börja tunnas ut någonstans (bostadstillägget…
Tack även ni andra som har svarat på mitt inlägg. Här finns ett exempel på en liknande händelse: https://hejaolika.se/artikel/nekades-hyra-bostad-pa-grund-av-sjukersattning/ Dom…
Tack Paula för ditt svar! Du har fattat helt rätt, jag har för mycket pengar på banken för att få…
Tack för informationen, bra att du har koll på vad som gäller! Jag funderade på hur mycket sparade pengar man…
Jag svarade faktiskt en gång på en läsarfråga som handlade om det var rätt eller fel att bostadstillägget minskar när…
Det beror helt på hur hög boendekostnad du har. För varje tusenlapp du har över 100 000 kr så förlorar…
Tack för informationen! Det är nog just att bostadstillägget sänks som retade mig när jag läste på om saken för…
29 svar på ”Ibland drar jag förhastade slutsatser”
Jättebra med klargöranden när det sker feltolkningar! Att kommunicera är superviktigt för att nå framgång inom precis alla områden i livet. Angående språkkrav så anser jag att det är av yttersta vikt när man inom arbete med andra människor med framför allt nedsatta funktioner behärskar någorlunda korrekt metod att göra sig förstådd. Detta gäller både för gamla som kan vara avgörande ålder nedsatta pga ex hörsel eller förlust av förmågor pga ålder, även människor med kommunikativa nedsättning pga ex autism att personal har någorlunda insikt i hur man pratar med ”brukarna”. språkkunskaper är ju fördelaktigt i grunden. En nära anhörig mig som inte finns med längre som jag hjälpte väldigt mycket gjorde att jag fick väldigt mycket insikt i hur viktigt det är att bemöta och bekräfta en människa som haft full kontroll och inte har det längre! Jag har även ett autistiskt barn som lärt mig grunderna i bemötande när kommunikationen ”haltar”. Helt appropå angående passivitet så kan det vara både bra och dåligt beroende på situationen i sitt liv ”just nu”. Bra blogg som vanligt Paula! (jag har varit passiv i mitt skrivande pga ”trötthet” ❤️
Tack Roger! Ibland är det bra att vara passiv i skrivandet när man behöver vila 🙂
Precis, det är verkligen viktigt med rätt bemötande! Och jag håller med dig om att det självklart också gäller äldre ❤️ Precis som du skriver kan det svara svårt för äldre att förlora kontrollen.
Vad gäller språkkunskaperna så beror det egentligen mycket på VAD boendestödjaren ska hjälpa mig med. Om personen bara ska städa hos mig behövs det inga goda svenskkunskaper, och det gör inte heller mig något om inte personen förstår allt. Men när vi interagerar med varandra, skapar ordning i mitt hem m m behövs det mycket goda språkkunskaper och framför allt stort ordförråd! Boendestödjaren behöver då betydelsen av alla ord, liksom nyansskillnaderna så att hen förstår exakt vad jag menar. Då får inte kommunikationen inte halta!
Passivitet är definitivt dåligt om individen själv mår dåligt av det! Det beror på situationen, precis som du skriver.
Vi autister har väl en tendens att tolka saker mer bokstavligt och kategoriskt än andra också. Ovanpå det så spelar känslor kopplade till tidigare erfarenheter roll, precis som du säger.
Jag har ofta problemet att jag reagerar känslomässigt i en dialog med någon och t.ex. väver in vad jag hört andra säga till mig och tror mig ha lärt mig utan att förklara sammanhanget för den jag konverserar med. Jag tror att personen ska förstå det på generella grunder. Det kanske var på ett liknande sätt för dig här när din hjärna dragit en slutsats du inte själv gett dig tid och rum att reflektera över. 🙂 Sådant gör vi alla i våra liv – även neorotyper för detta – men frågan är som sagt om vi autister har lite svårare att navigera tankar och känslor här. För många av oss är det ju vardagsmat att ständigt missförstå saker, men på samma gång att ständigt bli missförstådda.
Och omvänt förväntar sig neorotyper ofta att jag ska förstå saker på automatik baserat på sammanhanget utan att saker sagt rakt ut särskilt specifikt. Och där har jag mycket stora problem. Till exempel kan en person efter att vi textat ett tag skriva ”Jag söker” och så preciserar personen och frågar ”Vad söker du?” Och nu känner jag starkt obehag för jag förstår inte riktigt sammanhanget och den verkliga avsikten med frågan och inte heller vad jag förväntas förmedla. Personen tyckte kanske att det blev oklart vart konversationen började glida iväg åt och ville ha ett förtydligande och jag trodde vi redan var överens. (Enligt ChatGPT.) Så då svarar jag långt och detaljerat att jag är öppen för både det ena och det andra osv. Jag svarar ärligt och utförligt på frågan som ställs, men förstår inte om jag förväntas precisera det jag söker rent allmänt i livet, där på just på den sidan, hur brett sammanhanget är, om jag ska precisera mer exakt vad jag menar men olika benämningar och om jag bör begränsa mig till vad jag tänker mig med just henne eller om hon bara vill ha en bekräftelse på att det är en match när det gäller just det hon söker. Enligt ChatGPT kan det då tolkas som att jag undviker frågan och är filosofisk. Och sen rullar missförstånden på för vi tolkar varandra helt olika i meddelande efter meddelande efter meddelande efter meddelande. Eftersom jag ofta inte förstår avsikten med frågor och kommentarer blir det mycket svårt för mig att svara kort och koncist.
Jag blir djup och personen tycker det börjar bli för komplicerat och krångligt och att det är för djupt för tidigt. Jag å min sida har helt tappat kompassnålen och har vid det laget stark ångest för jag förstår inte konversationen. Och när personen frågar om jag är varit gift eller har barn uppfattar jag det dels som en tung, jobbig och onödig fråga och dels som ett testande – hon kollar om jag är mogen och erfaren nog – snarare än ett sätt att lära känna mig. På dessa frågor svarar jag bara kort och gott ”Nej och nej.” – för att visa att det inte är något jag vill gå närmare in på. Men andra kanske inte uppfattar mitt svar så?
Sen skriver jag att jag inte bryr mig om hur hennes liv ser ut, utan jag vill t.ex. veta vart hon drömmer om att resa (och t.ex. vad hennes favoritfärg är och vad hon känner när hon betraktar en vacker solnedgång), men att det är viktigt för mig att hon mår bra i vår kontakt. Då avbryter hon. Jag tycker jag har varit accepterande (jag bryr mig inte om hur ditt liv ser ut = jag accepterar dig, var som du är + jag orkar inte med jobbiga frågor om vad jag jobbar, om jag har syskon osv. – det är inte det vi är där för!) och omtänksam. Enligt ChatGPT uppfattar hon det antagligen som att jag inte är ointresserad av henne som person, vilket hon uppfattar som otrevligt och bryter kontakten.
Jag klarar inte av att vara ytlig och personlig på samma gång. Det går bra när jag t.ex. är på en lägenhetsvisning för då är inte tanken att vi (visningsvärden (oftast hyresgästen) och intressenter på lägenheten) ska lära känna varandra närmare och ens fortsätta ha kontakt. Men i så många sammanhang är det just det som förväntas – man ska inte vara alltför intellektuellt eller intressemässigt fokuserad för det orkar inte folk och man uppfattas som otrevlig, men heller inte alltför privat och för djup – åtminstone inte alltför tidigt för då blir det för tungt och för krävande och för närgånget. Som autist fungerar jag precis tvärtemot. Detta har jag t.ex. upplevt när jag fått språkutväxlingskontakter med män (så detta har inget med könet eller avsikten med kontakten att göra) i Grekland.
Så jag behöver också ramar, men problemet är att jag tycks ha ett avvikande behov av hur, var och när ramarna sätts. Där jag väntar mig något tidigt, väntar sig andra något först lite senare och där jag väntar mig bredd och frihet väntar sig andra det motsatta och vice versa.
Detta är heller inte något som bara är ett återkommande problem – nej, det är såhär den med stor marginal absoluta majoriteten av kontakter blir för mig som autist i mitt vardagliga liv oavsett slaget av kontakt. Det är alltid oklart. Alltid förvirring. Alltid förbundet med stor ångest och oro och sömnlösa nätter och tårar.
Ja, vi autister kan definitivt ha en tendens att tolka språket kategoriskt och bokstavligt. Just i detta fall är jag osäker på om min reaktion har med autism att göra. Jag har mått väldigt dåligt av myten om att det är dåligt för individen att sitta hemma utan att ha något att göra på dagarna. När jag själv blev utförsäkrad och fick socialbidrag fick jag höra att jag skulle behöva delta i aktiviteter, och det kändes som att jag inte blev tagen på allvar när jag sade nej. Därför ser jag rött när någon säger ”passivitet är inte bra för NÅGON”.
Jag är rädd att det spär på myten om att alla människor mår bra av en organiserad aktivitet. Om man däremot skulle säga att många människor mår bra av att delta i organiserad sysselsättning men att det inte gäller alla skulle jag inte reagera! Jag önskar såklart fortfarande att jag inte skulle behöva läsa sådana uttalanden även om jag förstår vad Lawen Redar menade och att hon INTE syftade på sjukpensionärer). Många som läser denna artikel tror kanske att det gäller ALLA människor utan undantag! Men det måste inte vara Lawen Redars fel att journalisten skrev så för det är inte hon som skrivit artikeln 🙂 Och jag tycker att det är jättebra att hon förtydligade att hon tycker att sociala skyddsnät ska bli bättre!
Jag tror också att även neurotypiker skulle reagera på uttalanden som de fått höra hela livet men som varit skadligt för dem. Jag kan tänka mig att neurotypiska homosexuella personer som levt i en HBTQ-fientlig miljö och som alltid fått höra att de skulle vara bra av att skaffa en partner av motsatt kön skulle reagera negativt om någon politiker uttalade sig om att alla män mår bra av att bli tillsammans med en kvinna och alla kvinnor mår bra av att bli tillsammans med en man och att ”det inte är bra för någon att låta bli”. Jag tror inte att det har med autism att göra att man reagerar och jag tror att det skulle orsaka ramaskri bland HBTQ-personer (oavsett om de har autism eller ej), men jag kan ha fel!
Vad gäller kommunikationen så ser jag att du har en förmåga att analysera hur du och personerna du dejtar tolkar varandra och vad som kan leda till missförstånd. Det låter som att du är en person som gillar djupa samtal! Jag tror att du skulle passa ihop en likasinnad tjej för annars kan olikheterna skapa missförstånd och irritation. En tjej som funkar likadant skulle kanske inte alls ha missförstått dig och tolkat som att du är ointresserad! Jag förstår att missförstånden skapar ångest hos dig, och det låter jobbigt!
Jag är helt med på att det inte måste ha med din autism att göra. Vad jag reagerar lite på är själva begreppet ”passivitet”. Vad lägger du själv i det uttrycket och vad tror du de flesta andra lägger i det? Du har ju dina föreläsningar och du bloggar så på så vis är du ju inte passiv. Men låt oss bortse från det. Du är inte intresserad av gruppaktiviteter och åka iväg och träffa folk. Men du plockar gärna blåbär. Vad gör du när du bara är hemma? Det är det som är min poäng: För det första utgår jag ifrån att du ändå rör på dig och ser till att komma ut i friska luften ibland och när du är hemma skulle jag knappast tro att du skulle må bra av att ligga hela dagarna i sängen och äta chips och titta på film i längden så är du egentligen ”passiv” när du ”bara är hemma”? Jag får be om ursäkt om någon skulle råka ha filmtittande som specialintresse, haha, men jag har svårt att sträcka mig så långt att jag tror att någon skulle må bra av att nästan bara göra det. 🙂 Så i viss mening kan jag nog hålla med om att nästan ingen mår bra av att alltid vara passiv, men alla måste ju inte gå med i en syförening eller vara med i ett fotbollslag för att må bra. Sådana uttalanden tenderar dessutom – som redan nämnts här – att vara starkt förknippade med förvärvsarbete också. Jag mår visserligen bra av att ha någon form av ”organiserad sysselsättning” beroende på vad som nu räknas in i det, men när jag isolerar mig och komponerar musik hemma i veckovis med mycket begränsad kontakt med andra så mår jag inte inte alls dåligt utav det. Men innebär det att jag är ”passiv”? Jag skickade in ett bidrag till en kompositionstävling nyligen – är det ”passivitet” eller t.ex. att ”bara gå hemma“ och att ”rulla tummarna”?
Ja, om det kommer så långt. På nätet är det sällsynt att blir mer än 2 till 4 meddelanden. Konversationen jag gjorde axplock ur här ovan varade i 9 meddelanden.
Men ja, en autistisk tjej som är utomordentligt intelligent och allmänbildad, är en fena på språk, har några troféer att skryta om, är självisk på ett spännande och attraktivt sätt, men också lyhörd, omtänksam, skör och känslig och med en matchande kommunikationsstil skulle passa mig bra. Att ha ett flertal gemensamma intressen är grundläggande. Jag behöver mycket stöd och bli bemött med mjukhet och förståelse, men jag behöver också bli behövd själv för att må bra och jag dras ofta till personer med olika former av trauman i bagaget. De dras sannolikt till mig för att de märker att jag är en genuin person med många saker att kämpa med själv. Ibland behövs det lite tårar också. :)←Det får bli glada tårar den här gången. Ska jag le en gång till nu?
Vad lägger du själv i det uttrycket och vad tror du de flesta andra lägger i det?
Intressant fråga! Jag tror att passivitet för de allra flesta är synonymt med att inte delta i någon social organiserad sysselsättning. Jag upplever faktiskt att jag ibland haft långa perioder då jag inte sysslat med aktiviteter som varit utvecklande i samhällets ögon. Ibland kan det vara ett dåligt blåbärsår också och det finns knappt blåbär att plocka.
Ibland, t.ex. under Covid-pandemin, satt jag långa perioder framför datorn och slösurfade. Jag satt typ och kollade på bostäder på Hemnet, även om jag inte har för avsikt att köpa en bostad! Jag kan göra det för att det är underhållande, och jag skulle kunna spendera hela min fritid framför Hemnet om det vore så 🙂 Sen skötte jag såklart också min blogg under pandemin, jag bloggade två dagar i veckan men det ingår å andra sidan i mina arbetsuppgifter. Jag gör det för att jag ”måste” 🙂
Det har alltid retat mig att vissa sysselsättningar anses vara mer värdefulla än andra. Om jag säger att jag varit hemma och lärt mig nya språk tycker inte alla att jag har varit passiv, men om jag säger att jag bara slösurfat hemma i flera månader och läst vad folk skrivit på olika internetforum tycker nog betydligt fler att jag varit passiv. Men jag tycker egentligen att alla aktiviteter man gör, även vila och meditation, borde vara aktivitet och inte passivitet!
Jag tittar aldrig någonsin på filmer faktiskt, men skulle jag gilla filmer skulle jag säkert kunna ligga i sängen hela dagarna och titta på film faktiskt haha! Men nu råkar hälsa vara mitt specialintresse och därför skulle jag inte äta chips när jag tittar på film och jag skulle också ta promenader för hälsans skull, men skulle inte hälsa vara mitt specialintresse och jag skulle gilla filmer skulle jag inte ha några problem med att spendera flera år av mitt liv framför Netflix, haha! 🙂
Jag hoppas att du träffar en tjej som passar dig! Tjejer med trauman kommer säkert uppskatta att du är förstående och empatisk (den bilden har jag i alla fall fått av dig!)
Jag upplever att allt när folk säger att det är viktigt att ”ha gjort något med sitt liv”, att aldrig sitta stilla utan alltid kämpa för att ”komma någonstans” etc handlar om att tjäna pengar. Och ju mer man tjänar desto mer har man ”lyckats” i samhällets ögon. Och att det som ändå inte ger några inkomster, oavsett vad det gäller och hur bra det än är, därmed är orelevant och bortkastad tid. Framgång betyder allt. Om man däremot är född i en rik familj och lever på familjens tillgångar utan att själv arbeta och bara gör det man själv vill på dagarna, tror jag aldrig folk skulle säga hur viktigt det var att man gjorde något annat. Dessa personer blir bemötta med någon slags positiv avundsjuka och beundran av de flesta istället.
Det sista jag vill är också att ha ett samhälle där folk bemöter alla som av någon anledning inte jobbar p.g.a. sjukdom, läkardiagnos eller funktionsnedsättning etc med okunskap, fördomar, kritik, dömande och kränkande kommentarer. Detta borde motarbetas aktivt då många i den situationen nog mår dåligt redan som det är. Istället är det så man bemöts av varje ny individ, utom några enstaka undantag. BOKSTAVLIGEN! Därför vill jag inte sköta fler kontakter själv alls, just eftersom man får ett kränkande bemötande överallt, vilket ändå hela livet har handlat om. Medan man blev uppfostrad till att alltid vara snäll mot alla och bemöta alla med vänlighet, respekt och empati själv och därmed trodde att de flesta andra också skulle göra det när man alltid har gjort det själv. Att det skulle värderas att vara snäll, särskilt eftersom det verkar så ytterst sällsynt i världen. Sen insåg man att man hade fel. Och att ingen annan tycks funka så, utan bara har respekt mot folk de känner att de ”behöver” ha det mot. Folk som befinner sig ”över” dem i hierarkin, vilket allt handlar om.
Vad gäller dejting tror jag man blir bortrensad direkt så fort man säger att man inte jobbar, eftersom yrke och vad man jobbar med nog är en sak som de flesta kvinnor värderar framför allt. Liksom de flesta män värderar utseende hos kvinnor framför allt. Jag tror även att man blir bortrensad om ens jobb inte är tillräckligt ”fint” och hög status, eftersom allt återigen återgår till hur mycket man tjänar och kan köpa till sig själv eller ens eventuella partner/familj. Man kan vara hur snäll som helst och det kommer inte spela någon roll. På sin höjd kan man få en ny vän, men aldrig en partner. Då krävs specifika egenskaper som värdesätts av de allra flesta. Jag tror man ska ha en väldigt tur om man möter någon med andra värderingar. Då ska det nog vara någon som har haft det svårt själv i livet och ser allt på ett helt annat sätt om vad som kanske hellre borde vara viktigt i livet, när det gäller att vara människa.
Jag vill visserligen ”ha gjort något” i mitt liv, men det rör sig om prestationer som räknas i mina egna ögon, inte andras.
Jepp, det där med pengar och utseende stämmer; det är dock inte att ha ett förvärvsarbete i sig som känns stigmatiserande för mig utan att detta beror på svårigheter i social interaktion, med att smälta intryck, med stresshantering, med överkänslighet för vissa intryck, att få rutiner osv. Detta i kombination med intelligens är också ett handikapp.
Men jag tror det är lika bra att vara öppen och lägga korten på bordet med en gång. … utan att överskrida sina egna gränser dock.
Vad bra att du vill prestera för din egen skull, inte för andras! Det låter också sunt tycker jag. Det känns som att väldigt många presterar bara för att försöka leva upp till samhällets förväntningar.
Finns ingen svaraknapp under ditt senaste inlägg, Mika.
Men det är konstigt det där. Jag väljer ju inte kvinnor efter deras ekonomi och tanken på hur mycket de kan tänkas köpa till mig? Kunde inte bry mig mindre om vad de jobbar med, om de inte gör det alls eller whatever. Vill inte ens ha något jag inte själv önskat eller bett om heller. Det kan jag ju lika gärna köpa till mig själv i så fall? Om folk däremot inte är en bra människa och uppvisar elaka sidor, då är de ute ur mitt liv direkt numera. Vilket nästan alla har varit/gjort. Men det är sällan eller nästan aldrig man ser någon söka det i sina dejtingprofiler: någon som är snäll.
Ännu mindre uppmuntrande känns det när man ser kvinnor som har en hel checklista med krav på män som de eventuellt kunde tänkas dejta. Och om de inte kan bocka av allt på den, så har man ingen chans.
Håller helt med om ditt första stycke också – att det bara är det som är viktigt för en själv som räknas! Att följa sina egna drömmar – inte andras.
Tänk om man bara vände på det och de skulle förväntas följa ens egna?
Så sant! Jag tycker att det är fascinerande med människor som brinner för det de gör. Det gör dem intressanta och de brukar också utstråla härlig energi.
Jag håller med om att det säkert har med pengar att göra! Däremot vet jag att det finns kulturer där det är standard att vara hemmafru, och i dessa kulturer tycker man inte nödvändigtvis synd om någon som är arbetslös! Sedan finns det såklart människor i alla kulturer som tycker att det är jätteviktigt med pengar, men det är ändå intressant att arbete anses vara så viktigt här i Sverige.
Jag upplever faktiskt att många inte tycker om ekonomiskt oberoende människor som lever på familjens tillgångar. Jag tycker att vi har väldigt mycket hat mot rika här i Sverige, och om någon säger att hen inte jobbar utan har fått pengar av sina föräldrar blir den personen ofta hatad och kallad girig, bortskämd o s v, och många får avundsjuka kommentarer om varför de inte donerar sina pengar till välgörenhet o s v. Det är såklart olika från person till person, och alla svenskar hatar inte de rika, men jag har personligen svårt för missunnsamhet oavsett om den riktas mot rika eller arbetslösa som lever på bidrag. Jag tycker att båda grupper blir hatade!
Min upplevelse är också att många värderar pengar. Dock tycker jag inte att det gäller alla för jag har träffat långtidsarbetslösa och sjukskrivna män som är gifta!
Jag är neurotypiker men har sedan många år svår utmattning och därmed fungerar jag ibland ”autistisk” (jag har en son med autism att jämföra med och goda teoretiska kunskaper). Jag är mer känslig för felaktiga stimuli m.m. Jag har också svårare att umgås med folk. Att ha en mycket ytlig kontakt är ok. Och att ha en nära och djup kontakt fungerar också. Men mellanläget tycker jag är jobbigt numera. Kanske är det jobbigt av den anledningen du beskriver – att det inte är givet vad man kan säga och inte, att man måste stämma av och vara lyhörd, kunna kommunicera. Detta mellanläge tar ju mer energi än när man vet exakt vad som förväntas. Jag tror många autistiska ”problem” beror på just energibrist.
Jag tror många autistiska ”problem” beror på just energibrist.
Det tror jag också! Autisten måste liksom hela tiden tänka på hur man ska göra och bete sig, vad man ska säga o s v.
Även om du inte har autism har du säkert autistiska drag eftersom du beskriver att du är känslig för stimuli och har vissa sociala utmaningar. Det är inte alls ovanligt att föräldrar till autistiska barn har autistiska drag även om de inte skulle få en autismdiagnos på en autismutredning.
Vad jobbigt det låter!
Ja, vad gäller mig är det ju ofta sociala konventioner som blir knepiga. Och då tar jag till analys och reflektioner som strategi eller verktyg för att föra samtalet vidare och reda ut otydligheter, vilket sällan fungerar. I sådana fall uppfattas det säkert som om jag vill vara djup och filosofisk när jag i själva verket försöker vara ytlig.
En nära relation är nog mindre kravfylld ja, på så sätt det bara går att rida på vågen. Det är mer förlåtande och det finns tid för förtydliganden vid missförstånd.
Jag tycker om att ha textandet som primärt kommunikationsmedel, men jag måste ha verklighetsförankringen – att ha träffat personen – annars mår jag inte bra. Och naturligtvis varar den tryggheten inte för evigt utom nya träffar är nödvändiga förr eller senare, men att att ha träffats en gång tidigt är mycket viktigt. Det spelar ingen roll om det är vänskap eller romantik. Men sen skiljer jag dessutom mindre på detta än många andra vilket även det kan vara en grogrund för missförstånd. Vänskap eller förhållande är främst inramningen/strukturen/formen – inte känslorna. Känslorna är ett spektrum och aldrig antingen eller.
Mitt råd skulle ändå vara att bara vara dig själv! Så du når ut till rätt person. I annat fall måste du alltid försöka vara någon annan och då kommer det ändå inte funka i längden.
Bra råd! Jag tror inte att ett förhållande kan funka i längden om man hela tiden måste tänka på vad man ”får” och ”inte får” säga, hur länge man får prata o s v.
Att första intrycket inte stämmer är väl typ standard. Det viktiga då är att vara ödmjuk inför att första intrycket kan vara fel. Vilket jag har en känsla av är ett alistiskt problem mer än ett autistiskt.
Jag menar, hur många gånger har en närmare granskning av ett nytt specialintresse visat att första intrycket var fel? Jag själv har tappat räkningen för *länge* sedan.
Om man å andra sidan är lite allistiskt onoga med detaljer kan man ju missa felaktiga första intryck rätt länge.
Jag håller med om att första intrycket inte behöver stämma! När det däremot gäller människor så brukar jag sällan ändra mig om första intrycket. Tycker jag inte att personkemin stämmer brukar jag sällan ändra mig.
Vad fint att Lawen hörde av sig till dig för att bättre förklara vad hon hade menat i alla fall! 🙂 Om jag röstar i höst så kommer jag troligen göra det på S. Hoppas innerligt på maktskifte.
Ja verkligen, jag tycker att det är jättefint att hon hörde av sig till mig, och vi har nu mailat fram och tillbaka! Jag är glad att hon håller med mig, och hon förstod också vad jag menade i mitt blogginlägg.
Intressant…
Men jag hoppas du inte slutar kritisera (vem bryr jag mig inte det minsta om, vi lever ännu i ett fritt land där vi får tycka vad vi vill) – låt inte viljan att alltid vara rätt och rättvis hindra dig att kritisera andra, valår eller inte…
Egentligen har jag rätt att kritisera vem jag vill! Jag tycker bara att politiska diskussioner lätt kan bli nästan som hjärntvätt för politikerna är bra på att tala om varför deras parti har den bästa politiken för Sverige och varför andra partier har fel. Jag vet att särskilt många autister kan vara lättpåverkade, och därför är min avsikt att bloggen är politiskt neutral. Men sen kan jag inte alltid hålla mig från att kritisera Tidöregeringen när jag är missnöjd med deras reformer, hehe 🙂
Glöm inte att Socialdemokraterna svek långtidssjukskrivna och personer med stöd enligt LSS förra gången S styrde Sverige.
”Ett år in i mandatperioden deklarerade i stället socialförsäkringsminister Annika Strandhäll att sjuktalet skulle ner, vilket i realiteten var en uppmaning till Försäkringskassan att göra striktare bedömningar.
Myndigheten skulle visa sig vara väldigt lyhörd gentemot regeringskansliets förväntningar.
Under de kommande fyra åren femdubblades antalet avslag för långtidssjukskrivna. Inom den personliga assistansen låg avslagsfrekvensen som mest på 90% av alla nya ansökningar och i massmedia letade sig en strid ström av söndertrasade livsöden in som påminnelser om politikens effekter. ” https://arbetet.se/2022/09/22/s-forlorade-valet-pa-att-strunta-i-sjuka-och-utforsakrade/
De är långt ifrån allt jag håller med dem om. Men jag vet inget bättre alternativ?
Det är inte bra! 🙁
Dock gjorde de en utredning för att fixa det genom att förändra arbetsmarknadsbegreppet bland annat (de har gjort en del i sjukpenningen men hanni nte göra det i sjukersättningen innan den här nya regeringen tillrädde). De höll på att fixa det största hålet sen 2008.
Tack för förtydligandet, Melon! Vad synd att de inte hann förändra arbetsmarknadsbegreppet i sjukersättningen.