Hur vet jag om jag pushar honom för hårt?

Malin frågar

Jag tycker som anhörig att det är svårt att veta var gränsen går, och vad min unga vuxna son egentligen säger. Exempel:
1. Jag försöker låta min son avsluta samtalet. Ger jag upp för lätt? Eller avslutar han när han är klar?
2. Jag tyckte under en längre tid att jag var orättvis som ställde krav på min son att plugga vidare på annan ort där han kom in. Men nu ser jag hur han vuxit i rollen. Visst behöver han mer stöd än sina syskon, men det är tydligare nu att det handlar om dialog med CSN, myndigheter och fastighetsbolag.
3. Han hinner inte med hushållsarbete och studier, men har bedömts som för smart för att kvalificera för stöd (att bli utredd för autism diagnos) eftersom han går en högre utbildning och bor själv. Plågar jag honom genom att peppa honom att fortsätta kämpa, eller rustar jag honom för livet? Jag har frågat honom, men hur vet jag om han anpassar sig efter förväntningar? Det har han ju gjort hela sitt liv.
4. Jag avslutar varje samtal med att jag älskar honom, men han svarar aldrig. Når det fram? Kan det bli en negativ belastning?
5. Enligt universitet är det nödvändigt att närvara vid föreläsningar. Bör jag strida för distansutbildning, eller kan jag peppa min son att gå till föreläsningar utan negativa konsekvenser? Universitetet i fråga har en bra antimobbning policy så det är inte längre ett problem.
6. Tips i övrigt?
Tack för en bra blogg.

Paula svarar

Dina frågor är inte helt lätt att besvara objektivt. Grejen är att vi människor har en tendens att utgå från oss själva och våra egna erfarenheter när vi försöker förstå andra människor och ge dem råd. Vi tenderar att ha ett selektivt fokus vilket innebär att vi ”ser det vi vill se”. Vi utgår från att andra människor som befinner sig i en liknande situation som vi är lika oss och har ungefär samma känslor som vi har.

Har farit illa

Jag är en autist som har farit väldigt illa av omgivningens höga krav och förväntningar. En autist som har blivit pushad alldeles för hårt och som felaktigt trott att utmaningar har varit bra för mig, men som i vuxen ålder har fått jobba med att sänka kraven och öva på att tacka nej till utmaningar som omgivningen har intalat mig att ”alla” behöver. Mitt liv blev drägligt först när jag lärde mig att leva på mina egna villkor. När jag tänker tillbaka på mitt liv önskar jag att kraven på mig hade varit betydligt lägre. Därför kommer mitt svar till dig färgas av dessa erfarenheter!

Han kanske inte har autism

Även om jag har farit illa av den typen av förväntningar som du har på din son måste det inte betyda att han fungerar som jag. Vem vet, han kanske tycker att det är bra att du har höga förväntningar på honom. Frågan är om han ens har autism. Eftersom han inte har genomgått en utredning går det inte att säga om han har någon diagnos eller inte. Det finns väldigt många som har npf-drag utan att uppfylla diagnoskriterierna!

En autist kan behöva betänketid

Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar när du skriver att du låter din son avsluta samtalet, men så länge du lyssnar på honom tills han verkar ha pratat klart gör du nog rätt. Men jag vet som sagt inte riktigt vad du menar så du kan gärna fråga honom om han upplever att han får avsluta sina samtal utan stress. Vissa autister behöver betänketid så det är inte säkert att han hinner säga allt han vill säga ifall han upplever att du är stressad och vill avsluta samtalet.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Många vill bli självständiga

Jag kan ha fel, men jag får känslan att du lägger dig väldigt mycket i din sons liv. Om det sedan är positivt eller negativt kan jag inte svara på. Många vuxna har ett behov av att vara självständiga, kunna fatta sina egna beslut och göra sina egna misstag, men det är inte säkert att din son har det behovet. Jag tycker att du ska fråga honom om han tycker att du lägger dig i hans liv för mycket. Om svaret är ja tycker jag att du ska backa!

Hoppas han pluggar för sin egen skull

Du kan också fråga din son om han så här i efterhand tycker att det är negativt att du en gång i tiden pushade honom att plugga eller om han är nöjd med sitt liv nu när han pluggar. För vems skull pluggar han? Pluggar han för att göra dig nöjd eller pluggar han för att han själv tycker att det är viktigt? Att han inte klagar måste inte betyda att ”allt är bra”. Det kan vara tvärtom! Ibland kan en autist sluta berätta att hen mår dåligt eftersom hen upplever att omgivningen inte vill höra detta. Om din son fick välja fritt och han skulle känna att du accepterar alla hans beslut, skulle han sluta plugga då? Det är viktigt att han pluggar för sin egen skull!

Kan vara värt att strida

Jag vet inte hur det kommer sig att du funderar på om distansstudier skulle fungera bättre för din son än fysiska föreläsningar och seminarier. Mår han dåligt av att behöva vara på campus? Om så är fallet skulle distansstudier kunna vara det bästa alternativet för honom, men tyvärr är det inte alls säkert att universitetet går med på att låta honom plugga på distans om kursen egentligen går på campus. Men det kan ändå vara värt att strida för distansstudier, tycker jag! Lärosäten är nämligen skyldiga att erbjuda anpassningar, och även om din son saknar en formell diagnos skulle han kanske kunna få ett läkarintyg där läkaren bekräftar att han har vissa utmaningar och behöver stöd. Det är fortfarande inte säkert att han får plugga på distans även om han skulle ha ett läkarintyg, men det kan vara värt ett försök!

Inte alla har det skinande rent

Vad gäller hushållsarbeten så tänker jag att svaret beror på vad du menar med att ”inte orka göra hushållsarbeten”. Betyder det exempelvis att din son aldrig någonsin kastar sopor och att hans lägenhet är en soptipp som luktar jätteilla och har invaderats av skadedjur? I så fall är det viktigt att du ser till att han får stöd, men i annat fall tycker jag att du ska låta honom vara. Han kan alltid ansöka om boendestöd även om han saknar en formell diagnos, men det är inte säkert att han vill ha det. Vissa orkar inte göra hushållsarbeten och har det stökigt hemma, men det är långt ifrån alla som tycker att det är viktigt att ha det skinande rent hemma. Så länge hans lägenhet inte blir en sanitär olägenhet är det okej att ha det lite stökigt, tycker jag. Därför tycker jag inte att du ska lägga dig i hur han sköter (eller inte sköter) sitt hushåll så länge han betalar hyran och inte bor i en sanitär olägenhet.

Älska honom villkorslöst

Jag tror inte att det är särskilt vanligt att unga män ger kärleksförklaringar till sina mammor. Jag tror absolut att ditt budskap ändå når fram när du säger till honom att du älskar honom. Detta förutsätter troligen att du också förmedlar till honom genom gärningar (och inte bara i ord!) att du älskar honom villkorslöst och inte förväntar dig några gentjänster eller prestationer från honom för att ”förtjäna” din kärlek. Annars kan dina kärleksförklaringar bli en belastning! Jag tror att det är viktigt att han känner att han duger i dina ögon och att du skulle fortsätta att älska honom även om han skulle hoppa av utbildningen och inte orka prestera enligt dina förväntningar.

Var ärlig mot honom

Slutligen undrade du om jag har övriga tips. Ett tips jag har till dig är att vara ärlig mot honom och berätta för honom rakt ut att du är osäker på om du gör rätt när du motiverar honom för att t.ex studera eller om han upplever ditt ”peppande” som en belastning. Om du uttrycker osäkerhet känner han förhoppningsvis att du vill väl och att du är beredd att backa om han skulle känna att du ställer orimliga krav på honom.

Fokusera på inre motivation

Mitt andra tips är att du bekantar dig med begreppen inre motivation och yttre motivation. En person som drivs av inre motivation ägnar sig åt aktiviteter för sin egen skull. En person som drivs av yttre motivation ägnar sig däremot åt aktiviteter för att få belöningar i form av exempelvis beröm. Om din son har väldigt dålig självkänsla är det inte omöjligt att han drivs av yttre motivation eftersom han är beroende av att få beröm. Försök säkerställa att han har god självkänsla och drivs av inre motivation när han fattar beslut!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.