Hur stötta en ensam autist?

En orolig mamma frågar

Min dotter är 21 år, läser på universitet på en nischad utbildning och bor själv på studieorten. Hon har ingen diagnos men både hon och jag tror att hon har högfungerande autism.

Hon har lätt för sig, har två starka intressen varav en utbildar hon sig inom. Hon har inte känt behov av en diagnos och gör det nog inte nu heller. Hennes stora problem är det sociala. Hon har under hela uppväxten alltid haft vänner men bara ett par och de har bytts ut från mellan till högstadium till gymnasiet. Inga av de är kvar.

Hon är väldigt rak och ärlig. Hon har svårt för det sociala spelet, förstår inte varför man ska småprata, kommer inte på frågor att ställa om ointressanta saker. Hon frågar aldrig saker utan förväntar sig att andra berättar om de vill att hon ska veta. Hon är ledsen ibland för att hon inte har nära vänner som hon kan åka på konserter med tex. Hon är inte ensam i vardagen utan har vänner i skolan. Hur kan jag stötta henne? Har försökt under hela hennes uppväxt att påminna henne om att fråga saker och försöka vara intresserad.

Paula svarar

Jag förstår din oro! Det är verkligen inte ovanligt att föräldrar till autistiska ungdomar hör av sig till mig och uttrycker just den här typen av funderingar – att barnet inte har så många vänner. Men oavsett om barnet har autism, ”bara” autistiska drag eller är neurotypiskt, så är det viktigaste att barnet får vara den det är och leva det liv det önskar, oavsett autism eller ej.

Autistiska kvinnor kamouflerar

Det viktigaste är vad din dotter vill. Hur kommer det sig att hon vill ha vänner? Vill hon ha det för sin egen skull, eller för att hon känner att hon borde, eller för att behaga andra? De flesta människor vill nog ha vänner för sin egen skull, men det är inte alls ovanligt att vi med autism – särskilt autistiska kvinnor – kamouflerar, alltså härmar andra och försöker passa in.

Kolla att det är hennes vilja

Jag växte själv upp med att bli uppfostrad till att vara social och lade mycket energi på att hitta vänner som ung. Det var först när jag blev äldre jag insåg hur bra jag trivs i ensamhet. Det betyder inte att jag inte haft roligt med andra människor, men jag får så mycket energi och känner mig harmonisk när jag är ensam. Tidigare blev jag ofta socialt utmattad – ett tillstånd som autismforskaren Tony Attwood kallar för folkmattning. Jag tycker det är jätteviktigt att ingen autist känner sig pressad att hitta vänner bara för att det förväntas av samhället, och att det inte anses okej att vara ensam. Därför tycker jag att du ska försäkra dig om att din dotter verkligen trivs med sina sociala relationer! Jag säger inte att hon inte gör det, bara att du bör kolla att det är hennes egen vilja.

Hon ska göra ett medvetet val

Om hon försäkrar dig om att hon vill ha vänner för sin egen skull, är det bra att hon förstår vad andra människor ofta söker i sociala relationer. Och det har du ju redan förklarat för henne: att de flesta förväntar sig att man småpratar och ställer frågor. Det är viktigt att hon är medveten om det, men det ska ändå vara hennes val om hon vill anpassa sig eller vara som hon är. Hon ska alltså göra ett medvetet val, vilket är möjligt när hon vet vad andra människor söker i sociala relationer.

Kände stor press

Många autister – jag själv inkluderad – har känt en stor press att förändras, eftersom vi fått höra att vi inte duger som vi är. Och det kan verkligen ta hårt på självkänslan att anstränga sig för att vara någon man inte är naturligt. Jag fick höra under min uppväxt att jag skulle tänka på en massa olika saker när jag umgicks med andra så som att bredda mina intressen så att dessa skulle matcha andras – och det har resulterat i att jag aldrig riktigt kunnat slappna av. Nu i efterhand tycker jag att jag anpassade mig alldeles för mycket. Därför tycker jag att du ska stötta henne i att välja hur hon vill göra. Vill hon försöka hitta strategier för att lära sig socialt småprat? Eller vill hon vara som hon är och försöka hitta vänner som är likasinnade och inte bryr sig om småprat? Ställ öppna frågor till henne, och låt valet vara hennes!

Hon kan hitta vänner bland likasinnade

Även om hon inte har en officiell autismdiagnos tror jag att hon skulle kunna hitta vänner inom den autistiska gemenskapen. Om hon bestämmer sig för att hon inte orkar lära sig att småprata, tror jag att det är viktigt att hon hittar vänner bland likasinnade. Jag tror inte att personer som tycker att småprat är viktigt kommer att orka bygga en långvarig vänskapsrelation med någon som inte småpratar eller ställer frågor, så om hon är ute efter en långvarig vänskap är det nog bäst att hon hittar en vän som är likadan. Vissa autister är tysta och inåtvända och föredrar att göra aktiviteter tillsammans med andra snarare än att prata. Om hon gillar att skriva mail kan hon söka autistiska mailkompisar till att börja med. Hon kan också delta i autismträffar: när jag deltog i dem var det många som bara satt med utan att säga något. Där fanns inga sociala krav!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.