En autistisk hjärna måste jobba hårdare

När jag stöter på problem i vardagen kan jag inte låta bli att tänka på hur otroligt mycket människor utan funktionsnedsättning klarar av utan att behöva anstränga sig. När man slipper lägga onödigt mycket kraft på vardagliga saker, har man ju mer energi över till annat. Även om jag ofta skriver att jag trivs med mitt liv och aldrig skulle byta det mot någon annans, vill jag vara ärlig: det finns stunder då jag önskar att jag inte var autistisk.

Fick en klump i magen

I helgen skulle jag göra något som jag misslyckades med totalt. Jag hade fått ett paket levererat till Instabox och fick genast en klump i magen när jag fick reda på leveranssättet. Jag kände på mig att något skulle gå fel, eftersom jag har så svårt att följa instruktioner, använda motoriken och tolka synintryck. Men jag hade inte beställt paketet själv och hade inget val. Hade jag fått välja hade jag valt en annan leveransmetod. Just nu har jag ingen boendestödjare (jag får en ny snart!) som kunde ha hjälpt mig, och eftersom paketet skulle hämtas inom tre dagar, fanns det inget att göra: jag var tvungen att klara detta utan boendestöd!

Försökte förbereda mig

Jag försökte förbereda mig i förväg så gott jag kunde. Jag har svårt att följa videoklipp, men jag kollade ändå på några instruktionsfilmer om hur Instabox fungerade. På filmerna såg det enkelt ut – man knappade in koden och luckan öppnades. Jag hoppades att jag hade förstått det rätt, men jag tyckte att det såg ut så på filmerna.

Förstod ingenting

När jag kom fram till Coop där Instaboxen låg, knappade jag in koden. Då dök det upp en bildkarta på skärmen som visade vilken lucka som skulle öppnas. ”Varför finns det inga nummer och inte ens skriftliga instruktioner om hur man hittar luckan?”, tänkte jag och blev förfärad. Jag hade räknat med att det skulle stå ”lucka nr XX öppnas”, men istället visades bara en bildkarta. Jag tittade på den, men förstod ingenting. Jag behöver väldigt lång tid på mig för att förstå vad som står på bilder.

Kan inte få en överblick

Eftersom jag inte kunde tyda kartan, bestämde jag mig för att leta efter rätt lucka på egen hand. Jag gick igenom alla luckor, en för en, för att se om jag kunde se en lucka som stod på glänt. Min hjärna har svårt att tolka synintryck snabbt, så jag kan inte skanna igenom alla luckor samtidigt och få en överblick på det sättet. Min hjärna behöver betänketid för att förstå vad den ser. Jag hade ju ingen aning om var luckan skulle vara, så jag var tvungen att titta noggrant på alla.

Uppmanades att ringa

Plötsligt började en nedräkning på skärmen och visade hur många sekunder som återstod innan luckan skulle stängas. Jag fick panik och försökte stressa för att hitta rätt lucka i tid, men misslyckades. Luckan hann stängas innan jag hade hittat luckan. Jag gick in till Coop och bad personalen om hjälp, men de hade inget med Instabox att göra och uppmanade mig att ringa till Instabox.

Fick en ny kod

Jag gick tillbaka till Instabox-luckorna, men ventilationen lät så högt att jag inte kunde ringa när jag stod framför luckorna. Utomhus var det också hög ljudvolym. Jag har en hörselnedsättning och har ingen chans att höra vad personen i andra änden av luren säger när det är hög bakgrundsljud. Så jag fick snällt gå hem och ringa Instabox hemifrån. Jag fick en ny kod och information om att luckan låg längst ut till höger och vara den sjätte luckan uppifrån. Jag gick tillbaka, knappade in koden och luckan öppnades. Nu såg jag det eftersom jag visste exakt vilken lucka det var!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Inget vet vad som har hänt

Slutet gott, allting gott, tänker du kanske? Om det vore så väl! Facket var TOMT! Inget paket därinne. Jag kollade flera gånger, men det fanns ingenting där. Jag har ingen aning om vad som hänt med paketet. Har någon stulit det? Men som jag förstod det skulle luckan låsa igen när jag inte hade tagit mitt paket i tid. En annan möjlighet är att Instabox-personalen tagit paketet och kommer att leverera det till mig senare (vilket jag verkligen hoppas!), eller att de levererat ett paket till en annan person som öppnat luckan och tagit mitt paket. Just nu är det oklart vad som har hänt och jag har inte fått några tydliga svar från Instabox.

Min hjärna är långsam

Jag har lagt mycket energi på det här och är också ledsen över att jag inte fått paketet. Det är dyrt att ha en kognitiv funktionsnedsättning för det blir givetvis en ekonomisk förlust om man inte får sina paket. I sådana här situationer tänker jag att om jag vore neurotypisk så skulle jag aldrig ha haft dessa problem. Det är svårt för andra människor att förstå hur det ens är MÖJLIGT att hjärnan inte registrerar direkt vilken Instabox-lucka som är öppen. För mig är det däremot en gåta att en typisk hjärna kan upptäcka sådant utan att behöva anstränga sig. De flesta människor kan ju bara titta och skapa en överblick, men min hjärna måste titta på alla detaljer var för sig och det tar tid innan den registrerar vad den ser.

Ett bevis på att jag behöver boendestöd

Att de flesta människor kan göra sådant utan ansträngning men inte jag är ett bevis på att jag verkligen behöver boendestöd. Många undrar vad jag behöver det till och påstår att jag inte har större svårigheter än andra människor, att jag överdriver. Att jag inte alls är så autistisk som jag tror. Men om man inte klarar av att hämta ett paket från Instabox utan ansträngning och krångel, är det nog inte konstigt att man också behöver hjälp med att sköta hushållssysslor. Min hjärna behöver anstränga sig mer än en neurotypisk hjärna. Eftersom jag alltid har varit som jag är, har det blivit normalt för mig, men i sådana här situationer undrar jag ibland om neurotypiker som inte har kognitiva funktionsnedsättningar eller sjukdomar som begränsar deras liv verkligen förstår hur mycket de har fått gratis.

Tar energi att leva med autism

Och jo, jag vet: det finns många autister som är ovanligt snabba på att lägga märke till detaljer och att upptäcka en lucka som står på glänt, men andra autister behöver ofta istället lägga energi på andra saker som neurotypiker inte behöver lägga energi på. Vi med autism är väldigt olika, men en sak är säker: det tar energi att vara autistisk!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.