Kategorier
Aspergers syndrom och autism

En autist får visst vara stolt över sin autism

Nyligen läste jag på sociala medier om en autist som förklarade sig vara stolt över att vara autistisk. Med en gång fick personen kritik från människor som ansåg att autism inte är något att vara stolt över för det är en funktionsnedsättning som orsakar stort lidande. Autism kan ju ge massor av problem: man kanske har så svårt att hantera förändringar att hela ens dag blir förstörd om något förändras, man lider svårt av att vistas bland andra människor p g a alla sinnesintryck, man har svårt att förstå andra människor vilket kan skapa ångest, man är en psykisk och ekonomisk belastning för andra eftersom arbetsgivarna måste anpassa arbetsplatsen alternativt att man lever på bidrag o s v. Autism ska därmed vara en tragedi och inte en källa till stolthet, enligt kritikerna.

Är ett snedvridet resonemang

Jag tycker att sådana kommentarer dels visar på en otroligt trist människosyn men också på ett svart-vitt-tänkande. Det är sant att det sällan är någon dans på rosor att ha autism och att autism kan medföra mycket stora utmaningar i vardagen. Men att påstå att man inte får vara stolt över vem man är bara för att man har en funktionsnedsättning är enligt mig ett helt snedvridet resonemang.

Äldre blir inte bemötta på det viset

Tänk om vi skulle applicera samma logik på åldrande. Äldre drabbas ofta av krämpor och sjukdomar som har koppling till hög ålder. Men skulle en 100-åring säga att hen är stolt över att ha uppnått en hög ålder och att hen är glad att hen är 100 år och inte längre 20 så funderar jag hur vederbörande skulle bli bemött. Jag tror knappast att någon skulle svara att hen inte borde känna stolthet över att vara 100 år och att det inte finns något positivt med att vara gammal eftersom man är en ekonomisk belastning till samhället och är fysiskt och psykiskt betydligt mer begränsad än en 20-åring!

En funktionalistisk människosyn

Att frånta autister rätten till god självkänsla avslöjar en funktionalistisk människosyn som går ut på att människovärdet sitter i prestationer och att den som arbetar och bidrar med mycket pengar till samhället är mer värd än någon som inte kan göra det. Det avslöjar också ett medicinskt synsätt på funktionsnedsättningar som går ut på att en funktionsnedsättning alltid är en avvikelse från normalitet och något som man bör försöka ”behandla” så gott det går så att personen kan leva som om hen inte hade någon funktionsnedsättning.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Autism kan vara en styrka

Dessutom måste vi hålla i minnet att autism också kan innebära styrkor. Och ja, jag vet att inte alla autister upplever sig ha styrkor, och en autist som känner att autism enbart är en svårighet har full rätt att känna så. Vi autister är ju olika! Men det betyder inte att autism inte kan vara en styrka. En autist kan exempelvis ha en otrolig förmåga till djupfokus och detaljseende samt en förmåga att se saker ur ett annat perspektiv. Att jag aldrig skulle behöva gå kurser i mindfulness för att träna på medveten närvaro (eftersom jag redan känner den känslan när jag sysselsätter med mina specialintressen) gör att jag trivs med att vara en autist! Tack vare att jag har autism är mitt liv alltid meningsfullt, så länge jag får styra mina dagar själv.

Kan orsaka psykisk ohälsa

Dessutom skulle alternativet vara skadligt. Om vi lär autistiska barn och ungdomar att man inte får känna stolthet över vem man är, vad kommer att hända då? Då kommer autisten troligen känna skam och utveckla en dålig självkänsla. En sådan autist kommer inte våga ta för sig och stå för sina åsikter, preferenser och värderingar eftersom ”neurotypiska människor alltid är mer värda och de enda som får känna stolthet över vilka de är). Att lära sig att man måste skämmas för sin diagnos riskerar att leda till psykisk ohälsa! För övrigt förstår jag inte ens behovet av att trycka ner människor som har god självkänsla och har accepterat sin diagnos. Varför försöka få positiva människor att anamma en negativ självbild? Jag förstår inte!

Handlar om självacceptans

Stolthet handlar om självacceptans. Man accepterar sig själv som man är och tycker att man är lika mycket värd som alla andra. Stolthet handlar om att man är glad att vara den man är och önskar inte att man var någon annan. Själv är jag stolt över att vara autistisk, men det betyder inte att jag förnekar mina svårigheter eller låtsas som att det skulle vara enkelt att leva med autism. Inte heller betyder det att det inte finns stunder då jag önskar att jag inte hade autism. Det betyder bara att jag accepterar mig som jag är och skäms inte för min existens.

Vi autister är inte mindre värda

Vi måste komma ihåg två saker: ja, autism kan medföra ett stort lidande och kan vara en tragedi i en intolerant miljö som inte är anpassad. Men man har ändå rätt att vara stolt över vem man är! Ingen autist ska behöva känna att man är mindre värd än en neurotypiker!

Hjälp mig informera om NPF genom att dela inlägget på Facebook, X m.fl.

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

18 svar på ”En autist får visst vara stolt över sin autism”

Visst är det konstigt att så många har ett behov av att trycka ner andra och försöka få de att tänka sämre om sig själva? De allra flesta, som jag upplevt det. Oftast folk som redan mår dåligt och har det jobbigt dessutom.

Jag tror inte att de flesta människor är bättre än så. Därför är det så underbart att bara få slippa ha att göra med folk! Den bästa möjlighet jag någonsin fått. De kan inte uppföra sig utan att kränka andra. Så jag vägrar träffa eller prata med fler. Undviker bara folk så mycket jag kan nu. Alla som jag inte har valt själv.

Jag förstår att du känner så, men jag hoppas att du i framtiden träffar folk som respekterar dig och vill dig väl! Jag känner sådana människor så sådana finns. Men goda människor växer inte på träd!

Reply

Det strider väl mot Jantelagen att vara stolt över sig själv. Så folk kan nog ha invändningar mot alla som är stolta över sig själva.

Ja, så är det nog! Det känns som att man alltid borde vara lite missnöjd och sträva efter något annat.

Reply

Det var länge sen jag loggade in på den gamla mailadressen. Som jag har kommunicerat tidigare är jag inte intresserad av att hålla privat kontakt utan jag vill numera fokusera på mitt liv, mitt förhållande och mitt jobb. Med detta sagt är du självklart välkommen att läsa och kommentera min blogg om ämnet (=autism) intresserar dig, men jag skriver ju inte om mitt privatliv här och svarar inte heller på frågor om mitt privatliv!

Reply

Jag förstår, men som jag tidigare har kommunicerat är jag inte intresserad av privat kontakt.

Reply

Synd. Jag skulle vilja ha ditt nummer ifall det skulle hända mig något, du är på sätt och vis en anhörig, eller ja, var.

Vet inte vem du är eller din relation till Paula, men jag tror hon försöker säga till dig att hon inte är intresserad av en privat relation alls, varken via mail, här på bloggen eller telefonen men är svårt för folk generellt att säga så rätt ut.

Ja, jag har tyvärr ibland svårt att sätta gränser för jag vill inte låta alltför otrevlig även om jag vill vara tydlig. M är välkommen att kommentera bloggen så länge vi diskuterar blogginläggets ämne, men jag är inte intresserad av att ha någon privat relation utanför bloggen.

Jag förstår att du skulle vilja ha mitt nummer, men jag vill inte ha privat kontakt och kommer därför inte att lämna ut mitt telefonnummer. Jag har inte heller någon möjlighet att vara din anhörig eller kontaktperson idag och vi har inte heller haft någon privat kontakt på väldigt många år och inte heller träffats på minst 11-12 år.

Om något skulle hända dig behöver du vända dig till din familj, eller ansöka om stöd via kommunen (t.ex. kontaktperson, boendestöd eller något liknande om din familj inte skulle kunna hjälpa dig och du inte har några vänner att vända dig till). I akuta situationer kan du ringa 112.

Jag önskar dig allt gott, men mitt beslut om att inte ha privat kontakt står fast.

Du missförstod mitt inlägg, Paula. Med anhörig menar jag någon som man kan kontakta och berätta att man är döende eller liknande, dvs berätta för folk man känner eller har känt. Inte att vi ska träffas.

Jag förstår nu vad du menar. Om du någon gång i framtiden skulle få ett besked om att du är döende kan du skriva till mig via kontaktformuläret på min hemsida.

Jag vill dock förtydliga att jag endast menar mycket allvarliga situationer av det slaget (som en dödlig sjukdom). Kontaktformuläret är inte en kanal för privat kontakt i allmänhet. Detta innebär inte heller att jag kan vara ett känslomässigt stöd för dig, vill svara på frågor om mitt privatliv eller vill ha privat kontakt. Om du skulle behöva stöd med att hantera en allvarlig sjukdom eller en svår livssituation måste du vända dig till sjukvården.

Jag önskar dig allt gott.

M, detta gäller inte mig jag vet, men om jag vore du så skulle jag inte skrivit till Paula oavsett. Du måste vara döende och hon skriver att hon inte kan ge något känslomässigt stöd… låter inte särskilt meningsfullt för dig.

Hoppas verkligen inte du är dödssjuk på riktigt utan bara gav det som exempel.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *