Därför vill jag att mina boendestödjare kan bra svenska

Eftersom jag numera vet att riksdagsledamöter läser min blogg vill jag ta upp något som jag länge har funderat över. Jag är nämligen trött på att vissa boendestödjare saknar tillräckliga svenskkunskaper. Jag vet att Socialdemokraterna har föreslagit språkkrav för alla som jobbar inom välfärdsyrken, inklusive boendestöd, men mig veterligen har det främst föreslagits t.ex. språkfrämjande insatser på arbetstid. Jag undrar om det verkligen är möjligt att tillägna sig så pass avancerade svenskkunskaper på extra kurser att boendestödjaren obehindrat kan kommunicera med sina klienter i olika situationer. Jag har mailat med Lawen Redar (S) om språkkravet, men jag lovade henne att jag skulle publicera ett blogginlägg om mina erfarenheter eftersom mitt mail till henne annars skulle bli för långt.

Med hemtjänsten var det annorlunda

Olika välfärdsyrken kräver olika slags svenskkunskaper. När jag hade hemtjänst var det inte lika viktigt för mig att hemtjänstpersonalen kunde bra svenska. Det räckte för mig att de kunde säga meningar som: ”Var finns dammsugaren?”, ”Vill du att jag hjälper dig med disken?” och ”Nu är jag klar, vi ses nästa vecka!”. För att kunna ge mig stöd krävdes endast grundläggande svenska eftersom vi aldrig förde djupa diskussioner. Däremot kan det finnas andra hemtjänstklienter som har helt andra behov än jag, men min hemtjänstinsats innebar inte några särskilt kommunikativa moment eftersom jag hade blivit beviljad hemtjänst för städning.

Kräver min interaktion

När det däremot gäller boendestöd blir det en annan sak. Jag behöver en boendestödjare som hjälper mig att hitta lösningar för att få en fungerande vardag. För mig räcker det inte att boendestödjaren kan okej svenska, utan boendestödjaren måste ha avancerade språkkunskaper för att jag ska kunna få bra stöd. Mina boendestödjare kan, till skillnad från hemtjänstpersonalen, inte arbeta självständigt eftersom arbetet inte kan utföras alls utan min interaktion.

Uttalet måste vara begripligt

Det är helt okej för mig om boendestödjaren talar svenska med brytning – det gör jag också eftersom jag också är en invandrare som flyttat till Sverige som vuxen – men boendestödjarens uttal måste vara så pass tydligt att jag förstår vad hen säger! Om boendestödjaren inte kan uttala vissa bokstäver alls och t.ex. uttalar ”y” som ”i” samtidigt som hen betonar de flesta ord helt fel, förstår jag oftast ingenting (kan dock delvis bero på min hörselnedsättning!).

Är okej med inkorrekt grammatik

Det är också helt okej för mig om boendestödjaren gör grammatiska fel och använder fel ordföljd eller fel prepositioner. Om boendestödjaren säger: ”Imorgon vi ska handla i IKEA” (både fel ordföljd och fel preposition) istället för ”imorgon ska vi handla på IKEA” förstår jag utan problem vad hen menar. Det är inga konstigheter! Men boendestödjarens ordförråd och ordförståelse måste ligga nära den infödde svenskens nivå. På grund av min autism kan jag inte tolka ansiktsuttryck och jag har också svårt att tolka bilder. Däremot är jag mycket verbal och kommunikativ. Boendestödjaren måste därför ha ett rikt ordförråd och förstå nyansskillnader så att budskapet når ända fram.

Har svårt att förstå kroppsspråk

Till saken hör också att jag inte alltid vet vad jag behöver, vilket också ingår i min autism. Därför förklarar jag för min boendestödjare varför något inte fungerar i min vardag, och då ska vi diskutera tillsammans om det skulle kunna finnas en rimlig lösning till problemet. Jag försöker också förklara varför vissa saker inte fungerar: ibland känner jag mig utmattad för stunden men tror att jag kommer att fixa det någon annan dag. Ibland drabbas jag av kognitiv överbelastning när det kommer för mycket information och ibland har jag helt enkelt svårt att tolka synintryck. Boendestödjaren måste förstå exakt vad jag menar och inte bara gissa sig till ordens exakta betydelse, för då blir det ofta fel! Utan tillräckligt stort ordförråd förstår inte boendestödjaren varför min vardag inte fungerar och vi kan inte samarbeta.

Märks inte i vardagssituationer

Avslutningsvis vill jag dela med mig av en händelse jag själv var med om när jag som relativt nyinflyttad i Sverige saknade tillräckligt stort ordförråd på svenska och jobbade som kassabiträde på Willys. Min chef hade nog inte förstått att jag egentligen inte kunde perfekt svenska, för sådant märks sällan på anställningsintervjuer där frågorna brukar vara förutsägbara, som ”Vad har du jobbat med tidigare?”, ”Vad är dina bästa sidor?”, ”Varför vill du jobba på den här arbetsplatsen?” och så vidare. Det är enkelt att lära sig grundläggande svenska så att man klarar anställningsintervjuer! För att klara sig i vardagssituationer krävs nämligen endast ett ordförråd på ett par tusen ord, och det går relativt snabbt att skaffa sig ett ordförråd av den storleken. I många vardagssituationer märks inte alltid bristfälliga svenskkunskaper eftersom det främst förekommer högfrekventa ord i många ytliga samtal och när man betjänar kunder.

Vågade inte ställa frågor

Förutom otillräckligt ordförråd hade jag också odiagnostiserad autism, men det sistnämnda hade jag ingen aning om på den tiden. På grund av min autism visste jag inte alltid vad jag skulle göra i butiken, hur jag skulle hitta varor på hyllorna och så vidare, och många var trötta på mig för att jag alltid ställde så mycket frågor och var klumpig och långsam. Jag hade dåligt samvete för det och jag ville inte vara jobbig. Jag hade ibland fått utskällningar för fel jag hade gjort på grund av mina kognitiva svårigheter, och därför vågade jag inte ställa alltför många frågor.

Hade aldrig hört talas om det

En gång kom en kollega fram till mig och frågade mig om jag skulle jobba på Kristihimmelsfärd. Det hade jag aldrig hört talas om, och därför svarade jag att jag inte visste, men att jag inte trodde det eftersom jag inte hade fått någon information om det. Sedan kom kollegan och min chef tillbaka till mig och informerade mig om att jag visst skulle jobba på Kristihimmelsfärd. De kunde inte förstå hur jag hade kunnat missa viktig information igen.

Fick panik

Jag fick panik. Vad var Kristihimmelsfärd för något och hur i hela världen skulle jag hitta dit? Jag visste att det fanns Willys-butiker på flera platser i Stockholm, men jag hade ingen aning om att min chef skulle kunna skicka mig till en Willys-butik som låg på Kristihimmelsfärd! Till min fasa upptäckte jag att denna Kristihimmelsfärd som chefen hade pratat om inte gick att hitta på kartan, och eftersom jag inte hade någon dator hemma (observera att detta var i början av 00-talet då inte alla unga vuxna hade datorer hemma) kunde jag inte googla. Jag vågade inte heller fråga någon på jobbet eftersom detta tydligen var något ”jag borde ha känt till”, och chefen hade låtit irriterad!

Fick en förklaring

Till slut frågade jag en person om hon kunde ge mig en vägbeskrivning till Kristihimmelsfärd. Hon såg ut som ett frågetecken. Och jag förstod inte hennes reaktion för om hon inte visste var Kristihimmelsfärd låg borde hon väl inte ha sett så ställd ut! Men efter att jag berättat för henne varför jag ställde frågan fick jag veta att Kristihimmelsfärd varken var ett köpcentrum eller ens en adress i Stockholm utan en kristen helgdag som alltid infaller på en torsdag i maj. Då förstod jag precis vad hon menade, men jag hade inte haft någon aning om att denna helgdag hette så på svenska. Däremot hade jag hela tiden vetat att jag skulle jobba på denna specifika torsdag för jag hade fått ett schema från chefen, men på schemat stod det ju bara datumet och inte ordet Kristihimmelsfärd 🙂

Är ett lågfrekvent ord

Precis sådana här missförstånd kan uppstå i arbetslivet om den anställde endast kan ytlig vardagssvenska men inte förstår lågfrekventa ord. Nu jobbade jag ju i kassan och betjänade kunder, och mina språkkunskaper räckte fint för kassaarbetet. Men ordet ”Kristihimmelsfärd” är ett så pass lågfrekvent ord som inte används i vardagssvenskan att jag omöjligen kunde förstå betydelsen. För mig lät det som att Kristihimmelsfärd var en plats jag skulle åka till! Men mina otillräckliga svenskkunskaper orsakade ingen större skada (även om händelsen var jobbig för mig).

Kan ta åtta år

Däremot kan ju klienter med funktionsnedsättning drabbas hårt om boendestödjaren kan dålig svenska. För att jobba som min boendestödjare krävs ett mycket stort ordförråd. Det finns egentligen inte heller någon snabbkurs i yrkessvenska som mina boendestödjare skulle kunna gå eftersom jag behöver stöd med allt möjligt, och det går inte att förutspå i förväg vilka ord mina boendestödjare måste kunna när de kommer hem till mig. Därför är det önskvärt att mina boendestödjare har bott mycket lång tid i Sverige så att de har hunnit skaffa avancerade språkkunskaper. Andraspråksforskarna säger att det exempelvis kan ta åtta år för flerspråkiga barn att uppnå en god språknivå utöver det vanliga vardagsspråket, men detta gäller alltså barn i skolan som verkligen exponeras för andraspråket hela tiden. För vuxna kan det alltså ta betydligt längre tid, men det är såklart mycket individuellt.

Fortsättning följer

I mitt nästa blogginlägg kommer jag berätta närmare vad som kan hända när mina boendestödjare har bristfälliga svenskkunskaper samt förklara hur jag önskar att boendestödjarnas obligatoriska språktester skulle se ut innan de anställs! Observera dock att det säkert finns klienter som har andra behov än jag, och i dessa fall är det kanske inte lika viktigt att boendestödjaren kan flytande svenska. Men för andra klienter – inklusive mig – kan språkkunskaperna vara avgörande för att boendestödet ska fungera! Boendestödjarens etnicitet och hudfärg spelar absolut ingen roll för mig – och faktum är att endast ett fåtal av mina allra duktigaste boendestödjare har varit ljushyade svenskar – men så länge boendestödjaren kan bra svenska är det bara positivt med mångfald!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.