Ibland kan vi autister ha kognitiva svårigheter vilket kan innebära att det tar längre tid för oss att förstå vissa saker jämfört med neurotypiska människor, alltså personer utan autism. Det kan ibland vara en utmaning för oss att lära oss arbetsuppgifter på jobbet, eftersom det som är självklart för våra neurotypiska kollegor inte alltid är lika självklart för oss. Därför kan vissa autister behöva ett personligt biträde på jobbet eller boendestöd hemma.
Fick rådet att ställa frågor
När jag var ung och nydiagnostiserad med autism fick jag ofta rådet av yrkesverksamma att fråga om jag inte förstod något. Jag invände att man riskerade att bli förlöjligad om man ställde för många frågor om saker som de flesta ansåg vara självklara, men svaret jag fick var att det inte fanns några dumma frågor, bara dumma svar, och att jag överdrev om jag trodde att folk skulle förlöjliga en person som ställde frågor.
Var osäker
Under åren funderade jag ofta på om de yrkesverksamma hade rätt. Var människor egentligen snällare än jag trodde, och var lösningen för autister att bara fråga mer? Jag hade en känsla av att en autist med stora kognitiva svårigheter skulle kunna bli förlöjligad om hen ställde frågor, men jag var lite osäker.
Människor kan vara elaka
Nu har det gått många år och jag är medlem i flera Facebook-grupper, bland annat en som heter Hänt på restaurang. Där berättar både restauranganställda och gäster om saker som hänt dem på jobbet samt under restaurang- eller krogbesök. Ju längre tid jag varit medlem, desto mer övertygad är jag om att människor kan vara otroligt elaka! De förlöjligar ofta personer som uppenbart har kognitiva svårigheter och inte vet hur de ska göra.
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Visade sig vara lampolja
Låt mig ta några exempel från de senaste veckorna. En restauranganställd skrev i gruppen att en gäst hade klagat på att maten inte smakade bra efter att denne hade hällt oljan som stod på bordet över maten – det visade sig vara lampolja! En annan berättade om en gäst som hade undrat om laxen som serverades på restaurangen innehöll sojaprotein.
Fick många kommentarer
Den sistnämnda historien kommenterades bland annat av en kock som menade att hen också hade fått många dumma frågor från gästerna genom åren, men att detta med sojaprotein hade tagit priset! Någon annan tyckte att folk som ställde sådana frågor var ”idioter”. Historien om lampoljan fick kommentarer om hur dum i huvudet en människa kunde vara, och någon skrev att en del verkligen är dumma på riktigt. Personen som skrivit om lampoljan fick alltså massor av kommentarer som förlöjligade restauranggästen!
Är inte roligt
Hallå, vad har hänt med respekten? Och när har det blivit okej att förlöjliga en kund?! Själv hade jag mycket väl kunnat vara den som frågat om sojaproteinet i laxen eftersom jag inte har koll på vad odlad lax matas med. Vad däremot gäller lampoljan så bloggade jag för några dagar sedan om mina visuospatiala svårigheter, men trots att jag har stora syntolkningssvårigheter är jag ganska säker på att jag inte hade kunnat göra ett sådant misstag och missta lampolja för matolja. Det hade alltså troligen inte kunnat hända mig. Men om någon har så stora kognitiva svårigheter att hen tror att lampolja kan hällas över maten, vad ger andra människor rätten att förlöjliga den personen, eller ens “välvilligt” skratta åt hen? Det är inte roligt, lika lite som det är roligt att “välvilligt” skratta åt att någon är förlamad och sitter i rullstol.
Tyder på kognitiva svårigheter
Jag vill inte påstå att restauranggästerna som ställde frågan om laxen och av misstag hällde lampolja i maten hade just autism, men det är uppenbart att t.ex. personen som trodde att lampolja kunde ätas hade kognitiva svårigheter. Kanske har hen en allvarlig CVI (hjärnsynskada) och därför inte kan tolka synintryck, kanske har hen en intellektuell funktionsnedsättning, begynnande demens eller en hjärnskada till följd av en olycka. När min mormor fick Alzheimers kunde hon ha gjort liknande misstag. Min poäng är att det alltid finns en logisk anledning till att en person gör ett allvarligt misstag och inte kan tolka sinnesintryck. Även om vi inte vet anledningen är det inte okej att förlöjliga personen eller kalla hen för idiot!
Victim blaming
Att så många reagerade med skrattemojis och elaka kommentarer får mig att tappa hoppet om mänskligheten. Det visar att vuxna tycker att det är helt okej att mobba någon så länge offret är tillräckligt avvikande. Jag har ibland deltagit i diskussioner där andra förlöjligats och påpekat att det är elakt att skratta åt människor med kognitiva svårigheter, men den här gången lade jag mig inte i. Tyvärr försvarar många sitt beteende och säger ofta att ”det är såååå annorlunda och udda, så självklart reagerar jag!” De skyller alltså på offret istället för att rannsaka sig själva och inse att de egentligen sysslar med mobbning!! Det är typiskt att börja med victim blaming istället för att fundera på om man själv skulle kunna vara snällare mot sina medmänniskor!
Kan bero på okunskap
Men jag antar att det är mänskligt att skylla på offret. Jag har sett samma fenomen i kulturer där det anses okej att trycka ner homosexuella, med motiveringen att homosexualitet är ”udda”. Men nej, oavsett hur udda eller annorlunda någon beter sig är det aldrig okej att förlöjliga den personen. Här i Sverige skulle det förmodligen väcka avsky om någon offentligt förlöjligade homosexuella på sociala medier, men det verkar vara okej att förlöjliga personer med kognitiva svårigheter som inte alltid syns vid första anblicken. Kanske beror det på okunskap?
Autisten måste tas på allvar
Jag kommer att fortsätta att bete mig som jag vill och inte skämmas för mina kognitiva svårigheter. Om jag blir idiotförklarad för att jag inte vet om lax innehåller sojaprotein så bjuder jag på det. Men jag förstår att andra autister som är socialt osäkra kan vara rädda för att ställa frågor till kollegor, personal eller klasskamrater eftersom de riskerar att bli dumförklarade. Det är viktigt att omgivningen tar autisters upplevelser på allvar. Att en autist menar att andra är elaka och förlöjligar hen när hen ställer frågor behöver inte bero på att autisten inbillar sig eller har dålig självkänsla. Autisters berättelser måste alltid tas på allvar för det syns så tydligt på sociala medier hur otroligt elaka folk kan vara när de ser att någon avviker från normen.
Lika elakt
Det är hemskt att människor med osynliga funktionsnedsättningar fortfarande år 2025 måste stå ut med att bli förlöjligade och att t.ex. autister inte kan ställa frågor i rädsla för att bli mobbade. Jag hatar att önska mina medmänniskor olycka, men tyvärr tycker jag att alla som jobbar inom servicebranschen och förlöjligar sina kunder omedelbart borde få sparken. Det är lika elakt att förlöjliga personer med osynliga kognitiva svårigheter som det är att förlöjliga rullstolsburna eller personer med Alzheimers sjukdom!
Hur skulle du vilja bli bemött?
Du som förlöjligar sådana personer får gärna fundera på hur du själv skulle vilja bli bemött om du drabbades av en hjärnskada till följd av en olycka eller stroke vilket hade fått dig att förlora dina kognitiva färdigheter. Skulle du vilja bli förlöjligad och kallad för idiot på Facebook eller skulle du vilja bli bemött med kärlek och förståelse?
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
“Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Jag har aldrig hört uttrycket men det låter logiskt att det inte alltid är värt att ta strider! Det kostar…
Jag tänker att det gäller inte bara autister. Det finns ju ett gammalt uttryck om att man inte ska försöka…
Tack Lisa!
Lycka till!
Då förstår jag vad du menar och varför du ifrågasätter personer som börjar predika. Det är ju de som har…
Ja, verkligen!
Tyvärr vet jag inga tester där du kan testa dig, och CVI är ju till skillnad från autism inte ens…
Nej, precis. Men predikar folk så får de också finna sig i att bli ifrågasatta. Jag har ibland skrämt iväg…
Det där med suicidrisken bland högfungerande kvinnor är väl för övrigt ett sådant där läge där man önskar att vi…
Hur vet man om man lider av CVI eller inte? Vad jag förstår så innebär det att hjärnan måste kämpa…
29 svar på ”Därför vågar inte alla autister ställa frågor”
Det är bra att ställa frågor. Svaren ges ofta i rätt situationer till skillnad från att tillämpa tidigare inläst teori under praktiska situationer. Det är inte pinsamt. Det räcker med att betrakta barn i 3-4 års åldern och deras aldrig sinande frågeström som syftar att lära dem livet självt. För vuxna autister behövs ofta mycket detaljerad kunskap för att lära sig eller bemästra nya rutiner/skeenden/färdigheter; kunskap som nt-personer klarar sig utan eftersom de är duktiga på att improvisera luckorna. Jag själv klarar mig genom att tanka in algoritmer av olika rutiner i ram-minnet som är lätta att ta fram. Det blir många algoritmer och de är inte direkt överförbara från en situation till en annan och det kan bli låsningar när jag utsätts för nya saker som måste lösas. Finns det någon att fråga gör jag det utan att skämmas. Många har blivit trötta på allt frågande och alla hypotetiska situationer som dryftats och utretts under fikapauser och raster när andra mest verkade vilja prata konsumtion ( min egen förenklande term som innefattar avhandlandet av restauranbesök, shopping, musik mm) Även under uppväxt och i skola. Dock tror jag många lärare gillade att få briljera lite extra med sina kunskaper under allt förklarande. Men jag är välsignad från tidig barndom med en självkänsla som i princip säger att det är alla andra som det är fel på – inte på mig. En bild som nyanserats men vars grund och trygghet i stora drag finns kvar. Nu har jag två barn varav det ena tycks ha fått samma självkänsla medan hans storebror inte fått något alls av den. En maskros och en orkide tycks det som.
Vad bra att du alltid haft god självkänsla, det är jätteviktigt. Att veta att det är okej att vara annorlunda. Det är guld värt! Och att du har gett det vidare till ditt barn… underbart! Det är precis det som dina barn kommer att behöva i livet.
Egentligen borde det vara bra och inte pinsamt att ställa frågor, men det som är ledsamt är att människor blir dumförklarade och förlöjligade när de ställer frågor om saker som borde vara självklara för “alla”!
Du skriver bara om lågfungerande frågor. De kan vara högfungerande på andra områden dock.
Vanligt är dvs. Gäller alla neurotypiker är att de ofta själva inte vet svaret på frågan de bara tror saker som inte har någon förklaring.
Därför blir de irriterade när de får frågor för deras inkompetens framkommer.
Om asperger innebär större hjärnvolym, fler synapser och mer avancerat nätverk av celler och miljön är det som skapar problem för dig. Blir man då bättre eller sämre av en bättre fungerande hjärna? Är träning bra? Är ökat dopamin bra? Är inte hela medicineringstanken vid autism att hjärnan ska fungera sämre?
Varför vill samhället inte ha högintelligenta människor med asperger som fungerar?
Läkare kommer bli förbannade. Alla kommer alltid bli provocerade för de vill aldrig egentligen ha svaren själva.
Ställer man riktiga frågor typiskt aspergerrelaterade då tankeförmågan kan vara extremt mycket vassare så blir folk arga. För neurotypiker sitter bara och tittar på sitt egna träd och har ingen aning om skogen. De bara antar att det är på ett sätt.
Hur tänker du nu ? Frågor hatas därför att neurotypiker tänker aldrig egentligen. De antar bara. Och när fakta motsäger deras antagande gäller alltid antagandet och därför blir de irriterade på frågor som inte faller inom deras antagande.
Det stämmer att jag i detta blogginlägg fokuserade på svårigheter, inte styrkor, men i vissa andra blogginlägg har jag beskrivit hur det är att ha en ojämn begåvningsprofil. Och alla autister har inte styrkor. Vissa fungerar som genomsnittet inom vissa områden och lågt under genomsnittet inom andra!
Jag har själv betydligt fler svårigheter än styrkor och det är mina svårigheter som ställer till det och gör att jag blir dumförklarad. Även om jag förmodligen skulle kunna skilja på lampolja och matolja kan jag göra likvärdiga misstag vilket får andra att reagera.
Jag är själv ingen högintelligent autist, men det är jättemärkligt om samhället inte vill ha högintelligenta fungerande autister! I min värld hyllas ofta just IQ och begåvningar, men det är klart att samhället ofta tycker att folk ska vara begåvade på samma sätt.
För neurotypiker sitter bara och tittar på sitt egna träd och har ingen aning om skogen. De bara antar att det är på ett sätt.
Bra beskrivet, så är det tyvärr ofta!
… och intelligens och begåvning garanterar ju inte framgång. Även om det gäller ett område där hög intelligens varken är en stor tillgång som t.ex. matematik så är det så mycket annat i livet som spelar in som psykisk hälsa, materiell situation, förmåga att koncentrera sig, stresskänslighet, kunna anpassa sig efter förändringar osv. Detta gäller naturligtvis alla, inte bara autister (oavsett intelligensnivå).
Absolut är det så! Dock är jag övertygad om att intelligens och begåvning kan underlätta livet för många (även om det, precis som du skriver, också finns flera andra aspekter som också har mycket stor betydelse!). Men jag har träffat flera autister som hittat bra jobb tack vare sin intelligens och sina talanger, och vissa av dem har inte ens behövt särskilda anpassningar på sina arbetsplatser.
Så är det naturligtvis.
Anledningen till att jag säger detta är just att jag tycker vi i samhället har en tendens att ta detta för givet och endast se hög intelligens och eventuella talanger som styrkor – en liknande infallsvinkel som du varit inne på tidigare med hur vi värderar intelligens. Men som många psykologer påpekat kan hög intelligens t.ex. ofta leda till svårigheter i det sociala samspelet eller när det gäller att hitta en partner. (Talang och intelligens tycker jag heller inte är samma sak eftersom en person t.ex. kan ha enorm talang när det gäller att teckna och måla utan att vara hyperintelligent för det, men det är ett annat diskussionsämne.)
Det låter logiskt att hög intelligens inte bara hjälper utan också stjälper. Jag kan också tänka mig att en väldigt intelligent person inte känner samhörighet och ofta känner sig missförstådd.
Tillvaron är ett stort pussel som måste lösas och för att komma dit måste många frågor ställas. Allt ifrån om hur diskmaskinen sätts igång som i sin tur kan bero på hur den är uppbyggd tekniskt mm mm. till varför ett fabrikat av vinterdäck är bättre än ett annat. och då finns det en del att välja mellan. Tillvarons variabler är oändligt många och det är lätt att bli knäpp om man låter sig ledas iväg. Vad skönt om man kan tillåta sig lita på någon som kan ge en svar! Jag är extremt beroende av andra människor på det viset, både familj, kollegor och sakkunniga. Tex slutade jag resa när man inte längre kunde ringa någon och boka en resa. Jag avskyr självbetjäning i butiker för det är för komplicerat. Dessutom kan jag stå och dagdrömma/betrakta andra i kassakön.
Jag håller med om att många frågor behöver ställas, men det är synd att inte alla autister lever i en miljö där det tillåts frågor utan att bli förlöjligad.
Jag gillar inte heller självbetjäning och har till och med funderat på att sluta handla på HM för självbetjäning är det enda alternativet i av deras butiker numera! 🙁
Jag tycker du har fundamentalt fel i ditt synsätt angående styrkor och svårigheter. De är inte motsatser eller antingen eller.
Att ha styrkor med asperger är ofta förknippat med stora svårigheter.
Tex. Att vara väldigt bra på att läsa av andra människor. Är oftast inte önskvärt och innebär stora svårigheter då bara det mest enkla ska läsas av.
Att vara väldigt empatisk är en styrka men det är också förknippat med stora svårigheter.
Att förstå helheter i en värld där alla antar helheter som egentligen inte finns innebär jättestora svårigheter osv.
Att förstå när ingen annan gör det är ett jättestort handikapp.
Högintelligenta autister skulle förändra samhället. Det vill egentligen mycket få. Det är en intressant fråga om en förändring och utveckling egentligen någonsin sker utan avvikelser som adhd och asperger.
Absolut är det så att svårigheter KAN vara förknippade med styrkor, och jag skrev faktiskt ett blogginlägg om det för många år sedan:
https://paulatilli.se/blogg/10-typiska-asperger-egenskaper-ur-en-positiv-synvinkel/
MEN: Det är en myt att autism ALLTID är förknippat med dessa typer av styrkor. Vissa autister har många styrkor, andra har egenskaper som både är styrkor och svårigheter beroende på sammanhang, men vissa har bara svårigheter. Det är inte alla autister som har dolda talanger som kan förvandlas till styrkor i rätt miljö. Men det är klart att det finns många autister som upptäcker sina styrkor först när de får bra stöd och anpassningar.
Alla autister är inte heller empatiska, bra på att läsa av andra människor o s v (även om jag håller med dig om att det både är en styrka och en utmaning att vara ovanligt bra på att läsa av andra människor). Det är en myt att alla autister är bra på att förstå och läsa av känslor, och jag har träffat flera autister på mina föreläsningar som påtalat att de drabbas hårt när det börjar spridas myter om att autister alltid har styrkor (eller åtminstone egenskaper som kan förvandlas till styrkor i rätt miljö). Och många autister kritiserade mig tidigare när jag inte var tillräckligt tydligt med det på mina föreläsningar. Därför har jag börjat bli tydligare med det på bloggen så att olika typer av autister blir synliggjorda.
Jag säger inte att det inte finns autister som är bra på att läsa av andra människor, men jag har också träffat både autister och neurotypiker som upplevt sig vara bra på det, men dessa personer har oftast missförstått och misstolkat mig och många andra människor fundamentalt varje gång. De har “känt av” att jag varit sur och på dåligt humör och menat att de haft en speciell talang att förstå mina och andras känslor, men jag har inte alls hållit med för jag har varit glad och på gott humör! Som sagt finns det olika typer av autister och det finns säkert autister som är bra på det på riktigt (och även neurotypiker såklart!), men jag anser inte att allt är svartvitt. Utgår man dessutom från diagnoskriterierna finns det inget diagnoskriterium som lyder: “ovanlig talang att läsa av andras känslor” eller något liknande.
Jag vill synliggöra att autism är en mångfacetterad diagnos och att det inte finns någon absolut sanning om autism! Jag förstår att du kanske inte alls håller med mig om detta, men den bilden försöker jag förmedla på min blogg samtidigt som jag skriver ur ett inifrånperspektiv. Det är bara positivt att ni som inte håller med mig och har helt andra erfarenheter än jag skriver det i kommentarsfältet för då får mina bloggläsare läsa om hur olika vi autister kan vara.
” jag vill synliggöra att autism är en mångfacetterad diagnos ….”
Det är exakt det som är det väsentliga som innebär att det mesta kan vara tvärtom beroende på…
Det är här jag tycker att alla som förmedlar något om autism misslyckas.
Jag förstår att alla inte har samma eller ens några styrkor. Men för de som har det innebär det ofta svårigheter. Där intelligens och begåvning kan vara rejält handikappande.
När det gäller förmåga att läsa av andra människor bör man inte använda autister som måttstock. Detta pga. Att vi helt enkelt kan ha annorlunda mimik och kroppsspråk. Jag tex. är helt omöjlig att läsa av.
Här var det ju frågan om frågor och varför inte autister ställer frågor.
Om man har styrkor finns det aldrig hjälp. På det området.
När man möter människor som inte förstår vad de själva tänker. Då går det inte att ställa frågor utan att provocera.
Ex:
Har man extremt bra minne och sinne för detaljer. Då kan vanlig traumabehandling inte fungera. Var söker man vården? Ingen mening att fråga för ingen vet egentligen.
Svagheter innebär svårigheter och potentiellt stöd.
Styrkor kan innebära större svårigheter men inget stöd.
Kort sagt om man inte förstår vad någon säger kan man fråga. Men om den andre inte förstår vad jag säger är det riskfylld att ställa frågor.
När någonsin förstår en neurotypiker? Om det inte är precis det mest grundläggande.
Jag vet inte om jag blandar ihop dig med någon annan, men jag har tidigare haft någon bloggläsare (kanske var det du?) som skrivit att det inte finns något stöd att få när man är mycket ojämn och har styrkor. Det är jättetråkigt att du inte fått stöd och att du inte ens fått vård! 🙁
Det kan ha varit jag. För mig i min autism finns ingen hjälp.
Det finns inga :
Jobb som fungerar
Sysselsättning som fungerar
Inga råd och stöd
Ingen vård för vanliga psykiatriska tilläggsdiagnoser
Inga anpassade bostäder som går att nå
Inga anpassningar som fungerar går att få
Framförallt finns ingen som förstår
Kort sagt inget tillträde till samhället alls.
Samtidigt som allt är lätt blir allt omöjligt pga. Svårigheter.
Känslighet, drivkraft och intelligens som kommer med asperger värre än så blir det inte. Det i sig låter så dumt att ingen vill tro på det.
Tack för en uttömmande lista! Det är mycket anmärkningsvärt att du inte fått fungerande stöd med något av det du räknade upp. Och att ingen dessutom förstår dig måste göra det ännu värre! 🙁
Ja, styrkor kan i praktiken innebära handikapp. Detta gäller även hög intelligens.
” Tillvarons variabler är oändligt många och det är lätt att bli knäpp om man låter sig ledas iväg”
Exakt. Det är det som jag upplever är kärnan i min asperger. Det finns inget filter som sätter stopp för hur många variabler som ska betraktas.
Och när fler variabler betraktas har neurotypiker inte den kapaciteten och blir därför provocerade av sin egen inkompetens. Därför att antagandet stämmer inte överens med fakta.
Så varje gång man ställer frågor blir det på något sätt negativa konsekvenser.
Jag skäms ju så. En gång när jag gick på en restaurang i Växjö så förstod jag inte att det som stod på bordet framför mig var matsedeln vänd ifrån mig så jag satt och väntade på matsedeln i tjugo minuter utan att säga ljud, paralyserad och med tilltagande ångest. Till sist var det en kypare som la märke till det och gick bort och vände på den så att jag kunde läsa matsedeln. Då gick det bra.
Och så var det ju det där med laxfjäril som jag vid det tillfället inte hört och trodde det var en riktig fjäril. Ja, det kan bli komiskt!
Jag skäms än idag över dessa “incidenter” trots att det var decennier sedan och ingen förlöjligade mig.
Det är just detta som nämns i bloggen som gör att jag är väldigt känslig för dolda kameran och olika former av practical jokes. Vissa saker tycker jag också är roliga och att det kan vara intressant att se hur folk reagerar, men jag är väldigt känslig för när man försöker göra bort folk. Jag mår dåligt av det.
Det område jag själv spontant skrattar åt ibland är religion. Det finns religiösa yttringar som jag finner så absurda att jag inte kan låta bli att börja skratta. Detta gäller dock endast när jag upplever att någon berättar om sina religiösa övertygelser och förväntningar sig att andra som inte delar dem ska stå på samma grund som t.ex. när någon tragiskt har omkommit och personen säger eller skriver något i stil med “må hans ande vandra vidare”. Varför stoppa ner sina egna privata övertygelser i halsen på andra?
Har du någon blogg om detta med hur andra kan bli rädda för oss autister? För mig har det alltid varit det mest stigmatiserande och skrämmande som gjort att jag ständigt mått dåligt och detta har starkt bidragit till att det tagit så många år för mig att ta till mig min diagnos.
Ett exempel kan vara att jag som artist kan bli helt handfallen och inte veta vad jag ska göra om någon förolyckas. Pappa som hade autistiska drag reagerade genom att irra rundor på övervåningen i huset när mamma hade brutit lårbenshalsen. Han ringde efter mina systrar och det var sedan de som fick ta hand om mamma och ringa larmnumret. En gång när jag träffade en amatörviolinist som jag blivit vän med så svimmade han efter att ha intagit en ökänt stark finsk likör. Jag gick bara fram och tillbaka och visste verkligen inte alls vad jag skulle göra. Som tur var kvicknade han till igen efter några minuter.
Men sådant kan skrämma många tyvärr och det gör också att jag själv ofta känner mig som ett monster; jag känner att jag borde göra något och att situationen kräver något av mig, men blir handlingsförlamad.
Att känna och handla är inte samma sak. Jag vill inte själv göra något som ställer till det för andra eller de som står mig nära, men när jag borde göra något kan det bli väldigt svårt ibland.
Jag glömde att berätta att pappa som hade grundläggande sjukvårdsutbildning öppet erkände att han inte skulle klara av att agera om en verklig nödsituation uppstod och jag förstod det och förstår det mycket väl än idag.
Jag förstår din pappa! Att veta hur man ska agera i sådana situationer kräver goda exekutiva förmågor. Vi autister kan ibland behöva betänketid.
Det här med matsedeln hade kunnat hända mig med! Det är precis sådana saker jag inte fattar. Och laxfjäril har jag aldrig ens hört talas om, hehe 🙂 Jag tänker ibland att servicepersonalen kan förlöjliga mig efteråt utan att jag vet om det. Det skulle inte alls förvåna mig om det dök upp någon tråd om mig i den här Facebook-gruppen (men har aldrig sett någon tråd om mig :-))
Jag har själv mycket svårt för människor som ifrågasätter andras religiösa eller ateistiska tro och/eller försöker övertyga andra om att just denna tro är rätt. Däremot skulle jag inte reagera om någon skrev “må hans ande vandra vidare”. Fast det beror såklart på hur man säger det, men det kan vara menat som tröst.
Jag har också haft svårt att veta vad man ska göra om någon förolyckas, men jag har alltid lärt mig att man ska ringa 112 i sådana fall. Jag har nog ringt 112 i onödan också – t.ex. en gång när en kompis till mig var väldigt full och jag var orolig för att det kanske kunde vara farligt. Men utan 112 har jag ofta svårt att bedöma vad som är farligt och vad som inte är det. Jag blir också handlingsförlamad, men om det är något farligt kan 112 guida mig i telefon.
För några månader sedan var jag faktiskt med om att en relativt ung kvinna fick hjärtklappning och svårt att andas vilket jag misstänkte var en panikångestattack. Ambulansen skulle dröja, sade 112 i telefon. Därför satte jag henne i en taxi och bad taxichauffören köra henne till akutmottagningen. Jag följde upp hur det gick, och förmodligen var det en panikångestattack och ingen hjärtsjukdom tack och lov! Men jag kände mig nästan handlingsförlamad och visste inte om jag agerade korrekt eller inte. Efteråt tänkte jag att jag kanske borde ha följt med henne till akutmottagningen.
Det är väl dock undantagsfall vi pratar för vi verkar ju båda ha ett rikt ordförråd och god språkuppfattning. Ja, det vet man ju inte, men det är sådant som är lätt att grubbla över, men som är ganska meningslöst egentligen. Men lätt hänt.
Religion är ju ett stort område, men rent generellt tänker jag att vi får uttrycka oss fritt i Sverige – det är det kontrakt vi skrivit under. …eller annorlunda uttryckt: Har man gett sig in in i leken får man leken tåla. Så där är vi förmodligen någorlunda överens. Det är inte fel att uttrycka sin personliga religösa uppfattning bland andra människor som inte delar tron, men även om man inte måste börja argumentera med personen när hen inte själv har öppnat upp för ett sådant samtal eller sådan debatt då måste man räkna med att människor runt omkring ändå kan reagera på olika sätt även man själv inte uppskattar det. Jag gör här ingen skillnad på om det vore en personlig åsikt om exempelvis musik som uttrycktes eller en politisk ståndpunkt.
Det var en värdefull insikt du kommit till där: Det går att ringa larmnumret och få stöd i hur man ska gå till väga. Tack, det har jag inte tänkt på. Det är ju inte att busringa även om man skulle komma fram till att det inte behöver skickas dit någon.
En annan viktig sak som jag tänker är det första man borde göra i många nödsituationer är att kontrollera andningsvägarna. Andas inte personen normalt har ju det högre prioritet än allt annat eftersom det snabbt kan bli livshotande. Detta första steg går ju att ta utan att ha sjukvårdsutbildning eller veta hur man ger konstgjord andning.
BRA agerat! All eloge till dig! Ja, man tycker själv alltid att man borde gjort mer efteråt. Det är nog så vi människor fungerar många gånger. 😊
Ja egentligen får man ju uttrycka sig fritt i Sverige, men jag personligen gillar inte människor som har svårt att ta ett nej och försöker övertala mig för att exempelvis bli medlem i ett religiöst samfund. Jag känner mig extremt pressad då!
Precis, det är definitivt ingen busringning om man tror att en medmänniska är i nöd och man ringer larmnumret. Om jag är stressad har jag iofs svårt att uttrycka mig. En gång såg jag en brinnande bil på gatan. Först blev jag handlingsförlamad och började stirra på bilen. Det tog ett tag innan jag förstod att jag borde ringa 112. När de svarade skrek jag bara i panik: “Det brinner!” Men operatörerna är nog vana vid panikslagna människor så operatören jag pratade mig höll sig lugn och ställde frågor som var jag var någonstans, vad det var som brann o s v.
Just det, konstgjord andning. Det har jag inte ens tänkt på och jag vet inte ens hur man gör. Det borde jag lära mig faktiskt även om jag är ganska säker på att jag skulle få panik om jag såg en person som inte verkade andas. Jag skulle nog ändå bli handlingsförlamad och glömma bort hur man gör.
Nej, precis. Men predikar folk så får de också finna sig i att bli ifrågasatta. Jag har ibland skrämt iväg predikanter genom att nämna egentligheter som förekommit i deras samfund (om jag känner till sådana). Då förnekar de såklart att det är sant, men då blir stämningen också mer obehaglig och de är inte lika intresserade av att försöka omvända mig längre.
Konstgjord andning demonstrerades när jag gick i skolan, men det var ju ingenting vi övade på. Är det någonting du kan förväntas kunna?
Men det låter onekligen som du varit med om många incidenter. Jag blev vittne till ett inbrott i min gröna ungdom en gång. Pojkarna hoppade tillbaka över muren från en tomt och sprang iväg på gatan och den ene utbrast något i stil med “Japp, då var det gjort!” Det var ju så hastigt jag såg dem. Jag hade önskat jag kommit ihåg detaljerna bättre så jag kunnat hjälpa polisen identifiera dem.
Då förstår jag vad du menar och varför du ifrågasätter personer som börjar predika. Det är ju de som har börjat försöka omvända dig utan att du bett om det så självklart har du rätt att ifrågasätta dem! Jag gillar inte alls när religiösa människor försöker omvända mig när jag inte bett om det.
Nja, egentligen vet jag inte om man förväntas kunna konstgjord andning, men jag tror att det skulle vara bra om alla kunde det. Vem som helst kan när som helst hamna i en situation där man behöver rädda någons liv, tänker jag! Jag hoppas verkligen att det aldrig kommer att hända mig dock.
Vad läskigt att bevittna ett inbrott! Jag har aldrig varit med om det tack och lov. Jag hade blivit rädd om det hade hänt mig!
Jag tycker att du skriver jättebra, både upplysande och argumenterande, på ett sakligt sätt. Det visar att du har en jättefin människosyn på grund av hur du resonerar. Tack för det.
Tack så mycket Hanna för dina fina ord, vad glad jag blir 🙂
Det är helt sant! 😊