Därför kan en autist behöva veta detaljer och planera

I mitt förra blogginlägg förklarade jag att vi som lever med autism långt ifrån alltid – till skillnad från vad som ofta påstås – är rädda för det okända. Precis som jag skrev finns det inte alltid en anledning till att vara rädd för det okända eftersom man inte vet hur det okända kommer att bli. Om man däremot har dåliga erfarenheter av en känd situation har man en anledning till att vara rädd, för man vet att man kommer att utsättas för något mycket obehagligt. Själv är jag exempelvis rädd för vissa läkarundersökningar eftersom jag vet att det sensoriska obehaget är outhärdligt.

Riskerna är höga

Jag fick en väldigt intressant kommentar på det blogginlägget! Kommentatorn skrev att om en autist är rädd för det okända så kan det bero på att riskerna för att bli utsatt för något obehagligt är relativt höga för en autist, jämfört med en neurotypiker. Och det är så sant! Vi autister kan lätt drabbas av sensorisk överbelastning, social utmattning eller riskerar helt enkelt att hamna i en situation där vi känner oss helt malplacerade och där vi tvingas delta i aktiviteter som vi avskyr. Eller så är hela situationen obegriplig för oss eftersom vi kan sakna de färdigheter som krävs. Och när vi förväntas delta i en okänd situation vet vi inte riskerna om vi inte har en aning om vad vi kommer att utsättas för. Därför kan vi oroa oss för det okända.

Vill inte vara jobbig

Jag har tidigare haft mycket dåliga erfarenheter av att plugga, för jag har utsatts för väldigt svåra utmaningar. Själva ämnesstoffet behöver inte vara så svårt, utan jag saknade helt andra färdigheter som jag förväntades ha, eftersom jag, i likhet med vissa med autism, har en extremt ojämn begåvningsprofil. När jag testade att läsa en kurs på Stockholms universitet var det inte själva ämnesstoffet som var svårt, utan det svåra var att hitta till rätt föreläsningslokal på universitetet och skapa en namnskylt. Jag hade ingen aning om hur man skulle vika en namnskylt så att den skulle stå av sig själv, och det hjälper inte heller att fråga eftersom andra kan behöva visa det för mig minst 10 gånger innan jag fattar hur man gör! Så jobbig vill jag inte vara.

Var bara en tillfällighet

När jag senare i livet började läsa en annan kurs kände jag mig orolig på grund av mina tidigare negativa erfarenheter av pluggandet, men den här gången gick allt bra! Och då fick jag höra att jag hade oroat mig helt i onödan, men så var det inte. Den enda anledningen till att det hade gått bra var att jag hade blivit beviljad stöd, vilket i mitt fall bland annat innebar att en studiekamrat hjälpte mig att hitta till rätt föreläsningslokal. Jag behövde inte heller skapa namnskyltar. Men faktum var att jag inte kunde veta i förväg om stödet skulle fungera och om läraren på den kursen skulle kräva att jag skulle vika ihop papper till en namnskylt. Att allt gick bra var bara en tillfällighet, men det betyder inte att det kommer att gå bra nästa gång.

Ställde detaljerade frågor

När jag skulle söka till andra året på informatörskursen på Ågesta Folkhögskola (jag läste alltså till autisminformatör på kursen) ville jag veta exakt vad vi skulle göra på kursen innan jag skulle våga bestämma mig för om jag skulle våga tacka ja till studieplatsen. Därför ställde jag massor av detaljerade frågor. Många tycker säkert att det låter autistiskt att vilja veta allt i förväg, men i mitt fall berodde det bara på att jag hade haft erfarenhet från första året och hade märkt att jag inte klarade av gemensamma aktivitetsdagar, utflykter och liknande. De var alldeles för jobbiga för mig! För att jag skulle orka läsa på skolan var det nödvändigt för mig att få skippa utflykter och andra aktivitetsdagar och bara koncentrera mig på att bli en bättre autismföreläsare (vilket kursen egentligen handlade om).

Gäller även neurotypiker

Jag skulle påstå att även en neurotypiker, det vill säga en person utan autism, skulle ställa massor av frågor om det fanns en risk för negativa konsekvenser eller erfarenheter. En neurotypiker skulle knappast hyra en bostad utan att ta reda på den exakta månadshyran, hur lång uppsägningstiden är och om avtalet gäller tills vidare eller är tidsbegränsad. Det skulle vara dumt att utsätta sig för onödiga risker! Och på samma sätt bedömer jag att jag riskerar att utsättas för negativa händelser – oavsett om de är fysiska (så som obehagliga sinnesintryck) eller psykiska (så som alldeles för höga krav) – måste jag därför ställa frågor för säkerhets skull. Precis som en rullstolsburen person troligen skulle försöka undvika att vistas i otillgängliga miljöer måste jag också ta hänsyn till min autism i min vardag!

Vissa autister hatar överraskningar

Med detta sagt finns det såklart också autister som behöver veta allt i förväg oavsett vad det gäller eftersom deras hjärnor inte kan hantera plötsliga förändringar. Vissa autister hatar alla slags överraskningar, men det är viktigt att komma ihåg att det ibland finns en annan anledning till att en autist behöver veta alla detaljer i förväg!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.