Därför behöver inte autistens specialintressen begränsas

Mina två senaste blogginlägg har handlat om svar på I.H:s läsarfrågor, och det senaste handlade om huruvida autistiska barn mår bra eller dåligt av social träning. Och precis som jag lovade sist handlar dagens blogginlägg om att begränsa en autists specialintressen.

Har filmer och spel som specialintresse

Bakgrunden till inlägget är att I.H:s barn, som både har autism och eventuellt IF, bara vill titta på filmer och tv samt spela tv-spel, och sedan pratar hen 80 % av sin vakna tid om karaktärer och scener från filmerna och tv-programmen. Psykologen på habiliteringen har uppmanat I.H. att ha samtal om tv-programmen och spelen på bestämda tider enligt ett schema för att specialintressen inte ska ta över ”hens sociala samspel”. Och jag kan självklart inte uttala mig om vad som är det bästa för I.H:s barn, men däremot skriver jag istället vad jag har för tankar om ämnet.

Skillnad mellan modellerna

Jag märker tydligt att psykologen på habiliteringen utgår från den medicinska modellen för funktionsnedsättning istället för den sociala. Den medicinska modellen kännetecknas av tankesättet att en funktionsnedsättning är en defekt som, om möjligt, ska tränas bort eller medicineras, eftersom avsaknad av funktionsnedsättning anses vara normaltillståndet och därmed idealet. Enligt den sociala modellen handlar en funktionsnedsättning om ett annorlundaskap, inte en defekt, men ett funktionshinder uppstår när omgivningen sätter barriärer. Dessa barriärer kan exempelvis vara bristande anpassningar, inflexibilitet och bristande tolerans mot annorlundaskap. En funktionsnedsättning behöver inte vara ett problem om inte omgivningen gör det till ett, enligt det sociala synsättet!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Föredrar den sociala modellen

Varken den medicinska eller den sociala modellen är utan brister, men jag tycker att det sociala synsättet i allmänhet är ett mycket bättre sätt att bemöta oss autister än det medicinska, som utgår från att vi autister inte duger som vi är och att vi måste lära oss att leva som neurotypiker, det vill säga som om vi inte hade autism. Med detta menar jag inte att andra människor ska behöva göra enorma uppoffringar för oss autister om det går ut över deras hälsa och välmående, utan snarare att acceptera våra egenheter och behov – precis som vi autister ska acceptera och respektera neurotypikernas behov.

Ska inte begränsas utan anledning

I egenskap av anhängare till den sociala modellen anser jag inte att en autists specialintressen ska begränsas utan anledning! Självklart kan det var olika från fall till fall, och det som en autist mår bra av mår kanske en annan dåligt av och tvärtom. Ibland kan det finnas situationer där specialintressen kan behöva begränsas, till exempel när specialintressena är skadliga för autisten själv eller omgivningen (och då menar jag skadliga på riktigt och inte bara annorlunda). Men om det inte är fallet och barnet äter och sover som det ska, tycker jag att ett autistiskt barn ska få sysselsätta sig med sina specialintressen en stor del av sin fritid. Men det är bara min åsikt!

Autisten är bara sig själv

”Men hur kan ett autistiskt barn utvecklas om barnet bara gör samma aktiviteter hela dagarna?”, undrar många. Och mitt svar är att ett autistiskt barn aldrig kommer att utvecklas till en neurotypiker när det tillåts bete sig autistiskt – men däremot förhoppningsvis till en välmående autist! En autist ska ju inte utvecklas till en neurotypiker eftersom hen är autistisk. Många neurotypiker anser att en god livskvalitet är att variera sina aktiviteter och ha många intressen, men för en autist kan god livskvalitet vara att sysselsätta sig med stereotypiska aktiviteter dagarna i ända! I diagnoskriterierna för autism står det att en autist har begränsningar i intressen och beteenden, så när en autist gör stereotypiska aktiviteter är hen bara sig själv.

Kan orsaka psykisk ohälsa

Själv kände jag en stor press som barn att behöva variera mina aktiviteter, eftersom omgivningen förväntade sig det. Men först som vuxen förstod jag – tack vare samtal med psykologen på habiliteringen – att jag duger som jag är och har lika stor rätt att vara lycklig som alla andra människor! Och för att jag ska kunna vara lycklig måste jag bejaka min autistiska sida. Jag behöver inte variera mina aktiviteter för att må bra! När jag tidigare i livet försökte undertrycka min autism mådde jag bara dåligt och led av ångest och depression. Om ett autistiskt barn fungerar som jag så kan begränsning av specialintressen alltså till och med orsaka psykisk ohälsa (men jag kan såklart inte uttala mig om hur I.H:s barn fungerar).

Kan vara en styrka

Dessutom måste man komma ihåg att stereotypiska intressen och aktiviteter kan vara en stor fördel i vissa situationer! Exempelvis var det en fördel för mig under covid-pandemin att kunna isolera mig i mitt hem under lång tid och ändå må bra. Jag tycker att samhället saknar en förmåga att förstå att autistiska egenheter ibland kan vara en styrka! Många hakar upp sig på att man kommer att få svårt i arbetslivet och i relationer om man har stereotypiska intressen och beteenden – vilket förvisso är sant om man inte lever i en autismanpassad miljö – men eftersom jag tack vare begränsade specialintressen kan underhålla mig hemma kan det rädda liv under pandemier!

Omgivningen kanske inte orkar

Även om jag inte tycker att en autist ska behöva begränsa sina specialintressen utan anledning är det viktigt att komma ihåg att omgivningen kan bli trött och kanske inte orkar lyssna på pratet om autistens specialintressen. Så när ett barn blir äldre och börjar skolan kommer kanske klasskamraterna att ta avstånd om ett autistiskt barn bara pratar om sina specialintressen. Därför är det viktigt att förklara för barnet att om man vill ha vänner så är det viktigt med social ömsesidighet och att man inte ska välja samtalsämnen som tråkar ut andra. Men det är inte alla autistiska barn som är intresserade av vänner – särskilt om vännerna inte delar autistens specialintressen. Det bästa är att autistens eventuella vänner också delar autistens specialintressen, tycker jag!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.