Kategorier
Okategoriserade

Därför behöver jag ingen social boendestödjare

Människor som har valt att arbeta inom vården säger sig inte sällan ha valt yrket eftersom de älskar att arbeta med människor. Många vårdanställda menar att de får ut så otroligt mycket av den mellanmänskliga kontakten med sina patienter/klienter. Många arbetsgivare ser säkert positivt på detta eftersom det oftast är just den människotypen som passar inom vården: de är varma, empatiska och sociala och tycker att det allra bästa i livet är mellanmänskliga möten.

Fick träffa underbara sköterskor

Själv uppskattar jag ovanstående egenskaper hos vårdpersonalen när jag söker vård på vårdcentralen och akutmottagningen. När jag för ett par år sedan hade skadat mig i benet och var i ett totalt paniktillstånd eftersom jag inte klarade av att se blod togs jag omhand av otroligt fina undersköterskor på sjukhusets akutmottagning. Jag mådde dåligt eftersom jag blödde och hade ont men sköterskornas empatiska inställning gjorde mig lugn på momangen.

Behöver en ordningsam boendestödjare

Däremot uppskattar jag inte nödvändigtvis dessa egenskaper hos boendestödspersonalen. Missförstå mig rätt nu, jag tycker absolut inte att det är fel att en boendestödjare är varm, empatisk, social och trevlig. Men saken är den att olika klienter behöver boendestöd av olika anledningar. Vissa behöver endast psykiskt stöd, några behöver praktiskt stöd i hemmet och andra behöver både och. Jag tillhör den skaran som endast behöver praktiskt stöd. Jag behöver därför en boendestödjare som ser vad som behöver göras, är praktiskt lagd, har lätt för att hitta fungerande lösningar och är en fena på att hålla ordning.

Vi riskerar att fastna vid fikabordet

Ibland har jag haft boendestödjare som har varit ovanligt varma och trevliga. Det har varit lätt för mig att prata med dessa personer och vissa har till och med delat mitt stora specialintresse hälsa och naturligt leverne. Men det stora problemet är att om boendestödjaren är för trevlig så finns en överhängande risk att vi fastnar vid fikabordet och inte får lika mycket gjort i hemmet.

Vissa har varit inåtvända

Jag har haft väldigt duktiga boendestödjare som har gjort en stor skillnad i mitt vardagsliv. Alla dessa personer har inte nödvändigtvis varit överdrivet trevliga och inte heller speciellt varma och empatiska. Vissa har snarare varit inåtvända och inte sagt så mycket. Samtidigt har de inte heller varit otrevliga, oempatiska och dömande utan snarare neutrala och sakliga. Vid ett tillfälle ville jag prata med en av dessa boendestödjare om en sak jag vid tillfället mådde dåligt över, men den här boendestödjaren var inte alls duktig på att ge stöd utan fortsatte bara att jobba. Inte av elakhet utan hon var den typen som hade svårt att ge råd och stöd.

Hon var inte dömande

Det gjorde inte mig så mycket att jag inte kunde få stöd av boendestödjaren i den situationen och att hon inte hade förstått problemet. Hon hade ju inte varit otrevlig och dömande, hon hade bara inte förstått hur hon skulle kunna hjälpa mig. Men samtidigt var hon riktigt duktig på sitt jobb och tyckte till och med att det var roligt att städa och hålla ordning. Och det är precis det jag behöver: någon som tycker att det är roligt att hålla ordning och städa och kan tänka sig att använda boendestödstimmarna effektivt istället för att slösa bort timmarna på att lära känna mig som person.

Även inåtvända kan vara duktiga

Du som arbetar med att rekrytera boendestödspersonal ska tänka på att någon som inte ger ett varmt och socialt intryck på anställningsintervjun mycket väl kan passa som boendestödjare för vissa klienter ifall boendestödjarkandidaten är praktiskt lagd och ordningsam. På samma sätt är det inte alls säkert att arbetssökanden passar som boendestödjare för alla klienter även om hen skulle ge ett socialt och varmt intryck. Nu menar jag absolut inte att man inte kan vara både varm, praktiskt lagd och ordningsam på samma gång för det kan man självklart vara. Men samtidigt ska du inte avfärda inåtvända arbetssökanden!

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism.

Dela:
Kategorier
Okategoriserade

Lagom, upp till vem att bedöma?

Jag liksom många andra med autism beskylls ofta för att ha gått till överdrift när vi går in i något oavsett om det är ett projekt, ett intresse eller en rutin. Ibland upplever andra människor att jag har dubbla sidor: å ena sidan är det riktigt svårt att få mig motiverad men när jag väl blir det blir jag det till hundra procent. Då blir det svårt att stoppa mig och få mig att tänka på annat.

Drabbades av konstiga åkommor

Ett exempel på en situation när det var svårt att få mig motiverad var när jag var i 20 års ålder och levde väldigt onyttigt. Istället för mat, frukt och grönt levde jag på popcorn, kex och godis. Jag drabbades av konstiga åkommor som blodförgiftning och munninflammationer varav den sistnämnda gjorde att jag fick svårt att äta fast föda. Så här i efterhand har jag förstått att jag förmodligen led av C-vitaminbrist då jag drabbades av liknande åkommor som förr i tidens sjömän. Vilket inte alls är konstigt då jag inte åt frukt och grönt!

Var omotiverad

När en läkare påtalade för mig att jag hade ett anmärkningsvärt högt blodtryck vilket hon tyckte var ovanligt sett till min unga ålder och rådde mig att börja träna, gå ner i vikt och äta mer hälsosamt lyssnade jag inte på råden utan fortsatte att leva som vanligt. Jag var sjukt omotiverad, och inte ens läkarens varningar om en hjärtinfarkt fick mig på andra tankar.

Håller inte med

Det var inte förrän efter några år som jag plötsligt blev sjukt intresserad av hälsa och gick in i det maximalt. Numera äter jag aldrig godis, kakor och sötsaker och föredrar naturlig och ekologisk mat. Jag är till och med så extrem att vanlig plocksallad som säljs på ICA är enormt onyttig i mina ögon, dels eftersom plocksallad brukar vara hårt besprutad och dels för att kycklingen och andra råvaror i plocksalladen innehåller tillsatt socker och andra mindre trevliga tillsatser. Så från att ha levt på popcorn och kex tackar jag numera till och med oftast nej till plocksallad! Inte helt oväntat har jag fått höra att jag gått till överdrift vilket jag själv inte håller med om.

Tog med mig 11 par skor

En annan situation då jag fått höra att jag gått till överdrift var under de år jag var sjukt intresserad av kläder och skor. Jag minns en sommar då jag åkte till Finland för att hälsa på mina föräldrar, och för dessa 14 dagar hade jag packat med mig 11 par skor i resväskan! Jag gillade mina skor så mycket att jag skulle tagit med mig ännu fler par om det hade funnits plats i resväskan. Pappa höll på att få en hjärtattack när han öppnade min resväska!

Vem äger definitionen?

Som du säkert har förstått av exemplen ovan så går jag nästan aldrig in i ett ämne halvdant utan jag är i andras ögon antingen för mycket eller för lite. Men min fråga lyder vem som egentligen äger rätten att bedöma definitionen av begreppet ”lagom”? Eftersom majoritetsbefolkningen inte har autism definierar de begreppet på ett helt annat sätt än jag. För mig är det inte alls lagom att välja en mellanväg utan för mig är det lagom att antingen gå in i ett ämne hundra procent eller inte alls. Vem är det som har sagt att man bara ska gå in i ett projekt halvhjärtat?

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism.

Dela:
Kategorier
Okategoriserade

Vikariestrul

Som jag berättat för er förut gick jag igenom ett boendestödsutförarbyte i början av 2020 och tvingades till följd av det också byta boendestödjare. Eftersom det har varit svårt för mig att hitta en boendestödjare som jag är nöjd med fick jag träffa flera anställda från företaget för att känna efter vilken av dem jag ville ha som min boendestödjare. Jag fastnade för en tjej redan vid första ögonblicket, och när jag såg henne jobba bekräftades min övertygelse. Hon var nämligen riktigt engagerad! Jag meddelade utföraren att jag hade valt ut henne och har aldrig ångrat mitt val.

Lägenheten blev kaos

Efter ett par månader tvingades hon vabba sin dotter en längre tid eftersom dottern var lite snorig (men i övrigt frisk) och dotterns förskola inte tog emot snoriga barn p.g.a. risken för Covid-19. Därefter var boendestödjaren själv sjuk under ett par veckor vilket resulterade i att jag tvingades vara utan henne i 1,5 månad. Under tiden hade jag vikarier som visserligen var trevliga, men tyvärr hann min lägenhet bli ett kaos under deras tid. När min ordinarie boendestödjare var tillbaka hittade hon ett viktigt oöppnat brev under soffan, maskar i köket och en allmän oordning i hela lägenheten. Trots att vikarierna hade varit trevliga och hade fått instruktioner hade de inte lyckats hålla ordning!

Hade tackat nej till vikarier

För några veckor sedan blev min boendestödjare sjukskriven igen, men den här gången meddelade jag utföraren att jag inte ville ha en vikarie utan ville vänta tills min ordinarie boendestödjare var tillbaka. Jag har nämligen lärt mig genom åren att 50% av gångerna jag bokar vikarier så kommer inte personen alls utan att meddela varför (vikarierna har alltså helt enkelt låtit bli att dyka upp trots att jag väntat och väntat!) och i de flesta andra fall kommer personen men gör ett halvdant jobb. Därför tackade jag nej till en vikarie. Men förra veckan ville samordnaren komma hem till mig för att prata. Hon tyckte att jag skulle ta emot en vikarie i alla fall och menade att hon hade en nyanställd medarbetare som hon trodde skulle passa.

Vikarien dök inte upp

Jag hade inga höga förhoppningar men gick med på att boka en tid med personen. Det bestämdes att hon skulle komma kl 9 i fredags. Jag väntade och väntade, och när klockan var 9:15 fick jag onda aningar. Efter mailkontakt med samordnaren visade det sig att vikarien hade menat att det hade hänt något akut varför hon hade tvingats återvända hem i sista minuten. Jag tyckte att det var konstigt att hon inte hade meddelat något men bestämde mig för att ge henne en ny chans och bokade en ny tid med henne till kl 10 igår. När klockan hade blivit 10:15 förstod jag att hon inte skulle dyka upp men ville ändå ha en förklaring. Efter mailväxling med samordnaren visade det sig att vikarien hade tagit på fel dag.

Är vanligare än vad man tror

”Oj herregud, vad oseriöst”, tänker säkert du. Men som sagt är detta förvånansvärt vanligt. Jag minns att jag redan 2008 hade problem med min allra första boendestödsutförare med vikarier som aldrig dök upp. Med detta sagt är jag väldigt nöjd med min nuvarande boendestödsutförare eftersom de verkligen lyssnar på mig som klient. De låter mig välja vem jag vill ha som boendestödjare och bestämma om jag vill ge deras anställda en ny chans eller inte. När jag klagar på vikarier som inte kommer blir de chockade och ber mig fruktansvärt mycket om ursäkt. Jag förstår att de inte kan rå för att ha oseriösa anställda och jag är också övertygad om att dessa oseriösa personer inte ges fler timmar hos företaget.

Får se hur det blir idag

Jag bestämde att personen som skulle kommit hem till mig i fredags och igår inte skulle få nya chanser, och därför kommer jag få en ny vikarie som är bokad till klockan 10 idag. Får se om den här personen dyker upp eller inte, men jag har inga höga förhoppningar. Samordnaren har lovat mig att om den här vikarien inte skulle dyka upp så kommer hon personligen komma hem till mig senare i veckan och hjälpa mig med allt jag behöver hjälp med!

Saknar min boendestödjare

Vad jag längtar tills min ordinarie boendestödjare är tillbaka! Min förhoppning är att hitta en vikarie som jag fastnar för och som jag alltid kan boka de gånger som min ordinarie boendestödjare är sjuk. Det jag önskar av en vikarie är att hon kommer de tider och dagar vi bestämt och att hon kan tänka sig att jobba istället för att bara sitta ner och fika eller pilla med sin mobiltelefon. Jag kräver inte ens att vikarien är jättetrevlig som person utan det viktigaste för mig är att hon håller tider och följer biståndsbeslutet. Jag anser inte att jag kräver speciellt mycket, men det är lättare sagt än gjort att hitta en sådan boendestödjare!

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism.

Dela:
Kategorier
Okategoriserade

Därför identifierar jag mig inte bara med autistiska genier

Det finns många myter om autism. En vanlig sådan är att alla autister är genier, och inte sällan påstås genier som Einstein och Mozart ha haft Aspergers syndrom. När jag skrev min debutbok fick jag rådet att skriva att Einstein sägs ha haft asperger så att inte boken bara skulle handla om svårigheter. Jag följde rådet och lade till det i boken. Nu i efterhand tycker jag att det kan ha varit dumt att blanda in Einstein för det finns inga vetenskapliga bevis på att Einstein verkligen haft Aspergers syndrom! Visst, det är möjligt att Einstein hade Aspergers syndrom men det är också möjligt att han inte hade det. Det är omöjligt att veta i efterhand.

Vi tenderar att bortse från vissa saker

När vi människor identifierar oss med något tenderar vi att identifiera oss med alla de bra saker som fenomenet kan förknippas med och bortse ifrån de dåliga. Om vårt hemland vinner världscupen i fotboll stoltserar vi gärna med det trots att det inte varit vi som varit med och spelat utan våra landsmän som vi inte ens känner personligen. Om vårt hemland däremot kan förknippas med slaveri tenderar vi att bortse ifrån det för vi tänker: ”Men det var inte jag personligen som tog slavar, det var mina förfäder så jag har ingenting med slaveriet att göra.” Däremot kan vi som sagt känna stolta över vinsten i fotbollscupen trots att vi inte heller har att göra med den. Det är så här vi människor fungerar.

Vi identifierar oss med vissa autister

Samma med autism. Finns det någon aspergare eller autist som har blivit berömd eller lyckats åstadkomma med något stort tenderar många att stoltsera med det och säga: ”Jag har samma diagnos som Greta Thunberg/person X. Vi aspergare har verkligen superkrafter.” Om det däremot finns en autist som har uppenbara och omfattande svårigheter och måste flytta till en gruppbostad så upplever jag inte att det är lika många autister som tänker på att man har samma diagnos som den personen och vill identifiera sig med hen. Och om det finns någon autist som har begått ett uppmärksammat brott så är vi helt tysta om det.

Viktigt att lyfta fram styrkorna vid autism

Missförstå mig rätt nu. Jag tycker att det är jätteviktigt att lyfta fram styrkorna vid autism och jag har själv förut skrivit ett inlägg om ämnet. Jag har också hyllat Greta i ett tidigare inlägg och menat vartenda ord jag skrivit. Dessutom har forskning visat att personer med autism inte är mer kriminella och våldsamma än den övriga befolkningen utan det är endast en mycket liten undergrupp som begår brott. Därför finns det ingen anledning att identifiera sig med autistiska brottslingar. Däremot anser jag att det är mycket farligt att sprida myter om att alla autister är överbegåvade genier för det är inte sant!

Viktigt att myndigheterna har rätt bild

Anledningen till att jag anser att svårigheter vid autism måste belysas är att det blir livsfarligt om myndigheter går på myten att Aspergers syndrom/autism nivå 1 är en superstyrka för alla. ”Jaha, X har asperger? Då är det ingen idé att bevilja hen aktivitetsersättning utan det är bättre att låta hen upptäcka sina dolda supertalanger och lyckas i arbetslivet” kan Försäkringskassan tänka. Kommunen kan tänka: ”Varför i hela världen behöver Y bostad med särskild service? Aspergare är ju genier.” Myndigheter kan vara mycket ovilliga att ta till sig att autism kan innebära en mycket ojämn begåvningsprofil utan de hävdar gärna att styrkorna kan användas för att kompensera för svårigheterna. Det är min erfarenhet.

Man duger utan supertalanger

En annan anledning till att det är viktigt att belysa att autism inte är en superstyrka för alla är att jag har träffat många ungdomar som mår dåligt över att inte vara genier trots att de har autism. Visst, det kan hända att en autist plötsligt upptäcker oväntade supertalanger när miljön är anpassad och autismvänlig, men det hårda faktumet är att det inte är fallet för alla! Långt ifrån alla med Aspergers syndrom och autism nivå 1 har supertalanger oavsett hur anpassad miljön är, och det är ett faktum. Det är mycket viktigt att alla unga autister förstår att det är vanligt att ha autism utan supertalanger och att man ändå duger som man är.

Vissa autister är supergenier

Summa summarum: jag kommer att fortsätta belysa styrkorna som inte sällan förekommer vid autism när jag föreläser och använder gärna personer som Greta som ett exempel. Samtidigt försöker jag förmedla en nyanserad bild om autism: jag vill att åhörarna ska förstå att det finns autistiska supergenier, autister som har dolda styrkor som kommer fram när miljön är rätt men även autister som inte har några som helst supertalanger. För några utgör autism enbart en svårighet, för vissa både en svårighet och en styrka och för andra bara en styrka när omständigheterna och bemötandet är rätt och miljön anpassad. Alla autister är olika!

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism.

Dela:
Kategorier
Okategoriserade

Om överdiagnostisering vid autism

Idag tänkte jag skriva om ett ämne som brukar väcka känslor, nämligen överdiagnostisering av autism. Anledningen till att ämnet är känsloladdat är att många av oss autister är mycket trötta på att få höra: ”Så du säger att du har autism? Det är ju uppenbart att du inte kan ha det. Det är galet att det har blivit så vanligt med överdiagnostisering idag.” Jag hatar sådana kommentarer för det känns som att min diagnos och mina svårigheter inte blir tagna på allvar.

Överdiagnostisering kan förekomma

Med detta sagt kan det inte förnekas att överdiagnostisering av autism kan förekomma. Experter som Christopher Gillberg och Lena Nylander varnar för överdiagnostisering, och den förstnämnda menar att det finns många som känner sig annorlunda och har vissa svårigheter utan att för den skull ha autism. Det finns massor av förklaringar till att man kan vara annorlunda och ha det svårt socialt utan att det har med autism att göra. När autismdiagnoser ställs alltför lättvindigt finns en överhängande risk att diagnosen och dess utmaningar banaliseras, menar Gillberg. Och nej, inte ens den nyare diagnosen ”autism nivå 1” är motiverad ifall man bara är ”lite socialt annorlunda.”

Fick diagnosen på Sankt Göran

Själv fick jag min diagnos på Sankt Görans neuropsykiatriska enhet där läkarna menade att många som fått sin diagnos på vissa andra enheter aldrig skulle fått den hos dem. Detta eftersom de krävde att patienten skulle ha en omfattande funktionsnedsättning och inte ”bara” vara introvert och lite annorlunda. Detta menade de inte var fallet på alla mottagningar utan vissa ställde diagnoser i deras tycke alldeles för lättvindigt! För att en diagnos skulle komma i fråga på Sankt Göran krävdes att patienten inte kunde leva ett vanligt liv utan stöd.

Omfattande svårigheter var kravet

Med detta menades att man exempelvis behövde bo på ett gruppboende eller ha boendestöd, att man skulle vara hindrad från att bilda familj eller att man kanske var mycket begränsad i arbetslivet och behövde omfattande anpassningar och stöd för att jobbet skulle fungera (och jo, de förstod att vissa kunde hitta ett jobb inom sin nisch varför det inte alltid behövdes anpassningar, men generellt sett alltså!). Man behövde inte ha omfattande svårigheter inom alla ovannämnda livsområden och autism måste inte vara ett hinder för att t.ex. skaffa barn, men de ville att man skulle vara hindrad från att leva ett vanligt liv. En ojämn begåvningsprofil är vanlig vid autism, men man fick inte vara alltför högfungerande inom varje livsaspekt.

Mina svårigheter bedömdes som omfattande

Dock är inte allt vad det verkar som. När jag diagnosticerades hade jag aldrig haft boendestöd, jag var gift, jag hade många vänner som jag festade med och jag arbetade på en vanlig arbetsplats. Därför fick utredningsteamet skrapa på ytan för att förstå hur mitt liv egentligen såg ut. Då fick de reda på att jag tvingades hitta på lögner på min arbetsplats för att slippa uppgifter jag inte klarade av, att jag och min dåvarande man inte hade ett normalt äktenskap i och med att vi knappt spenderade någon tid ihop och att han gjorde allt hemma(ja, verkligen allt!), att jag inte visste vem Madonna var och inte visste hur man pumpade en cykel. Så trots att mitt liv såg helt vanligt ut på ytan var det inte alls det på insidan. Därför bedömdes jag ha tillräckligt omfattande svårigheter för att komma i fråga för en diagnos.

Diagnoser ska inte ställas på lösa grunder

Jag har ingen aning om hur vanligt det är med överdiagnosticering, men om man ska tro på framstående forskare så förekommer det alltså ibland! Och det är totalt livsfarligt om så är fallet. Om var och varannan person får en autismdiagnos hamnar vi som verkligen har omfattande svårigheter i vardagen i skymundan och inte får stöd och hjälp längre. Då kommer det också spridas myter i stil med: ”Autism behöver inte innebära omfattande svårigheter, man fungerar bara socialt annorlunda. Många autister är dessutom genier.” Därför är det ytterst viktigt att autismdiagnoser inte ställs på lösa grunder utan en ordentlig utredning ska alltid göras.

Blir aldrig en självutnämnd expert

Med detta sagt ska du som utomstående aldrig bli en självutnämnd expert och uttala dig om vem som har och inte har autism. Även om din granne eller kollega i ditt tycke skulle vara helt normal så har du ingen aning om hur personens vardag ser ut. Personen kan faktiskt ha mycket omfattande svårigheter trots att du inte upplever att dessa syns utåt. Trots att Gillberg talar om mentaliseringssvårigheter så finns det trots allt forskning som visar att många autistiska kvinnor och även vissa män är skickliga på att dölja sina autistiska egenheter för omgivningen och spela neurotypiska. Så trots att överdiagnostisering kan förekomma och bör bekämpas så finns faktiskt vi som har fått en alldeles korrekt diagnos!

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism.

Dela:
Kategorier
Okategoriserade

Dessa saker kan försvåra för autister på arbetsmarknaden

Autism behöver inte betyda samma som avsaknad av arbetsförmåga. Inte heller behöver autism betyda sänkt arbetsförmåga under förutsättning att autisten har turen att hitta en arbetsplats som är anpassad efter hens behov. Dock brukar det tyvärr vara lättare sagt än gjort att hitta en sådan arbetsplats. Själv har jag turen att vara anställd hos Misa Kompetens som har anpassat arbetsplatsen för mig, men långt ifrån alla autister har samma tur. Dessa saker kan försvåra för oss autister på arbetsmarknaden:

1. Det krävda arbetstempot

Det som hindrar vissa autister från att hitta ett jobb är det krävda arbetstempot. Vissa autister har inga problem med att utföra själva arbetsuppgifterna men klarar inte av att arbeta lika snabbt som andra vilket kan bli ett hinder. Visst, arbetsgivare har rätt till lönebidrag när de anställer någon som arbetar i en långsammare takt men det är långt ifrån alla arbetsgivare som är intresserade av möjligheten. Ni kanske minns Emma: chefen på hennes tidigare praktikplats ville inte anställa henne med motiveringen att hon var för långsam och sade sig föredra att anställa någon som var snabbare, och detta alltså trots möjligheten till lönebidrag!

2. Heltidsnormen

I många länder är det vanligt med deltidsanställningar men här i Sverige är det heltidsarbete som är normen vilket troligen beror på att jämställdhetsfrågor står högt i kurs. Därför har vi en mycket fungerande barnomsorg och alla uppmuntras att arbeta heltid. Dock kan de som endast har en deltidsarbetsförmåga drabbas av heltidsnormen för det kan vara lättare sagt än gjort att hitta ett deltidsarbete. Visst, har man inga funktionsvariationer som medför en sänkt arbetsförmåga kan man välja och vraka på arbetsmarknaden och har säkert inga problem med att hitta en deltidsanställning t.ex. inom vården. Men har man autism kan det vara förvånansvärt svårt!

3. Begränsade intressen

För någon som inte har autism kan det vara svårt att sätta sig in i hur det är att ha ytterst begränsade intressen. Har man ingen förmåga att intressera sig för annat än sina specialintressen kan det utgöra ett mycket stort hinder på arbetsmarknaden. Om ens specialintresse exempelvis är konst så är det inte säkert att man lyckas hitta ett konstnärligt arbete man kan försörja sig på. Och nej, har man en ytterst begränsad mängd energi är det inte säkert att man orkar arbeta med något annat än sitt specialintresse!

4. Det sociala

Autism innebär som bekant svårigheter i socialt samspel, och det sociala riskerar därför att utgöra ett stort hinder för oss på arbetsmarknaden. Vissa autister klarar av fikaraster och jobbmöten utan problem medan andra tycker att det är svårt. Råkar man tillhöra den skaran som tycker att det sociala är oöverstigligt svårt är det inte säkert att man klarar av att arbeta alls om det är krav på obligatorisk närvaro på sociala tillställningar. Själv deltar jag i jobbmöten ungefär 1 gång i månaden men det är inte alla autister som klarar det! Har man svårt med det sociala och inte lyckas hitta en arbetsgivare som är villig att se förbi detta riskerar man att bli exkluderad från arbetsmarknaden.

5. Anställningsintervjuer

Slutligen kan det ta stopp redan vid anställningsintervjun! Har man mycket svårt med ögonkontakt och har svårt för att småprata är det långt ifrån säkert att man lyckas övertyga en arbetsgivare om att man är den ytterst duktige, noggranne och pålitlige medarbetaren som man säger sig vara. Jag hatar att de som har lättast för att prata för sig brukar ha lättast för att få arbete även om själva arbetets art inte skulle kräva någon social förmåga. Men tyvärr är det så verkligheten ser ut vilket följaktligen drabbar de autister som inte alltid är så bra på att göra ett gott intryck vid första möte.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism.

Dela:
Kategorier
Okategoriserade

Därför blev en autistisk identitet min räddning

Ibland får jag träffa föräldrar till autistiska barn som är rädda för att placera sina barn i autismklasser och ställer sig allmänt skeptiska till aktiviteter som LSS-kollo eller träffgrupper för personer med autism. Vissa vill inte ens att det ska göras en autismutredning på barnet överhuvudtaget. Detta eftersom de är rädda för att barnet anammar en autistisk identitet efter en diagnos och börjar inbilla sig att hen är mer autistisk än vad hen är. Eftersom dessa farhågor är vanligare än vad man tror så tänkte jag skriva några tankar om ämnet i dagens blogginlägg.

Gillar Goffmans teorier

Det har har gjorts forskning om hur identiteter skapas. Enligt den berömda sociologen Erving Goffman skapas och återskapas självet i den sociala kontext vi befinner oss i. Han menar är hela livet är en form av teaterspel där vi automatiskt anammar tankar, beteenden och åsikter från vår omgivning. Själv gillar jag Goffmans teorier skarpt! Det är ju totalt självklart att vår sociala miljö har en inverkan på hur vi ser på oss själva. Därför är det också självklart att om man umgås i en autistisk miljö så finns det en stor chans att man blir påverkad.

Vi blir alla påverkade

Men det som ofta förbises är att det sällan är något negativt att bli påverkad. Även icke-autister påverkas! Vi västerlänningar är påverkade av vår kultur och värderingar som råder hos oss utan att tänka på det och arabiska muslimer är påverkade av sin egen kultur och sina värderingar. Förr i tidens svenskar var också påverkade och trodde att lutheranismen var den enda rätta livsåskådningen. Alla människor riskerar därmed att ”hjärntvättas” av sin egen kultur utan att vara medvetna om det och inbilla sig att den är det enda rätta sättet att vara på. Så på vilket sätt skulle det vara skadligt att en autist blir påverkad av andra autister?

Autism finns där oavsett

Sanningen är den att vår autism finns där oavsett om vi bejakar eller förnekar den. Visst, innan jag fick träffa andra autistiska människor blev jag mest påverkad av neurotypiker, det vill säga personer som inte har en diagnos inom autismspektrat. Eftersom dessa personer fungerade på ett helt annat sätt än jag påverkades jag negativt och hade dåligt samvete för att jag klarade otroligt mycket mindre än de. Jag blev ständigt missförstådd och fick höra saker som: ”Alla människor gillar fikaraster på jobbet, det är bara att exponera sig socialt om man har svårt för det” eller ”det är inte bra att fastna i ett intresse” Om jag försökte förklara att jag fungerade annorlunda fick jag höra att annorlundaskapet bara var min inbillning.

Trodde att andra hade rätt

Att bli påverkad av den neurotypiska kulturen (jo, jag vet att det egentligen inte finns något som heter en neurotypisk kultur för alla är olika, men ni förstår nog vad jag menar) var mycket negativt för min självkänsla eftersom jag aldrig blev bekräftad för den jag var. Jag trodde att det neurotypiska sättet var det enda sättet att vara på och jag mådde dåligt när jag inte lyckades leva upp till andras förväntningar. Jag försökte variera mina aktiviteter för jag trodde att det var skadligt att ägna sig åt ensidiga aktiviteter och rutiner. Och jag hade ständigt dåligt samvete för att jag inte orkade anstränga mig tillräckligt.

Förstod att jag dög som jag var

När jag sedan fick träffa andra autister lärde jag mig att jag duger som jag är. Jag förstod också att det finns människor som har mindre energi än andra och att alla inte klarar av att bo ihop med en partner eller skaffa barn. Jag fick bekräftelse på att det är okej att tacka nej till sociala aktiviteter som gemensamma utflykter och After Works och att man ändå duger som man är och inte behöver ha dåligt samvete för att bete sig autistiskt. Jag lärde mig att det finns människor som är introverta och att inte alla behöver en daglig sysselsättning utanför hemmet för att må bra.

Mitt liv har påverkats positivt

Med andra ord har jag påverkats otroligt mycket av andra autister och jag har också anammat en autistisk identitet! Jag är inte alls samma människa som förr. Det är svårt att beskriva med ord vilken otroligt stor och positiv skillnad detta gjort i mitt liv. Förut saknade jag en identitet för jag hade ingen aning om vem jag var. Jag mådde dåligt och hade självmordstankar men idag mår jag bra och älskar livet. Jag vägrar anamma en funktionalistisk människosyn som går ut på att friska personer utan funktionsvariationer är mest värda!

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism.

Dela:
Kategorier
Okategoriserade

Jag har en ny blogg

Som ni förmodligen har märkt så fungerade min gamla blogg dåligt. Ibland låg den nere helt och ibland fungerade den men hade mycket långsamma laddningstider. Det allra värsta var att kontaktformuläret inte alltid fungerade och jag missade vissa föreläsningsförfrågningar! Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag inte hade fått föreläsningsförfrågan från Autism- och Aspergerförbundet som de hade skickat till mig! Jag var sjukt missnöjd med Websupport som mitt gamla webbhotell hette. Egentligen hade jag bestämt mig för länge sen att jag skulle skaffa en ny blogg på en helt ny domän, men när jag hade missat en viktig föreläsningsförfrågan blev det fart i mig. Och nu är den äntligen klar!

Allt känns ovant

Jag är fortfarande ovan vid den nya hemsidan men jag kommer nog vänja mig snart. Men jag är väldigt nöjd! Jag hoppas att ni gillar den nya bloggen och att prestandan kommer att vara bättre än hos Websupport. Men det ser väldigt lovande ut! 🙂

Dela: