Visste du om att en del barn med autism och ADHD fick fler anpassningar i skolan under pandemin? Det visste inte jag, men nu vet jag det! Forskare från Linköpings universitet har nämligen gjort en studie där de har intervjuat 23 föräldrar till barn mellan åldrarna 6 och 14 år med autism, ADHD eller IF. Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Scandinavian Journal of Disability Research.
Barnen fick mer struktur
Forskarna konstaterade att många barn med diagnoser tvingades bryta sina rutiner under pandemin vilket förvisso var negativt. Men samtidigt fann de att en del av dessa barn fick det lättare i skolan under pandemin. Eftersom myndigheterna rekommenderade social distansering (åh, vad jag älskar det ordet!) fick dessa barn möjlighet till avskildhet, och ibland kunde de också plugga på distans hemifrån. Eftersom distansarbete kräver planering från lärarnas sida blev det mer struktur i skolarbetet.
Ingen behaglig upplevelse
Dessutom tog många skolor bort kravet att duscha efter gymnastiklektionerna. Det måste ha varit en stor lättnad för dessa barn tänker jag för det kan ta väldigt mycket energi av exempelvis autistiska barn att tvingas duscha i en obekant miljö. Jag har autism, och under de år jag tränade på gymmet duschade jag aldrig någonsin på gymmet, aldrig! Istället gick jag hem och duschade där istället. Jag tycker faktiskt att det också tar energi att duscha hemma (till skillnad från många neurotypiker tycker jag inte att en dusch är en behaglig upplevelse), men jag vill samtidigt bli ren, och därför måste jag duscha! Och det tar betydligt mindre energi av mig att duscha hemma än i andra miljöer.
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Barnen fick stanna hemma
När elever med NPF behövde återhämtning under pandemin fick de stanna hemma. Föräldrarna berättade för forskarna att vissa barn utnyttjade situationen för att kunna vara hemma vilket jag till fullo kan förstå. Vem skulle liksom inte ta chansen att vila upp sig när möjligheten erbjuds om man lider av hjärntrötthet och kognitiv utmattning? Det är bara friskt, säger jag! Har man influensa stannar man ju också hemma från skolan och jobbet vilket är helt socialt accepterat, men kognitiv utmattning och hjärntrötthet anses tyvärr sällan vara giltiga skäl för att vara hemma.
Var tvungen att skolka
Det sägs att en människa behöver utmaningar för att må bra, men jag behöver inga utmaningar från samhällets sida. För mig är det en tillräcklig utmaning att exempelvis duscha och diska! Jag trivs med mitt nuvarande jobb som autismföreläsare, men jag trivdes också mycket bra under de år jag hade aktivitetsersättning och gick hemma på dagarna. Jag behöver inga ytterligare utmaningar än de jag redan har, och jag skolkade själv väldigt mycket när jag gick i skolan. Jag var tvungen att göra det eftersom jag mådde dåligt och var utmattad!
Det är viljan som saknas
Det provocerar mig att elever med autism och ADHD fick fler anpassningar under pandemin. Exempelvis retar det mig att barn med NPF i vanliga fall tvingas duscha i skolan. Dessa barn borde kunna ha gymnastik på eftermiddagarna och sedan gå hem och duscha! Enligt diskrimineringslagen är bristande tillgänglighet ett brott mot lagen, och skolan måste därmed vara tillgänglig för barn med NPF. Visst, i lagen stadgas att anpassningarna måste vara praktiskt och ekonomiskt möjliga att genomföra, men eftersom anpassningarna plötsligt blev genomförbara under pandemin drar jag slutsatsen att det har varit viljan från skolornas sida som har saknats.
NPF syns inte på utsidan
Med detta sagt tror jag inte att pedagoger och rektorer på svenska skolor i allmänhet är onda. Jag misstänker istället att oviljan i många fall beror på okunskap. Eftersom svårigheter som är förknippade med autism och ADHD inte alltid syns på utsidan och många av oss har en ojämn begåvningsprofil är det många som tror att vi bara är dåligt uppfostrade och att ”vi kan om vi bara vill”. Många skolor tolkar det som att barn med NPF bara inte har lust att duscha efter gymnastiklektionerna eftersom de är lata och bekväma av sig. Många saknar kunskap om hur det är att leva med sensoriska överkänsligheter och kognitiva svårigheter!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Vi autister får skämta om oss. På samma sätt som mörkhyade får skoja om sig och jag ibland kallar mig…
Vad beror det på att man glömmer saker? Det behöver inte vara dåligt närminne. För mig klarnade mycket när jag…
Man riskerar att enbart träna upp just det man övar in sig på och det tillfälligt. Precis så! Den stora…
Wow, så fascinerande! Jag har aldrig försökt träna upp den här förmågan men jag skulle aldrig heller orka träna på…
Rainman är savant. Han har ett detaljseende som gör att han ser att det är 82, 82 och 82 tandpetare.…
Lite vid sidan av ämnet men intressant. När filmen ”Rain man” var aktuell så prövade jag om det gick att…
Jag förstår dig! Jag tycker iofs att vissa skämt kan vara roliga, men jag gillar inte alla skämt.
Då har du verkligen maskerat en stor del av ditt liv! Vad bra att det hjälper dig att följa olika…
Ja, hoppas det går att hitta någon motionsform som barnet gillar! Själv har jag tack och lov hälsa som specialintresse.…
Nä de är inte roligt, sanningen är att jag avskyr att folk skojar överhuvudtaget.
2 svar på ”Barn med NPF fick fler anpassningar i skolan under pandemin”
Underbart! Jag minns att jag inte tyckte det var någon större skillnad på mitt sociala liv under pandemin. Alla verkade lida så mycket men jag tyckte bara det var skönt, haha. Eftersom jag brukade trappstäda då och började jobba mycket som barnvakt kunde jag inte jobba hemifrån och det var underbart med så tomma gator och tomt på tunnelbanan 😃
Exakt, det är skolan som saknar viljan – så bra sagt!!! Tyvärr får man ju fortfarande kommentarer om att man kan om man vill eller ska öva på det ena och det andra. Men NT:s kan aldrig tänka sig att öva på nånting eller anpassa sig eftersom deras svårigheter är så vanliga. Därför ser de inte ens det som svårigheter.
Bara nån månad sen skrev min kontaktperson från barnvaktsföretaget efter att jag skrivit ett långt mail ”lättare om vi hörs på telefon”. Vad är det som är så svårt med att läsa och skriva? 😀 Det tog typ en vecka innan hon fick tag på mig för jag behöver planera in telefonsamtal för att känna mig förberedd. Vi behövde hitta en tid som passade båda. För mig är det nästan som att någon kommer och knackar på dörren helt oväntat när de ringer, haha! Med andra ord är det svårare att ringa för det tar ju evigheter innan båda kan prata… ”du skrev ju ett ganska långt mail…” Ja det gjorde jag, och där fanns redan all info hon behövde, svaren på frågorna hon ställde fanns redan i mailet 😁
Hahaha, ursäkta att jag skrattar men helt underbart beskrivet! Tack! 🙂 🙂 Och jag håller helt med dig om att det är mycket enklare att maila än att prata i telefon av de anledningar du beskrev. Men av någon anledning tycker de allra flesta helt tvärtom. De tycker att det är energikrävande att maila och leta efter svaren där men enkelt att ringa även om det skulle ta tid att hitta en lämplig tid. De mår nog minst lika dåligt av att maila som vi mår av att prata i telefon för de tycker att det är svårt och energikrävande att skriva fram och tillbaka. Alla är inte ”skriftligt begåvade”. Och kanske är det så att extroverta ofta gillar att prata och introverta gillar att skriva? 🙂
Tyvärr är det ofta arbetsgivaren som bestämmer hur man ska ha kontakt (jag antar att din kontaktperson är någon form av chef på företaget). Men om företaget skulle känna till din diagnos (vilket jag antar att de inte gör) skulle de faktiskt ha en lagstadgad skyldighet att erbjuda dig anpassningar så länge de praktiska och ekonomiska förutsättningarna finns. Och jag tycker att skriftlig kommunikation borde vara en ytterst rimlig anpassning! :)(