Barn med autism har svårt för motorisk planering

Doktoranden Anna Bäckström på Umeå universitet har undersökt om det finns skillnader i motorisk planering mellan barn med autism och neurotypiska barn. Motorisk planering syftar på förmågan att förutse, planera och anpassa sina rörelser så att man kan genomföra en viss handling. Bäckström genomförde ett experiment där autistiska och neurotypiska barn bland annat fick greppa och flytta en halvcirkelformad pinne i olika mål. Det hon var intresserad av var att ta reda på hur de autistiska och neurotypiska barnen gick tillväga när de planerade och genomförde sina rörelser.

Autistiska barn hade svårigheter

Bäckström fann att autistiska barn hade svårare att planera sina rörelser än neurotypiska barn. Detta yttrade sig bland annat i att de autistiska barnen behövde mer tid än neurotypiska barn och gjorde fler justeringar för att genomföra uppgifterna. De autistiska barn som hade dåligt arbetsminne och låg begåvning hade svårare att snabbt anpassa sina rörelser än de som hade hög begåvning.

Autister utvecklas annorlunda

Slutligen visade resultatet att neurotypiska barn fick bättre visuomotoriska färdigheter när de var mellan 7 och 9 år. Detta gällde dock inte barn med autism vilket pekar på att visuomotorisk integration utvecklas annorlunda hos oss med autism (visuomotorisk integration syftar alltså på en förmåga att använda visuella intryck vid rörelseplaneringen). För att barn med autism ska få rätt insatser och bemötande ska svårigheterna med rörelseplanering och visuomotorisk integration beaktas, konstaterar Bäckström.

Blir utmattad av städning

Nu är jag ju inte ett barn utan en vuxen med autism, och jag har normalt IQ. Men ändå känner jag igen mig i det som kom fram i studien. Att jag måste planera alla mina rörelser bidrar säkert till att jag blir utmattad av att utföra praktiska sysslor som städning, och därför städar boendestödjaren hos mig. Om mina ögon ser något på golvet som inte ska vara där tar det mycket energi av mig att först registrera och tolka synintrycket och sedan plocka upp föremålet och placera det på ett annat ställe.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Behövde spara energi

Ni som har läst min blogg länge minns kanske att jag brukade plocka upp posten från hallgolvet en gång i veckan istället för att göra det varje dag. Detta var alltså när jag fortfarande hade en gammaldags brevlåda där posten hamnade på hallgolvet. Jag gjorde det för att spara energi: motorisk planering gör mig utmattad! Jag vet hur man plockar upp posten från hallgolvet, men eftersom det tar energi av mig väljer jag att lägga min energi på annat. Jag resonerar att man bara lever en gång, och därför vill jag hellre ta vara på livet och vara lycklig istället för att lägga min energi på ”onödig motorisk planering”.

Orkar inte vara på alerten

Om jag inte aktar mig brukar jag dessutom gå in i saker och få blåmärken. För att undvika blåmärken skulle det krävas att jag hela tiden är superuppmärksam och tänker på vad jag ser och hur jag går, men jag vill å andra sidan slappna av ibland! Förra året hade jag en boendestödjare ett tag som inte förstod mitt behov av att slappna av, och hon tyckte bland annat att jag behövde bli bättre på att plocka undan efter mig och hålla rent. Hon trodde att det bara handlade om ”bristande motivation” och ansåg att hon ”i egenskap av min boendestödjare behövde motivera mig och få mig att tro på min egen förmåga.” Men jag vägrar vara på alerten hela tiden eftersom det skulle sänka min livskvalitet!

Har valt bort att skaffa barn

På grund av mina svårigheter har jag valt bort att skaffa barn. Jag vet att det skulle ta orimligt mycket energi av mig att klä på och av barnet, bada barnet, byta blöjor och nej, det skulle inte räcka med att ”pappan gör hälften eller två tredjedelar av jobbet.” Att hela tiden hålla koll på vad barnet gör och sedan planera mina rörelser utifrån det: aldrig i livet, säger jag! Alla autister har inte lika svårt för detta och det finns massor av vuxna med autism som har skaffat barn och blivit utmärkta föräldrar. Men jag skulle inte klara av det!

Vi är inte lata och omotiverade

Nu handlade Bäckströms avhandling om autistiska barn, men det skulle inte förvåna mig om motoriska svårigheter också var vanliga hos vuxna med autism. Många vuxna autister har som sagt inte svårt för motorisk planering, men det hade varit intressant att veta hur vanligt det är. Jag hoppas att det i framtiden forskas på hur förmågan till motorisk planering ser ut hos autistiska vuxna! Olika professioner skulle behöva kunskapen så att de inte tror att vi autister är ”lata” och ”omotiverade”.

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.