Det är inte ovanligt att andra människor förväntar sig att vi autister fungerar precis som normen och inte har särskilt stora svårigheter, och detta även om vi har berättar att vi har autism. Förmodligen beror det på att många av oss autister kan ha så kallade ”osynliga” svårigheter, det vill säga svårigheter som inte märks vid den första anblicken när man bara diskuterar en stund med oss. Om autisten är verbal och dessutom har styrkor tack vare ojämn begåvningsprofil är det många som tar för givet att autisten fungerar ungefär som en neurotypiker, det vill säga som en person utan autism.
Kan märkas på bemötandet
Ett talande exempel på detta är hur vissa boendestödjare kan bemöta sina autistiska brukare. Jag har stött på några boendestödjare som har tyckt att det är orättvist att en autist får allt serverat på ett silverfat och inte behöver anstränga sig bara för att denne har en diagnos. Okej, exakt så här uttrycker sig inte de flesta boendestödjare (även om de innerst inne menar det), men däremot kan de antyda att bara för att man har autism så måste man komma ihåg att utmana sig själv och inte bara göra det som känns mest bekvämt för stunden. Och enligt dessa boendestödjare gör autisten det bekvämt för sig om denne exempelvis sitter ner och tittar på boendestödjaren när boendestödjaren exempelvis rengör kylskåpet.
Det sociala kan ta energi
Vissa autister tycker även att det sociala är utmattande. Att ta emot stöd och vara social med boendestödjaren kan vara en stor ansträngning för vissa autister, särskilt om boendestödjaren inte förstår att autism handlar om mycket mer än bara sociala utmaningar. Vissa autister kan tycka att det är mycket jobbigt att en främling kommer hem till dem och att man måste småprata med personen! Själv tycker jag inte att det är jobbigt om personkemin stämmer med boendestödjaren (vilket det långt ifrån alltid gör), men de autister som tycker att det är jobbigt att umgås kan till och med behöva ställa in boendestödet väldigt ofta bara för att de inte orkar vara sociala!
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Autistens vardag är utmanande
Att utgå från att en autist inte utmanar sig själv visar att man inte har någon aning om vad autism är! Faktum är att autism kan ge stora kognitiva svårigheter. Men visst, om en frisk person UTAN kognitiv funktionsnedsättning bara skulle sitta bredvid och titta på när andra gör saker åt hen skulle man kanske kunna säga att personen gör det bekvämt för sig. Men lever man med en kognitiv funktionsnedsättning är vardagen redan utmanande som den är. Man måste lägga energi på saker som går lätt för andra människor!
Tycker inte om att duscha
Själv har jag aldrig förstått mig på människor som säger: ”Vad skönt det ska bli att duscha när jag kommer hem.” Jag har aldrig någonsin tyckt att det är skönt att duscha eftersom det är så energidränerande. Min hjärna måste fokusera på varje moment när jag duschar vilket tröttar ut hjärnan. Jag duschar ändå men bara för att jag måste bli ren. Jag skulle aldrig någonsin för mig att duscha för att jag tycker är skönt, inte ens när jag är svettig och smutsig! Dessutom har jag valt bort barn – inte för att jag ogillar barn för jag älskar dem verkligen – men jag skulle aldrig orka vara en förälder! Jag har alldeles för stora kognitiva svårigheter för det. Och det är just därför jag har boendestöd och inte orkar lika mycket som en neurotypisk person.
Det bästa upplägget för autisten
Att en autist sitter ner och tittar på vad boendestödjaren gör betyder ofta att biståndsbedömaren har bedömt att det är det bästa upplägget för autisten eftersom autistens hjärna annars skulle bli överbelastad. En sådan autist anstränger sig hela tiden och gör det definitivt inte ”bekvämt för sig”. Även om du som boendestödjare skulle tycka att ”det inte alls syns att din brukare har autism” betyder det inte att denne inte har autism. Det betyder bara att du inte förstår vad autism handlar om!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Det kom en olämplig personal från hemtjänsten till mig igår. Jag tog emot hen för att vara artig. För att…
Jag skulle nog själv gärna skriva en rubrik om mitt liv i din stil, men byta ut ordet tack Sverige…
För mig är det här bara en välvillig diskussion. Finns inget rätt eller fel, utan bara olika åsikter 🙂
Det här problemet du lyfter är väldigt vanligt, det kan jag verkligen intyga själv också och det är alltid lika…
Tack för ditt svar Paula. Du har helt rätt i att det finns många neurotypiker som också saknar självinsikt, visst…
Min upplevelse är att dom flesta autister månar om sin diagnos och identiteten därav, många tycker det är viktigt att…
Idag finns det definitivt en övertro till KBT! Och jag vet ju att det hjälper många, men alla blir inte…
Vad tråkigt att du gick in i väggen, men hoppas du får bra stöd av din fru. Det finns säkert…
Jag håller med! Hos min utförare finns det inga sådana begränsningar utan den enda begränsningen är vilka tider boendestödjaren själv…
Ja det borde verkligen stå att symptom på ångest eller annan psykisk ohälsa kan va adekvata reaktioner på konstant anpassning…
8 svar på ”Autistens vardag är utmanande som den är”
Bra inlägg. Sådär kunde min f.d kontaktperson vara och ibland när vi var ute på stan eller ute på andra ärenden kunde jag få plötsliga ångestattacker på grund av alla människor och alla intryck. Det tyckte hon var konstigt och hon blev alltid lite besvärad när det hände, hon blev liksom helt tyst, började skruva på sig och det var jag som blev tvungen att försöka få igång samtalet igen. Det var även flera gånger då jag, via långa och utförliga sms, fick sitta och försöka förklara för henne hur jag fungerar när hon rörde till det med planeringen kring träffar och liknande. Jag har inte den orken tyvärr så det enda det resulterade i var att jag blev ännu mer frustrerad och upplevde att hon slukade all min energi. Hon kunde exempelvis fråga om jag kunde vänta på henne i någon halvtimme på biblioteket eller stan, under den värsta tiden då det var som mest folk där, eftersom hon skulle bli sen (vilket hon ofta var till våra träffar). Det var liksom en massa förslag och idéer som visade att hon inte förstod någonting om hur jobbigt jag hade det utifrån mina svårigheter utan hon verkade bara förutsätta att jag var som vem som helst.
Under det sista halvåret av vår kontakt började jag känna väldigt mycket irritation gentemot henne och då är det dags att avsluta uppdraget vilket jag även gjorde då jag ledsnade på hennes oförmåga att förstå hur min autism påverkar mig.
Bortsett från kontaktpersonen har jag nog inte haft problemet att andra har trott att jag klarar mer än vad jag gör (förutom under åren med arbetsförmåge-utredningar och försök till kommunala insatser), snarare tvärtom. De personer jag har nämnt att jag har autism till tror snarare att jag inte klarar någonting alls. En bekant som jag pratade med blev till exempel förvånad när jag berättade att jag betalar mina räkningar själv, dvs utan något stöd. För mig kändes det lite som en förolämpning, det kändes nästan lite som om hon hade trott att jag behövde hjälp att torka mig efter att ha varit på toaletten. Jag gillar exempelvis inte att få beröm för sånt som jag anser är struntsaker och helt självklara för mig att klara av. 😄
Min upplevelse är att när man berättar att man har autism så placeras man i något slags fack för de som är lite mindre vetande. Nu har jag iofs stora problem med att jag ibland blir totalt blockerad i sociala situationer och förlorar talförmågan, så vissa tror kanske att jag är mer funktionsnedsatt än vad jag är i vissa avseenden. Flera gånger har jag hört en del säga saker som ”Det finns ingenting med dig som signalerar att du är autistisk”.
Det låter som en jobbig upplevelse med kontaktpersonen! Många kontaktpersoner som har uppdraget enligt LSS saknar kunskap om autism, tyvärr 🙁 Det enda som krävs för att bli en kontaktperson är att man ska vara ”en medmänniska”, typ. Man behöver inte ha kunskap om olika diagnoser.
Det låter som att kontaktpersonen behandlade dig som om du inte hade en funktionsnedsättning och utgick från att du bara ”larvade dig” och överdrev när du fick dina ångestattacker. Det är också respektlöst att ständigt komma för sent till träffar när man jobbar som kontaktperson, tycker jag! En sådan person tycker jag inte passar som kontaktperson alls.
Jag gillar inte alls att höra att det inte finns någonting som signalerar att jag är autistisk. Vissa boendestödjare har sagt så till mig, och de menar att ”de vet” eftersom de jobbat med autistiska brukare i flera år, och jag är inte alls som de!
Jag förstår vad du menar med att få beröm för saker som är självklara för de flesta andra. Men jag är så trött på att få höga krav på mig att jag blir glad när jag får frågan: ”Kan du läsa och skriva?”, haha! 🙂
Ja jag har märkt det tyvärr och tycker väl att det är lite synd. Iockförsig kan man ju behöva kontaktperson av många olika anledningar, inte bara för att man har autism men det är synd att det ofta ska ligga på oss autister att ”utbilda” de som ska ge oss stöd på olika sätt.
Jag håller med om att det är respektlöst, hon bad ju liksom inte om ursäkt heller när det hände och det var väl det som gjorde att jag bestämde mig för att inte fortsätta träffa henne.
Haha, vad skönt att du tänker så, ska försöka tänka likadant. Som du säger har ju vi med autism ofta haft höga krav på oss och det är nog jobbigare ändå än motsatsen så jag ska försöka njuta av att jag numera nästan inte behöver möta några krav alls. 😄
Ja, det är sjukt att vi autister ska behöva ”utbilda” de som ger oss stöd. En brist med kontaktpersoner är att de ofta ”bara” förväntas vara medmänniskor så de behöver ingen särskild utbildning. Och när det knappt finns några krav på att bli kontaktperson blir konsekvensen att vissa kontaktpersoner inte har en susning om vad autism handlar om och följaktligen inte kan bemöta oss på rätt sätt.
Verkligen respektlöst av henne att inte be om ursäkt! Jag tycker att du gjorde helt rätt i att sluta träffa henne.
Haha, jag tycker att det är helt underbart om det inte ställs några krav på mig! 🙂
Det är tröttsamt att ständigt få höra att man behöver utmaning på utmaning.
Ja verkligen! Jag har aldrig någonsin varit i en situation där jag skulle behövt fler utmaningar.
Har heller aldrig varit i en situation där jag skulle behövt fler utmaningar. Drunknar i utmaningar som ingen ser. Det som är en utmaning för en neurotypiker kan bli väldigt mycket större utmaning om man är autistisk. T ex en begravning, busspendlande i rusning, föräldramöte på barnens skola/förskola, söka vård på vårdcentralen eller att vårdas på sjukhus är några enstaka exempel på situationer autister kan ha stora utmaningar med.
Jättebra skrivet! En genomsnittlig neurotypiker kan tycka att de saker du nämnde kan vara mindre stressmoment i vardagen. Och eftersom neurotypikern bara blir ”lite stressad och trött” kan hen tro att en autist klagar i onödan när denne säger sig bli helt utmattad av dessa aktiviteter! Många neurotypiker har svårt att förstå gradskillnaden mellan att vara ”lite stressad” och ”helt utslagen”.