Autism och svårigheter med generalisering

Ibland kan vi som lever med autism ha svårt att utföra sysslor i en okänd miljö. Vissa autister kan exempelvis koka pasta i sitt eget hem, men skulle ha svårt att göra samma sak i någon annans kök. Det beror på att köket ser helt annorlunda ut än vad man är van vid. En person utan autism har ofta lätt för att skapa sig en överblick och finna sig tillrätta i en ny miljö, men för en person med autism kan det ta väldigt lång tid. I autism kan det nämligen ingå generaliseringssvårigheter, vilket innebär att man har svårt att föra över information och erfarenheter från en situation till en annan.

Levde på bakelser och plocksallad

Som ni vet flyttade jag i juni, och under de första veckorna levde jag på bakelser och plocksallad. Nu tycker ni kanske att det låter helt normalt, men kom ihåg att hälsa är mitt specialintresse. I vanliga fall skulle jag aldrig äta bakelser – aldrig! Jag är den som tackar nej när en kollega bjuder på fika på jobbet och jag köper aldrig hem något onyttigt. Ändå åt jag wienerbröd och bullar till både frukost och middag under en lång period efter flytten, kombinerat med plocksallad till lunch! Allt detta köpte jag i matbutiken som ligger i mitt nya bostadshus. Jag behöver inte ens gå ut på gatan utan kan ta mig dit direkt via trapphuset. Det var enkelt!

Var tvungen att göra så

Jag gjorde inte så för att jag ville, utan för att jag var tvungen. Min hjärna var helt utmattad efter flytten och jag klarade inte av att äta något som krävde minsta lilla ansträngning. Jag klarade varken av att laga mat i ett kök som inte såg ut som jag var van vid eller att diska. Att äta plocksallad och bakelser var enkelt: det gav mig energin jag behövde och jag slapp disk!

Åt mackor

När jag hade ätit så ett tag tog jag nästa steg: jag bestämde mig för att testa att byta ut bakelserna mot mackor för att slippa allt socker. Observera att jag aldrig äter mackor i vanliga fall. Jag tycker inte att bröd är särskilt hälsosamt, och inte pålägg heller eftersom det oftast handlar om charkuterier (och ost klarar jag inte av att äta på grund av smaken!). Men nu mådde jag lite bättre, så min energi räckte med nöd och näppe till att breda mackorna och ställa tillbaka smöret i kylskåpet efteråt. Det var ett stort steg som tog emot eftersom jag visste att det skulle kräva energi, men jag klarade det! Så levde jag i ytterligare några veckor.

Har inte orkat tänka

Det tog lång tid innan jag kände mig redo att börja värma mat i ugnen. Första gången jag använde den värmde jag chicken nuggets – vilket också är något jag normalt inte äter eftersom det är halvfabrikat. Det är först nu som jag har blivit redo att äta som vanligt igen. Det här är inget jag hittar på; jag saknade verkligen förmågan att använda köket! Det berodde dels på den främmande miljön, men också på flyttstressen, som gjorde det ännu svårare att hantera en ny omgivning. Stressen gjorde mina generaliseringssvårigheter värre. Att vistas i en ny miljö kräver tankekraft, men jag har inte orkat tänka!

Var ingen lyx

Detta får mig att tänka på studentbostaden jag bodde i i Wien i början av 2000-talet. Under de månader jag bodde där använde jag inte köket en enda gång och förvarade inte antingen mat i kylskåpet. Det var nästan alltid någon annan student i det delade köket, vilket gjorde att jag inte fick möjlighet att bekanta mig med miljön i lugn och ro. Därför var jag tvungen att äta ute. Andra tyckte att det var en lyx, men för mig var det en ren nödvändighet!

Är en gåta för mig

För någon som inte har svårt med generalisering kan det vara svårt att förstå hur en autistisk person kan bli helt handlingsförlamad i en okänd miljö. Samtidigt är det en lika stor gåta för mig att så många personer utan autism problemlöst kan använda nästan vilket kök som helst – både sitt eget och andras!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.