Autism och social osäkerhet

Att leva med autism kan innebära en stor osäkerhet i sociala situationer, särskilt för de autister som är medvetna om att de inte alltid förstår neurotypiska sociala koder. Det är en extra utmaning för oss som skattar högt på personlighetsdraget vänlighet – det vill säga är väldigt måna om att vara andra till lags och undvika att såra någon. Jag har inget emot att bryta mot sociala konventioner om jag bara riskerar att uppfattas som konstig eller udda, men det blir jobbigt för mig om jag uppfattas som ovänlig.

En aktuell händelse

Nyligen läste jag om miss Finland Sarah Dzafce som fråntogs titeln efter att ha delat en bild på Instagram där hon drog ut sina ögon åt sidorna och skrev att hon var ute och åt med en kines. Detta väckte starka reaktioner både nationellt och internationellt. Hon anklagades bland annat för att vara rasistisk som skojat om kinesers utseende. Kort därefter reagerade ledningen för Miss Finland och lät inte Sarah behålla sin titel, eftersom organisationen inte tolererar rasism.

Blev orolig

Jag blev omedelbart orolig. Jag avskyr alla former av rasism och tar avstånd från alla som uttrycker främlingsfientliga åsikter eller exempelvis anklagar syriska och somaliska flyktingar för att vara lata om de inte lärt sig svenska lika snabbt som ukrainska flyktingar. För mig är det viktigt att alla jag har nära kontakt med delar en humanistisk människosyn, men jag hade uppriktigt ingen aning om att skämtsamma inlägg om kinesernas ögon kunde uppfattas som rasistiskt! Jag förstod verkligen inte varför människor blev så arga på Sarah när hon bara försökte vara rolig. Tyvärr hade jag själv kunnat göra något liknande! Det är obehagligt att tänka på det, men jag försäkrar att jag inte har några onda avsikter.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Ser det som ett skämt

Som sverigefinne är jag van vid frågor som: ”Var är din Koskenkorva?” eller ”Har du varit ute och slagits i stan idag? Ni finnar brukar väl slåss och bära kniv i väskan?” eller ”Heter din pappa Pekka?” Jag har alltid tyckt att det varit roligt och jag har skrattat varje gång. Kanske har jag konstig humor, men jag har aldrig upplevt att svenskarna varit rasistiska när de skojat om mitt finska ursprung. Jag har bara sett det som ett harmlöst skämt. Och därför antog jag att kineser också skulle känna likadant och skratta om någon skojade om dem!

Har råkat uppröra andra

Det som hände Sarah oroar mig väldigt mycket och påminner mig om hur oerhört försiktig man måste vara som autist för att inte oavsiktligt såra någon. Jag har också själv råkat skriva saker på bloggen som gjort andra upprörda – inte för att jag velat provocera, utan bara för att jag skrivit vad jag tycker och tänker. Sarah har nog inte autism, men det tröstar mig inte utan tvärtom. Om en neurotypiker kan göra sociala misstag som upprör många (jag är övertygad om att Sarah inte hade en tanke på att inlägget skulle kunna uppröra någon), hur ska jag som autist kunna agera socialt korrekt i alla situationer?

Att anpassa sig eller vara sig själv?

Ibland känner jag att man knappt vågar andas och att man måste trippa på tårna för att inte såra någon. En genomsnittlig neurotypiker kan ofta bedöma vad som är socialt acceptabelt, men jag kan inte alltid göra det. Jag försöker därför ofta ta det säkra före det osäkra och vara helt tyst om jag inte är helt säker på hur det jag vill säga kommer att tas emot. Det begränsar mig, men det finns bara två val: att anpassa sig eller att vara sig själv och ta konsekvenserna. Och eftersom jag har en stark tendens att vara till lags väljer jag att anpassa mig i just detta fall. Jag skulle kunna välja annorlunda, men det vill jag inte, eftersom jag inte vill ta konsekvenserna.

Viktigt råd

En psykolog gav mig ett bra råd. Hon sa att det inte är fel att anpassa sig i vissa situationer när man träffar ytligt bekanta, men att det är viktigt att välja med omsorg vilka personer man vill släppa in i sitt liv och utveckla nära vänskapsrelationer med. Om någon lätt blir sårad av det jag säger och gör är det förmodligen så att personkemin inte stämmer eftersom vi är alldeles för olika. Då kanske jag inte ska utveckla en nära vänskapsrelation med vederbörande och spendera min fritid med personen eftersom jag aldrig kommer att kunna vara mig själv. Om jag däremot väljer att umgås med människor som fungerar och resonerar som jag kommer jag kunna vara helt mig själv och slipper känna mig begränsad kring vad jag “får” och “inte får” säga.

Väljer numera ensamhet

Numera väljer jag oftast att vara ensam eftersom jag trivs med det, men jag är övertygad om att psykologens råd kommer att fungera utmärkt om jag någon gång i framtiden skulle vilja ha ett socialt liv!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.