Kategorier
Paulas blogg

Nyutkommen bok om Aspergers syndrom!

Gothia Förlag har gett ut en bok som handlar om att ge stöd till personer med Aspergers syndrom. Boken heter Vill du ha hjälp? Nej tack gärna! Bland annat Jill Söderlund och Agneta Lindberg, som båda var mina klasskamrater på informatörsutbildningen på Ågesta Folkhögskola, har varit med och skrivit boken. Båda är duktiga föreläsare. Jill har idag företag som heter Adaptis. Grattis Jill och Agneta till utgivningen av boken!

Dela:
Kategorier
Paulas blogg

Nyutkommen bok om Aspergers syndrom!

Gothia Förlag har gett ut en bok som handlar om att ge stöd till personer med Aspergers syndrom. Boken heter Vill du ha hjälp? Nej tack gärna! Bland annat Jill Söderlund och Agneta Lindberg, som båda var mina klasskamrater på informatörsutbildningen på Ågesta Folkhögskola, har varit med och skrivit boken. Båda är duktiga föreläsare. Jill har idag företag som heter Adaptis. Grattis Jill och Agneta till utgivningen av boken!

Dela:
Kategorier
Paulas blogg Sömn och hälsosam livsstil

Asperger och sömn del 2

God morgon!

Idag har jag sovit lite bättre trots att jag fortfarande vaknade mitt i natten onödigt många gånger. Så det kunde ha varit bättre!

Som jag lovade igår så fortsätter jag skriva om Aspergers syndrom och sömn. Jag har märkt att sömnmönster hos oss med asperger kan ibland skilja sig otroligt mycket från normen. Vissa aspergare klarar sig med extremt lite sömn, andra behöver 12-14 timmar. Vissa går och lägger sig kl 6 på morgonen för att vakna vid 16 på eftermiddagen, andra lägger sig tidigt och går upp vid småtimmarna. Vissa kan sova nästan ett dygn i sträck, vara vakna i två dygn, sova ett dygn igen och så vidare. Vissa har 30-35 timmars dygn, vilket kan innebära att man kanske sover längre än andra människor men däremot är man vaken 16-17 timmar precis som de flesta människor. Då lägger man sig senare och senare varje kväll och vaknar senare och senare.

Själv behöver jag extremt mycket sömn för att må bra. När jag bara sovit i 7 timmar, mår jag inte bra och har svårt för att fungera. Och eftersom jag har utvecklat allvarliga sömnproblem under det senaste året, är jag beroende av regelbundna sömnrutiner. Jag lägger mig alltid samma tid och kan inte avvika från tiderna det minsta lilla. Har jag varit uppe för sent, är hela min dygnsrytm förstörd i värsta fall för en hel vecka! Om jag vet att jag kommer att ha en extra tidig morgon eller en sen kväll följande vecka, måste jag börja ändra på min dygnsrytm minst en vecka i förväg och göra det långsamt (läs: med 15-30 minuter om dagen).

Jag har testat otroligt många huskurer, bland annat Valerina, varm mjölk, kallt fotbad precis innan läggdags, hypnos, en lugn promenad på kvällen, att gå upp mitt i natten om jag inte kan sova, varm dusch innan läggdags, banan/honung/kalkon på kvällen, melatonin, olika avslappnings- och andningsövningar och en s.k. sömnrestriktionsmetod som går ut på att man minskar kraftigt sin tid i sängen och alltid lägger sig och går upp vid samma tid och endast spenderar ca 5-6 timmar i sängen. Det sistnämnda testade jag i ett halvår och det gjorde bara mina sömnproblem värre. Inget av detta har gett mycket effekt. Följande metoder har dock fungerat någorlunda

-aldrig någonsin koffein, inte ens på morgonen
-inga större måltider, vätska, kryddor eller salt på kvällen
-30-60 minuters promenad varje morgon i dagsljus
-stänga av datorn och mobilen 3 timmar innan läggdags
-inga tupplurar på dagen, oavsett hur trött jag är
-akupunktur
-måttlig träning på morgonen eller tidigt på eftermiddagen
-inga föreläsningsplaneringar eller annat arbete på kvällen

Om ni läsare har några tips för bättre sömn, kommentera gärna! Och från er som har egen Asperger-diagnos så vore det också roligt att höra hur ni sover på nätterna och om ni har en annorlunda dygnsrytm.

Dela:
Kategorier
Paulas blogg Sömn och hälsosam livsstil

Asperger och sömnproblem

Trots att jag sover snäppet bättre nu är förra året, finns det fortfarande nätter då jag vaknar ungefär en gång i timmen. Inatt var det en sådan natt. Jag somnade nästan med en gång men vaknade igen efter en timme igen för att sedan somna om igen. Och så fortsatte det natten igenom. Jag kom därför aldrig ner i djupsömn. Men det är ingen idé att sova länge på morgonen eller ta en tupplur på dagen för då förvärras mina sömnproblem ytterligare.

Trots att sömnsvårigheter inte nämns i diagnoskriterierna för Aspergers syndrom och autism, har majoriteten av alla aspergare som jag träffat antingen sömnproblem eller åtminstone en avvikande dygnsrytm. Jag har hört olika teorier kring vad som orsakar sömnproblemen. En del menar att det beror på att hjärnan är annorlunda uppbyggd hos oss och att vi därför har en avvikande melotoninproduktion, andra menar att det beror på att våra sömnsvårigheter beror på stresskänslighet.

Jag tycker att det här med sömnsvårigheter vid Aspergers syndrom är intressant. Jag har själv alltid upplevt min vardag som stressig, men förut när jag gick hemma med aktivitetsersättning i flera års tid utan någon sysselsättning, minskade stressnivån betydligt. Då mådde jag som bäst, sov som ett barn och vaknade alltid utvilad. Men nu när jag börjat arbeta som föreläsare, innebär det stress och jag har utvecklat sömnproblem. Eftersom problemen började samtidigt som jag började föreläsa och jag sover bättre när jag har semester, ser jag ett direkt samband.

Eftersom jag har hälsa som specialintresse och vill leva så naturligt som det bara går, är jag skeptisk mot sömntabletter. Därför försöker jag undvika sånt så gott det går. Förut svor jag att jag aldrig någonsin stoppa i mig sömnpiller under några som helst omständigheter. Varför skulle jag ta sömnpiller när jag till och med är så extrem att jag undviker vitaminpiller?

Men det är så lätt att uttala sig när man aldrig varit i situationen själv. När det hade gått ett år och mina sömnproblem fortfarande allvarligt påverkade min vardag, kände jag mig tvungen att börja med sömntabletter. Jag fick inse att det inte gick att leva som jag gjorde: jag hade börjat få självmordstankar, grät för minsta lilla, ramlade ständigt och gjorde mig illa, kunde inte duscha, äta eller läsa, och allt detta eftersom jag inte sov. Jag insåg att jag inte ville se tillbaka till mitt liv som gammal och förknippas alla mina yngre år med att inte sova. Så jag bad min läkare att skriva ut sömntabletter till mig. Dock tar jag dem så sällan som det bara går.

Vissa tycker att det är fel av mig att inte äta dem oftare. Många känner ju till hur dåligt jag mår av att inte sova ordentligt och de undrar varför jag torterar mig själv på det här sättet när ett litet piller skulle få mig att sova bättre. Även min läkare tycker att jag borde vara snällare mot mig själv. Men jag vägrar. Hellre testar jag naturliga metoder i form av livsstilsförändringar. Många tycker att jag redan har testat nästintill alla livsstilsförändringar, sömnhygientips och huskurer som finns, men jag vill testa ännu fler! Jag är envis och ger aldrig upp.

I mitt nästa blogginlägg kommer jag skriva mer om vilka naturliga metoder som fungerat för mig för bättre sömn. Hej så länge!

Dela:
Kategorier
Paulas blogg Vardag med Asperger

Hur är det att leva med Asperger?

En av de svåraste frågorna jag fått är hur det är att leva med Asperger. Då vet jag inte riktigt vad jag ska svara.

För det första går frågan aldrig att svara på generellt utan jag kan bara berätta hur det är och har varit för just mig. Asperger yttrar ju sig ibland hos andra på ett helt annat sätt jämfört med hur det yttrar sig hos mig. Och även om det skulle yttra sig på nästan samma sätt hos någon annan, betyder det inte nödvändigtvis att vi upplever våra diagnoser på samma sätt. Den personen kanske har en helt annan personlighet, har andra erfarenheter av andras bemötande etc. Omgivningens bemötande gör nämligen en stor skillnad.

För det andra blir jag ställd av en sådan fråga eftersom jag inte har någonting att jämföra med. Eftersom jag är född med Asperger och kommer att leva med det resten av livet, har jag ingen aning om hur det skulle kännas att inte ha Asperger. Hur skulle jag kunna veta det om jag aldrig har upplevt något annat? Tänk om jag skulle fråga någon ”normal” person hur det känns att inte ha Asperger. Skulle det inte vara en lika absurd fråga?

Däremot har jag hur mycket som helst att berätta om när jag föreläser om Asperger. Då berättar jag om Asperger generellt, tar upp vilka svårigheter och styrkor jag har, min uppväxt, vilka erfarenheter jag har när det gäller omgivningens bemötande osv. Enligt min erfarenhet upplever många att det är omgivningen som avgör hur livet är för en Asperger-person. Respekterar omgivningen personens egenskaper och accepterar honom/henne som h*n är? Det är det som är det viktiga. För vem skulle må bra av att leva i en omgivning där alla tjatar på en hela tiden att man gör fel, inte duger som man är och måste ändra på sig?

 

 

Dela:
Kategorier
Aspergers syndrom och autism Paulas blogg

Är det viktigt att skaffa sig en Asperger-diagnos?

Många människor frågar mig om jag tycker att det är viktigt att söka sig till en neuropsykiatrisk utredning och skaffa sig en Asperger-diagnos om man misstänker att man själv eller en närstående har det. Vad gör en diagnos för nytta?

Alla har olika åsikter om ifall det är viktigt att skaffa sig en diagnos eller ej men många, däribland jag själv, har haft en mycket stor nytta av en diagnos. För mig har det bland annat inneburit en bättre självkännedom och upprättelse. När jag för första gången läste böcker om asperger och autism, kände jag igen mig. Att känna igen sig låter kanske inte så märkvärdigt för någon som aldrig känt sig udda och avvikande, men för mig var det en stor lättnad att känna att jag inte var ensam med mitt annorlundaskap. Tack vare min diagnos kunde jag också söka mig till träffgrupper för personer med Aspergers syndrom.

Det var även en stor lättnad för mig att få veta att det som jag hade känt hela livet inte hade varit min inbillning. Jag hade alltid känt att vardagen dränerade mig på onormalt mycket energi, men när jag tog upp det med andra människor innan diagnosen var det inte många som trodde mig. ”Äsch, du måste skärpa dig”, fick jag ständigt höra. Nu vet jag att vardagen faktiskt tar mycket energi av oss aspergare och att jag inte är lat för att jag känner så.

Många av oss kan även behöva stöd i vardagen. Med en Asperger-diagnos kan man få stöd och hjälp enligt LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Man har bland annat rätt att få bo på ett LSS-boende om man inte klarar av att bo själv. Man kan även ansöka om en kontaktperson, ledsagare eller boendestöd. Visst, boendestöd söker man enligt SoL och man ska inte behöva någon diagnos för att få SoL-insatser. Men många av oss upplever ändå att det är lättare att få boendestöd beviljat om man har en diagnos inom autismspektrat.

Med detta sagt är det mycket viktigt att individen själv får avgöra om han eller hon skulle ha nytta av en diagnos. Vissa är nöjda med sina liv och känner att en diagnos inte skulle tjäna till någonting, vilket omgivningen bör respektera. Vi aspergare är sinsemellan mycket olika och känner därför olika inför att skaffa en diagnos. 

Dela:
Kategorier
Paulas blogg

Mitt första blogginlägg

Efter att jag gett ut min bok På ett annat sätt: mina erfarenheter av Aspergers syndrom – ett autismspektrumtillstånd (Sivart Förlag), har jag fått väldigt många mejl med frågor från både föräldrar och personer med egen Asperger-diagnos. Även många ställer frågor till mig efter mina föreläsningar. Jättekul att jag fått så mycket respons! Ofta är det många som ställer liknande frågor och jag skulle gärna vilja kunna hjälpa ännu fler. Det är därför jag bestämt mig för att starta en blogg nu där jag bland annat tar upp frågor som många tar upp i sina mejl. Jag tänker samla frågor som flera ställer och ta upp många av de sakerna i bloggen. Hoppas ni läsare kommer att få nytta av bloggen! 🙂

Dela:
Kategorier
Aspergers syndrom och autism

10 fakta som alla borde känna till om Aspergers syndrom

Trots att kunskapen om Aspergers syndrom och autism ökat något, har jag stött på många kunskapsluckor ute i samhället när jag föreläser. Här har jag samlat de 10 viktigaste fakta som jag anser att alla som träffar personer med Aspergers syndrom och autism bör känna till:

1. Vi som har Aspergers syndrom är extremt olika. Minst lika olika som ni neurotypiker är. Om du tidigare träffat en person med Aspergers syndrom, betyder det inte att nästa aspergare du kommer att träffa kommer att fungera likadant. Lär känna personen, inte bara diagnosen!

2. Att bli jämförd med andra människor kan kännas väldigt kränkande. Därför bör du aldrig jämföra oss aspergare med varandra och säga: ”jag känner minsann någon med Aspergers syndrom som klarar av det här, så därför borde du skärpa dig lite och klara det också”. Ni neurotypiker klarar ju också olika mycket. Några av er blir VD:s på företag, andra får nobellpriser. Men det betyder inte att alla ni neurotypiker kommer att klara det! Och för er som inte klarar det är det inte bara att ”ta sig i kragen och skärpa sig lite”.

3. Aspergers syndrom är ingen sjukdom. Det är helt enkelt ett annorlunda sätt att vara på, och världen behöver människor som har en förmåga att tänka i nya banor. Enligt mig kan man inte poängtera detta faktum för många gånger. Om man kallar asperger för sjukdom, menar man enligt mig mellan raderna att det skulle vara fel att vara annorlunda. Jag vill i alla fall inte bli botad utan jag vill bli accepterad som jag är!

4. Långt ifrån alla aspergare skulle vilja ta bort sin diagnos. Vissa trivs med att leva ett annorlunda liv. Du kanske tycker att det är viktigt i livet att ha vänner, skaffa familj och arbete, men för en person med Aspergers syndrom kan ibland helt andra saker vara viktiga. Ta aldrig någonsin för givet att en aspergare mår dåligt, bara för att han kanske är ensam och saknar sysselsättning. Fråga istället!

5. Alla med Aspergers syndrom har inte svårt att sätta sig in i andra människors känslor. Vissa av oss, speciellt kvinnor, kan tvärtom vara överempatiska och väldigt känsliga. När mina vänner mår dåligt, väljer de oftast att vända sig till just mig eftersom de tycker att jag är en bra lyssnare och har lätt för att prata om känslor. Att alla aspergare bara skulle gilla att diskutera fakta är alltså definitivt en myt!

6. Att jag är en bra lyssnare och har extremt lätt för att få kontakt med nya människor betyder inte att jag skulle ha en mild form av Aspergers syndrom. Jag har lika mycket asperger som många av dem som har svårt för ögonkontakt och inte har lika lätt att uttrycka sig som jag. Många av oss har en ojämn begåvningsprofil, och just mina svårigheter råkar vara av en sådan art som inte syns utanpå, men jag är ändå av ett lika stort behov av boendestöd som många andra!

7. Aspergers syndrom är en så kallad osynlig diagnos. Det betyder att vi ofta utåt sett ser ut som precis vem som helst och att Asperger-dragen inte alltid syns utanpå. Att jag sminkar mig och bär rött läppstift betyder inte heller att jag skulle ha en mild form av syndromet. Men bara för att diagnosen inte syns utanpå så betyder det inte att den inte skulle existera. Ingen skulle förmodligen säga till en person som brutit benet: ”kan inte du skärpa dig lite och försöka springa ett maratonlopp?”, och därför måste vår funktionsnedsättning respekteras på samma sätt.

8. Utgå aldrig ifrån att det går att läsa av våra känslor genom att titta på vårt kroppsspråk och våra ansiktsuttryck. Om en person med Aspergers syndrom inte svarar på tilltal och undviker ögonkontakt, betyder det nödvändigtvis inte att han är ointresserad och/eller inte lyssnar. Om en person med Aspergers syndrom ser sur eller ledsen ut, betyder det nödvändigtvis inte att hen mår dåligt. Om en person med Aspergers syndrom skrattar och ler, betyder det nödvändigtvis inte att hen mår bra. Om du vill veta hur personen mår, fråga!

9. Många aspergare tycker att vanliga vardagliga saker tar väldigt mycket energi, och därför orkar vi inte alltid lika mycket som andra människor. Jag orkar exempelvis inte plocka upp posten från hallgolvet oftare än en gång i veckan eftersom det förbrukar så pass mycket energi. Men det handlar inte om lathet utan just om ork. Det är viktigt att förstå att det finns gradskillnader i trötthet och ork, precis på samma sätt som det finns gradskillnader i smärta. Man kan ju inte jämföra ett vanligt magknip med den smärta som en födande kvinna upplever, och på samma sätt bör man inte säga till oss: ”men jag känner mig också trött efter jobbet”. Om vi blir pressade att klara av allt som ni neurotypiker klarar av, finns risken att vi går in i väggen.

10. Aspergers syndrom innebär även styrkor för många av oss. Läs gärna Tony Attwoods positiva Aspie-kriterier. Vissa är exempelvis extremt duktiga på smådetaljer och kan vara därför förvånansvärt duktiga på arbeten som kräver uthållighet och noggrannhet. Vissa har enormt mycket drivkraft. Tack vare min drivkraft och förmåga att fokusera lyckades jag exempelvis skriva min debutbok på tre månader. Vissa har specialtalanger utöver det vanliga, och många är pålitliga och mycket plikttrogna. Mycket bra egenskaper som efterfrågas i arbetslivet!

Dela: