Idag fortsätter min inläggsserie om personlighet, och den dimension som står på tur är extroversion (och naturligtvis dess motsats introversion)! Mina tidigare blogginlägg om autistisk personlighet hittar du här, här och här.
Vissa är ambiverta
De allra flesta människor är varken helt extroverta eller introverta, utan de flesta har både extro- och introverta drag. Många som befinner sig någonstans i mitten av skalan kallar sig ambiverta: de trivs både ensamma och i stora grupper och vissa ambiverta kan anpassa sig efter olika situationer utan att uppleva att deras behov åsidosätts. En ambivert person tyckte kanske att det var en skön omväxling att under Covid-pandemin arbeta 100% på distans utan att behöva interagera med kollegorna, men samtidigt tyckte personen förmodligen också att det var skönt att återvända till kontoret efter att restriktionerna var över. Så om du varken identifierar dig som extro- eller introvert är det inte alls omöjligt att du är ambivert!
Extroverta älskar socialt umgänge
Faktum är dock att det finns många som är mer åt det extro- eller introverta hållet. En person som skattar högt på personlighetsfaktorn extroversion får massor av energi av sociala intryck: en extrovert person föredrar att umgås i stora grupper och mår bra av att ha väldigt många kompisar och bekanta. Och tvärtom kan en extrovert person tycka att det skulle vara väldigt deprimerande att arbeta hemifrån och ha svårt att förstå personer som trivs med det. Psykologforskaren Nigel Holt och hans medförfattare skriver i sin bok att extroversion dessutom omfattar andra karaktärsdrag. En extrovert person är ofta äventyrssökande, energisk, entusiastisk, varm och uppfattas som social.
En introvert behöver återhämtning
En introvert person umgås däremot mycket hellre i mindre grupper och ibland endast med en person åt gången som man sedan har djupa samtal med. En introvert person kan också behöva återhämtning efter social exponering. Då kanske den introverta behöver stänga dörren om sig och läsa, se på film, baka eller göra något annat helt själv. Vissa introverta kan trivas helt själva och inte behöver mycket socialt umgänge alls medan andra vill träffa några få utvalda människor regelbundet (men sällan varje dag).
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Extroversion har för- och nackdelar
De ovannämnda författarna skriver att en extrovert personlighet både innebär för- och nackdelar. Fördelarna kan enligt författarna vara positiva emotioner, fler sociala relationer och ett större socialt stöd (och enligt mig kan det personlighetsdraget vara en fördel i många yrken som kräver en förmåga att interagera med olika typer av människor och snabbt vinna människors gillande och förtroende). Nackdelarna med att vara extrovert inkluderar däremot en större benägenhet att söka spänning utanför relationer. En extrovert person är nämligen enligt författarna mer benägen än en introvert att lämna sin partner för någon annan samt har även en större risk för att råka ut i olyckor (p g a spänningssökande beteende) och ett antisocialt beteende som exempelvis kan ta sig uttryck i mobbning. Därmed måste det inte vara bättre att vara extrovert än introvert utan båda personlighetsdimensioner har sina för- och nackdelar!
Många autister är aktiva men udda
Inte sällan förknippas autism med introversion, och det är säkert sant i många fall! Men grejen är att autismforskaren Lorna Wing har skrivit att personer med autism har olika sociala stilar: vissa är aktiva men udda, somliga är avskärmade, några är passiva och andra är överdrivet formella och högtravade. Wing menar att autistens sociala stil kan skifta genom åren och att inte alla autister passar tydligt in i någon av dessa undergrupper. Men autister som är ”aktiva men udda” kan inte vara särskilt introverta tänker jag, och det är många autister som tillhör den gruppen. Därmed är det en myt att alla med autism är introverta även om vissa är det. Vi får också komma ihåg att avsaknad av intresse för jämnåriga nämns i diagnoskriterierna för autism, och de autister som uppfyller det kriteriet lär skatta relativt lågt på personlighetsfaktorn extroversion.
Många autistiska tjejer ger fel intryck
Dock är det inte alltid lätt för omgivningen att bedöma om en autist är introvert eller extrovert. Svenny Kopp har sagt på en föreläsning att många tjejer med autism ger intrycket av att vara sociala trots att de i själva verket är osociala, och jag känner definitivt igen mig! Jag har levt en stor del av mitt liv som extrovert om jag innerst inne är väldigt introvert. Men sociala beteenden förväntades av mig: redan i lågstadieåldern tvingades jag av läraren att leka med mina klasskamrater på rasterna även om jag hade velat vara själv. Eftersom jag hade lärt mig av vuxna att man skulle vara social oavsett om man ville det eller ej tackade jag ja till att umgås och tog ofta initiativ till socialt umgänge. Jag deltog också väldigt ofta i fester och var i överlag väldigt aktiv socialt. Problemet var att mitt liv saknade mening! Jag levde inte det liv jag ville utan att förstå det själv.
Fick beröm från omgivningen
Och det blev en ond cirkel: ju fler sociala beteenden jag ägnade mig åt desto mer beröm fick jag. Berömmet bestod i att jag fick höra att jag hade utvecklats väldigt mycket socialt och att folk var glada för min skull. Snart förstod jag inte ens att meningen med social interaktion var att alla inblandade skulle ha roligt. Jag var social utan att bry mig om min egen vilja och mina preferenser, och det blev destruktivt för mig. Dels tog det energi och dels gjorde det mitt liv meningslöst.
Min diagnos blev ifrågasatt
När jag fick min autismdiagnos var det många som sade samma sak: ”Du kan inte ha autism, du som är så social!” Det var till och med så att jag ett tag tvivlade på min diagnos för folk var helt säkra på att man inte kunde ha autism om man uppfattades som trevlig och social, och jag hade också gått på den myten. Många hade svårt att tro mig när jag förklarade att jag innerst inne är väldigt introvert och osocial (jag har dock ibland haft roligt med andra människor, men jag mår ju riktigt bra när jag är själv!). Jag hade lurat både mig själv och min omgivning, och därför var det många som trodde att jag hade drabbats av psykisk ohälsa när jag började förändra mitt beteende och dra mig undan det sociala. I själva verket hade jag bara fått en större förståelse för vem jag var. Jag hade hittat mig själv!
Jag stortrivdes
Skillnaden mellan intro- och extroverta autister kan bli tydlig när/om autisten blir arbetslös eller får sjukersättning. Hur agerar autisten? En introvert autist trivs ofta för sig själv hemma och kan må bra av att gå hemma i åratal utan organiserad sysselsättning. En extrovert autist som blir arbetslös kan känna sig rastlös och ensam av att gå hemma och söker gärna till daglig verksamhet! Daglig verksamhet är en mycket viktig insats för extroverta autister, men det är samtidigt viktigt att introverta autister inte glöms bort. Själv blev jag tyvärr ifrågasatt när jag fick aktivitetsersättning och ville stanna hemma på dagarna istället för att skaffa daglig sysselsättning. Men jag stortrivdes!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Det kom en olämplig personal från hemtjänsten till mig igår. Jag tog emot hen för att vara artig. För att…
Jag skulle nog själv gärna skriva en rubrik om mitt liv i din stil, men byta ut ordet tack Sverige…
För mig är det här bara en välvillig diskussion. Finns inget rätt eller fel, utan bara olika åsikter 🙂
Det här problemet du lyfter är väldigt vanligt, det kan jag verkligen intyga själv också och det är alltid lika…
Tack för ditt svar Paula. Du har helt rätt i att det finns många neurotypiker som också saknar självinsikt, visst…
Min upplevelse är att dom flesta autister månar om sin diagnos och identiteten därav, många tycker det är viktigt att…
Idag finns det definitivt en övertro till KBT! Och jag vet ju att det hjälper många, men alla blir inte…
Vad tråkigt att du gick in i väggen, men hoppas du får bra stöd av din fru. Det finns säkert…
Jag håller med! Hos min utförare finns det inga sådana begränsningar utan den enda begränsningen är vilka tider boendestödjaren själv…
Ja det borde verkligen stå att symptom på ångest eller annan psykisk ohälsa kan va adekvata reaktioner på konstant anpassning…
12 svar på ”Är alla autister introverta? En djupdykning i personlighetstyper”
Ja hur får dagliga verksamheter introverta autister att trivas? 🙂Det vill jag gärna veta mer om.
Kan det va så att en hel del DV inte är så bra på det så att en del introverta autister istället söker sig bort från insatsen?
Så kan det absolut vara! Vågar dock inte uttala mig med säkerhet eftersom jag aldrig deltagit i en daglig verksamhet, men du kan ha rätt! Sedan tror jag å andra sidan att många introverta autister kan sakna ett behov av organiserad sysselsättning, men om daglig verksamhet skulle erbjuda dem stimulans som har med deras specialintresse att göra och de bara fick vara själva i ett rum är det inte helt omöjligt att fler introverta personer skulle vara intresserade av att ansöka om insatsen 🙂
Jag vill följa cindys spår lite om dv och introverta autister.
Jag var på en dv för flera år sedan och var lite förvånad över hur lite deltagare snackade med varandra eller hade ett samtal, ofta var det korta fraser.
Efter det och på senare tid tycker jag att jag träffar på autister som jag uppfattar som rätt så lika de jag träffade på dv som verkar gilla att prata en hel del. Det jag är undrar är, relflekterar hur dessa autister agera på deras faktiskta personlighet?
Alltså till vilken grad är detta biologi och till vilken grad är det socialisering?
Jag får ofta känslan att det fanns en typ av rädsla, stor försiktig och hämningar till att säga något, vara social eller uttrycka sig själv. Samtidigt vill jag inte sätta mina egna värderingar om vad en autist är, eller vad som rätt och fel.
Det jag försöker säga är att dv verkar till stor del vara ofullkomlig, i att den inte lyckas locka fram ett riktigt möte mellan individer. Det kanske skulle behövas nya sätt att organisera dv:s, hur personalen agerar (inte som byråkrater), ett större fokus på en faktiskt relation mellan personal och deltagate och en större emotionell intmitet. Jag blir lite bekymrad när den sociala dynamiken är sådan att personalen ständigt ”ger och hjälper” och där autisten får ”ta emot”. Bättre tycker jag om autisten värde kunde ta plats om hur skulle ku ge något vidare till andra eller samhället i stort!
Vad intressant, tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Intressant att du nämner mötet mellan personalen och individen för jag har inbillat mig att relationen mellan personal och deltagarna ofta är varm i Sverige och att deltagare och personal t.ex. kan sitta vid samma matbord, äta och ha roliga diskussioner här i en mycket större utsträckning än i Finland. Men eftersom jag aldrig deltagit i en daglig verksamhet har jag bara ett utifrånperspektiv! Sedan finns det säkert stora skillnader olika dagliga verksamheter emellan.
Det här med socialisering är intressant! För mig har socialiseringen funkat åt andra hållet dock: jag har känt mig tvungen att vara social och prata p g a social press, och nu när jag blivit äldre drar jag mig betydligt oftare undan eftersom jag vågar göra det! Men jag kan absolut tänka mig att det finns autister som innerst inne är sociala men inte vågar delta i samtal eftersom de har lärt sig att de har sagt fel saker vid fel tillfällen o s v.
Det finns generellt sätt två saker som förhindrar en egentlig kontakt, vilket till stor del har med byråkratin och regler för att förminska risket. Den första är att personalen inte ska påverka sina ”vårdtagare”, genom att försöka ändra deras åsikt i någon fråga. Vilket är en fin tanke, men är helt orealistisk och skapar lätt en vuxenförmyndare/barndynamik. Om jag som människa inte kan eller får påverka dig på ett sätt som inte påvisas i manualen kommer väldigt lite hända med personen som får hjälp, samtidigt sker det ju konkret ”påverkan” genom val av information om samhället som ges till deltagarna. Alltså en regel som inte kan efterhållas. Detta leder i sin tur till att relationer sällan blommar ut och att personalen inte lär sig särskilt mycket av arbetet eller av autisten. Det blir en slags öken!
Den andra är väl att personalen utbildas i en speciell social pedagogik ( typ lågaffektivt) som de lite tradigt använder på samma sätt med alla personer. Personligen blir jag lite förolämpad när folk gör det, eftersom det jag vill ha är ett konkret möte och utbyte av idéer/erfarenheter. Det sociala beteendet är så uppbundet med så många regler att det blir svårt att ha kul eller att saker blir stimulerande. Miljön är så pass fattig( om ändå nödvändig) att jag ofta inte ser en större förändring eller förbättring hos de som går där. Jag upplevde det som en vägg som jag inte kunde ta mig förbi, mer att jag kan lite finurligt sätta en fin puts på.
I sociologin finns det ett begrepp som heter byråktratins järnbur, som syftar på hur överdriven regelstyrning leder till en känsla av frustration, vanmakt och passivitet. Alltså att individen fastnar i en järnbur 🙂
Med andra ord behöver dv och lssboenden nog reformeras ganska så kraftigt, särskilt i ”dokumentation” som verkar göras för sin egen skull, vilket är konstigt när tiden spenderad på att dokumentera kan användas på de personer som finns framför en. Det skulle säkert kunna gjorts social satir av detta! Tänk en sådan där kitchsig seriestripp där den sociala arbetaren sitter och dokumenterar medan personen som den skriver om sitter i rummet brevid och väntar 🙂
För att sammanfatta i ett ord: Stelt.
Aha, då förstår jag hur du menar! Och du har helt rätt i att de två sakerna kan förhindra en bra kontakt. Som sagt har jag inga erfarenheter av att vara deltagare i en daglig verksamhet, men däremot har jag desto mer erfarenhet av att ta emot boendestöd. Och det är inte alls ovanligt att boendestödjare försöker motivera mig till att göra saker jag inte alls vill göra! I många situationer gör de det i all välmening, men de saknar kunskap om att det som de själva mår bra av mår jag kanske inte alls bra av och tvärtom!
Jag håller också med dig om att en och samma metod inte bör användas på alla individer. Ett exempel är de boendestödsutförare som arbetar efter metoden ESL (Ett Självständigt Liv) även om den inte passar alla!
Jag tycker att den bästa metoden är att inte ha en metod (den snodde jag från Bruce lee). Problemet är att om en människa i vilken kontex som helst fastnar i en metod som anses korrekt, uppstår en typ av stagnation, alltså en illusion av att vara komplett!
Så bra skrivet! Ofta när det används en specifik metod utan undantag kan det bli väldigt fel.
Här försöker socialtjänstens handläggare prångla på mig daglig verksamhet, som jag inte har ork med, när jag lämnade in en ansökan om boendestöd, som jag visade sig inte vara i behov av efter hembesök för utredning av mina behov av stöd. Jag har inte ork med dv på grund av att jag också har flera medicinska och neurologiska diagnoser utöver autismspektrumtillståndet av aspergertyp. Jag har varit för snäll, vilket nu leder till stress och försämrat hälsotillstånd i de medicinska diagnoserna, ovanpå min introverta läggning. Snacka om att ”alla ska in i mallen”. Jag trivs och mår bäst med social samvaro runt 2-3 timmar max i veckan(perceptionen kraschar av mer, förutom att det inte finns något socialt behov av mer), vilket inte går att förstå för extroverta handläggare på socialtjänsten. Mer än så dränerar mig på energi för resten av veckan. Okunskapen är extremt stor.
Det där facktänket gör mig skogstokig!
Det är som att att autister eller människor ska funka som en sådan där bebisleksak där rektangeln ska in i rektangelhålet och cirkel i cirkelhållet. Men vad om jag är en oktagon liksom?
”I socialstyrelsen folder är allt svart” suck
Vad bra att du står på dig och tackar nej till daglig verksamhet. Jag minns att jag hade en diskussion om det med vissa handläggare i början. De trodde att jag skulle må dåligt av att vara hemma på dagarna och de hade svårt att förstå att jag trivdes med det. Men precis som du skriver är de nog själva extroverta och kan ha svårt att förstå att någon verkligen kan trivas med livet utan organiserad sysselsättning.